Kära dagbok…

Sol ute i alla fall.

Det blev så tungt igår kväll. Jag har förstått att jag inte har riktigt har förstått – eller accepterat – att jag är sjuk eller ens hur sjuk jag är. Inte fan är jag sjuk, jag är frisk, lika frisk som när jag besvarade folkhälsoenkäten i våras. Snacka om ironi!.. Nåja, här står jag, hjärtat flimrar hela tiden. Om jag känner efter så känner jag det oregelbundna dunket i bröstkorgen. Annars känner jag inte så mycket mer än att jag är ständigt trött, orkeslös, andfådd och ofta yr. Att magen känns bättre är ett stort plus, men i nuläget finns det stor risk att jag får öka medicindosen. Ultraljudet igår visade att jag toppade på 160nånting och att medel var 142. Det ska ligga på mellan 50 och 100, så som det gjorde i helgen. Svårt att acceptera och förstå. Svårt att se nåt ljus i tillvaron trots att solen faktiskt visade sig idag.

Gustavianum är inlindat under renoveringen, jag lindar inte in.

Jag berättar öppet på jobbet för dem som berörs, det finns ingen anledning att linda in saker och ting. Det är skratt och gråt varvat, som i morse när jag sa till Stora A att jag höll på att bli kvar på sjukhuset igår. Det var faktiskt sant. Inför kardiologen skyllde jag toppen på att jag var nervös. Det var jag till viss del, men också förbannad. Förbannad på mitt skithjärta och på att vara sjuk.

Idag var det ytterligare en mötesdag på jobbet. Tre möten på förmiddagen och ett riktigt bra avstämningsmöte på eftermiddagen. Eftermiddagsmötet fick mig verkligen att inse att man inte ska skjuta upp saker och möten med personer som är viktiga för en – för livet är kort. Däremellan lunch, som blev en sedvanlig jobblunch.

Lunch mellan mötena och en stunds läsning.

Artikelserien jag har påbörjat flyter på bra. Jag skickade en artikel på översättning under förmiddagen och artikel nummer två planerar jag att börja skriva under morgondagen. Den första artikeln fick jag även beröm för hur den var skriven av personen jag intervjuade. Det var roligt av gav mig en extra kick och ett uns mer ork att jobba.

∼ ♦ ∼

Under dagen levererade brevbäraren ett paket från Bokus. Jag tyckte att Anna och jag var värda var sin relativt ny inbunden bok. Utöver det blev det två pocketar för mig också. Härligt!

Brevbäraren hade lämnat ett orange paket från Bokus…

…med detta spännande innehåll.

∼ ♦ ∼

I kväll firar vi Kanelbullens dag på Main Street tillsammans med Biografmaskinisten. Eller… först äter vi middag tillagad av hans hulda moder, sen firar vi. Det blir alltför sällan vi ses. Det handlar om att tiden inte riktigt räcker till, men också att vi jobbar väldigt olika tider. Kvällens besök blir i alla fall ett litet ljus i min tillvaro. De finns, ljusen, även om de är svåra att se vissa stunder.

∼ ♦ ∼

I morrn och på fredag jobbar jag hemifrån. Jag vet en aller två katter som gillar det.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.