Kära dagbok…

Trött med bultande och fladdrande hjärta på lördagskvällen.

Jag blir så trött. Lördagskvällen innebar åter höjd hjärtfrekvens. Högre än på fredagskvällen. Det bultade och fladdrade i bröstkorgen och det var inte psykiskt. En mätning visade att frekvensen hoppade mellan 138 och 157. Det är otroligt obehagligt för den ska ligga mellan 50 0ch 100. Det gör mig fysiskt trött och illamående. Kan det inte bara sluta slå, hjärtat mitt, om det ska bete sig så här? Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att dö i oktober. Det gjorde min mamma. Oktober… då är det höst och jag älskar hösten, förutom de sorgliga årsdagarna. Men om jag dör skulle jag ju inte känna av dessa dar utan förhoppningsvis få vara med mina nära och kära. Inte vet jag vad som händer när en dör. Jag önskar att det känns som att somna och inte vakna här på jorden igen utan hos dem som en har saknat. Det känns som jag är färdig här. Det finns inget mer jag kan göra och de som inte vill ha mig här är fler än de som vill.

∼ ♦ ∼

Jag hade läst 35 procent av boken innan jag öppnade den i morse.

I morse vaknade jag 6.23 och hade ont i magen. Det blev till att springa på toa – och ja, jag hann. Katterna fick mat och lite gos, jag tog morgonmedicin och fördelade veckans morgondoser, men sen kröp jag ner i sängen igen. Jag hade svårt att somna om, så jag mobilsurfade en stund innan jag slutligen lyckades. Klockan var över åtta när jag vaknade för gott den här dan. 

Som vanligt blev det läsning och kaffe på sängen. Enligt Goodreads hade jag läst 35 procent av boken när jag slog upp den i morse. Nu har jag läst lite till.

Morgonen var blåsig och fuktig, men hittills har vi nog sluppit det mesta av Babet.

Efter morgonkaffet ställde jag mig vid strykbrädan. Det var skönt att få undan lite, för det hade inte hunnit bli så mycket i strykkorgen. Vidare har jag vattnat krukväxter och tömt kattpottorna, förstås.

Jag hade inte tänkt att ge mig ut förrän i kväll när jag ska möta Anna vid tåget. En kan ändra sig! För jag ringde Annas snälla mamma och hon bjöd över mig på eftermiddagskaffe. Nån som vill umgås med mig och det värmde mitt sjuka hjärta. Jag hann också upp till stan på ett par ärenden som jag glömde göra igår.

Söndagsfika hos Annas snälla mamma.

Tyvärr mådde jag illa när jag var på söndagsfika, men ett wienerbröd slank ner.  Resten fick Annas snälla mamma spara till kvällskaffet. Jag tänkte på min lilla mamma, som har namnsdag idag. Hon skulle ha gillat att fika med oss!

Återstod att fundera över nån middag. Sånt en inte vill tänka på. Så jag ringde till Anna och vi kom överens om att ta nåt litet tillsammans i kväll när hon har kommit hem. Till dess borde mitt illamående ha gått över.

∼ ♦ ∼

I morrn är det en ny arbetsvecka. Jag har hängt fram rena kläder och packat jobbväskan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.