Kära dagbok…

Åter en kylig och solig morgon, men i natt sov jag hyfsat – och vaknade före mobillarmet. Jag kom på att jag nog fördelat för hög dos medicin i kvällsboxen. Det är nämligen så att jag har en medicinbox för morgonmedicinen och en för kvällen. Medicinerna fördelar jag på söndagskvällen. Och i söndags blev det lite struligt, jag glömde ta medicinen på kvällen och sen stressigt vid pizzamiddagen med en bajskorv som plötsligt dök upp. Nej, jag berättar inget mer om detta. Medicinfördelningen blev fel, det är allt du behöver veta, kära dagbok. I morse kom jag på det. Jag tog för hög dos medicin igår, bara, nu är dosen justerad. Så. Inget oroväckande hände på promenaden upp till jobbet. Jag flåsade, men var inte extra medtagen eller mådde illa. Kunde i stället njuta av höstens vackra färger – trots det otäcka som händer i omvärlden. Vart vi är på väg är en tanke jag inte ens vågar nudda vid just nu. Men det är svårt att ”ta en sak i taget”. Jag berörs mycket illa.

Höstens vackra färger samt vår ståtliga domkyrka speglad i Fyrisån.

Förmiddagen på jobbet bestod endast av två kortare möten, så jag kunde ägna största delen av tiden åt att skriva. Som vanligt åt jag lunch mitt på dan, även idag med en spännande bok.

Tisdagslunch med spännande bok.

Därpå följde två avstämningsmöten, det ena ett rent jobbmöte med redaktionen, det andra om mitt hälsoläge med en av avdelningens chefer. Jag gläds mycket åt skrivandet, att det funkar för mig dels att skriva, dels att vara smidig. När jag skriver glömmer jag det som gör ont och är besvärligt och allt känns som förut. Nästan. Till och med ett skratt då och då eller en diskussion om äpplen, genustänk eller författare med höga tankar om sig själva. Men måndag, tisdag och onsdag är mötesdagar, ingen tvekan. I morrn har vi avdelningsmöte på annan plats. Jag går till jobbet som vanligt och deltar från klockan tio till lunch via Zoom. Då hinner jag jobba med lite annat före mötet – och få vara ostörd eftersom arbetskamraterna är nån annanstans.

∼ ♦ ∼

Idag har Anna varit ledig och grejat lite med en hylla i en klädkammare. Nu ska bara själva klädkammaren rensas, men det är nåt vi får göra tillsammans när vi har tid, lust och ork. Jag kom hem till ett purjolöksdoftande kök – Anna lagade en fiskrätt. Naturligtvis regnade det när jag gick hem. Det var såna där riktigt isiga droppar. Så härligt då att få torsk från ugnen i magen. Jag blev proppmätt.

Torskmiddag på tisdagskvällen.

∼ ♦ ∼

Jag har funderat lite vad jag ska ta mig för den kommande helgen. En sak är säker (nåja…) och det är att jag inte tänker städa. Anna är ledig i dagarna tre och åker bort, så katterna och jag är på Main Street och håller ställningarna. Jag ska väl åka och köpa stora kattmatlådor åt djuren och nåt gott till mig själv. På lördagskvällen går sista delen av Förrädarna och det ska jag se. Sen hoppas jag förstås att det är Saknad, aldrig glömd också. Ja ja, helgen går nog fort även om jag inte har några storstilade planer. Helgen därpå, däremot, får jag finbesök, minsann! Jag hoppas att hjärtat är samarbetsvilligt då så att jag orkar göra nånting roligt. Det vore inte helt fel att få gör just nåt roligt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Idag inleds bildserien Instängd. En arbetskamrat påminde mig om vad vi gjorde för ett år sen: blev instängda i ett garage i Örebro… Jag skrattade gott åt bilden och mindes min panikkänsla. Arbetskamraten som fotade mig var… kolugn. 

Instängd i ett garage i Örebro…

I morgon fortsätter bildserien Instängd på en blogg nära dig.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.