Kära dagbok…

Kyligt i morse…

I morse visade termometern två grader. Jag iklädde mig långärmad farfarströja och tjock stickad tröja på den under min tunna orange jacka. Den orange jackan står emot blåst och regn ganska bra, men den är definitivt inte varm. Det blev premiär för handskar i morse. Ja ja.

Det går inte att komma ifrån – hösten är här. Min favoritårstid tidigare, sen några år tillbaka en ledsam årstid. Snart är det också sorgens vecka, som jag skrev om igår. Det är tufft att känna sig ensam, övergiven och inte önskvärd. En del (döden) har jag accepterat, vissa dörrar har jag stängt (dumheter). Somligt gör att jag längtar till den dan jag får lämna jordelivet. Men det är sånt jag nästan inte vågar skriva om här för då får jag en massa skit från olika håll. Samtidigt… jag skriver vad jag vill i min dagbok och jag har lärt mig att ta konsekvenserna av det. Det borde andra också göra.

Höst i Odinslund.

På väg till jobbet…

På väg till jobbet mötte jag både Den pigga brunögda och en tidigare chef, en av de bästa chefer jag har haft. Senare på förmiddagen träffade jag också en tidigare arbetskamrat som gav helt rätt stöd till mig när mamma gick bort för snart exakt sju år sen. Det blev goda tecken för att den här dan skulle bli bra. Tyvärr återvände illamåendet i morse och jag var väldigt yr när jag kom fram till jobbet. Jag försökte bita ihop. Hjärtat hamrade sanslöst igår kväll, i morse var pulsen mer normal. Alltid något!

Arbetsdagen var full av ljud och jobb och intryck. Jag försöker hitta en bra balans de tre dar i veckan som jag är på jobbet, men ibland är dessa dar så fyllda av möten och människor att bara det i sig gör mig trött och slut. Jobbet i sig är just nu inte så betungande. Det har säkert att göra med att mina arbetskamrater är snälla och förstående. På morgonen var framför allt yrseln besvärlig och det påverkar mig så tillvida att jag måste sitta ner och inte jobba. Mycket irriterande när man är i ett skrivflow! Eller ska delta i Zoommöten, inte orkar stå och ser allmänt blek ut för att en försöker att inte svimma.

Jag åt en lätt lunch som vanligt mitt på dan, men det var ingen njutning att vare sig äta eller läsa. Yrseln var tuff och det kändes som om hela bordet snurrade. Nåja, jag tvingade i mig det ätbara, drack mycket vatten och läste bara lite.

Lunch med ett snurrande bord.

Det var en fin solig höstdag, om än kall. Jag stod och jobbade och såg ut på höstens vackra färger. Tänkte på att det var höstmarknad idag på Vaksala torg. Så hörde Anna av sig på eftermiddagen och vi bestämde att stråla samman för att titta lite på marknaden. Jag tog friskvårdstimme för att promenera och få lite ljus och luft. Torget med marknaden ligger på en av vägarna hem, så det blev inte nån omväg. Innan jag lämnade jobbet plockade jag ur matskeden som jag gått omkring med i bakfickan sen efter lunch. Den var i alla fall ren. Och ingen på jobbet kommenterade den så det var väl helt normalt att gå omkring med bestick synligt upptickande ur jeansen. Skeden var inte ens stjärtformad…

Som vanligt var det kallt på marknaden, men det var ändå skönt att få vara ute. Jag träffade också en go gammal kompis. Det var extra roligt, förstås. Annas blodsocker var lågt när hon kom, så vi fick börja med att trycka i oss var sin munk. Ja, jag behövde ju inte det men gjorde det ändå. Vi köpte inga ostar idag, men väl en påse med… Kan du se vad det är, kära dagbok???

Var sin munk…

…och??? Kablar?

Innan vi gick hem åt vi middag på Banh Mi, en vietnamesisk restaurang i Kvarnen. Riktigt gott var det och vi blev varma av de heta rätterna, något avsvalkade av var sin Saigonöl.

Het kycklingrätt…

…och en ljus Saigonöl.

Nu blir det kvällskaffe och kanske nån smakbit från påsen ovan.

∼ ♦ ∼

Pluspoäng till en bok jag fått för recension? Tja, om verksamheter som min arbetsgivare är huvudman för nämns i litterära sammanhang är det ingen nackdel. (Skojar!)

Linnéträdgården inryms under Uppsala universitets paraply…

…liksom Ångströmslaboratoriet.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.