Kära dagbok…

Som synes har det blivit bokbyte igen. Det var lite skönt att släppa den brittiska historiska tegelstenen om en kung och en av hans fruar och byta till en nästan lika omfångsrik historisk roman om en blivande svensk prinsessa. Min arbetskamrat Å hade på mitt skrivbord lämnat en trilogi romaner om några unga kvinnor vid Gustav III:s hov. Jag har plockat hem en roman per dag och igår började jag läsa den första delen. Tidigare har jag läst en bok om Hilma af Klint av samma författare och jag gillar hennes sätt att skriva. Den historiska trilogin skrev hon innan hon skrev boken om Hilma.

Igår blev det bokbyte från en bok om en brittisk kung och hans fruar till en bok om en blivande svensk prinsessa.

∼ ♦ ∼

I morse blev det ingen promenad till jobbet, för idag gällde distansarbete. Lite synd, eftersom det var vackert väder och varmt. Men också bra för jag känner att promenaderna gör mig så slut. Visst är det skönt att få ljus och luft, det är bara orken som saknas ibland. Eller tar slut. Nu ska jag försöka att inte skriva ett lika pessimistiskt inlägg som igår. Det är tur att jag har den här dagboken ändå, trots att jag inte skriver ”allt”. I gårdagens inlägg bjöd jag kanske på lite för mycket. Sånt brukar generera välmenande meddelanden från vänner och bekanta och det är ju skönt och fint att människor bryr sig. Men ingen kan förstå hur just jag känner det. Man kan ha liknande upplevelser eller känna nån som… etc etc. Ingen annan vet exakt hur det känns för mig mer än jag själv. Och vissa dar tappar jag bara sugen. Sen är jag faktiskt mer än lite sjuk.

Jag är faktiskt mer än lite sjuk.

Ingen trängsel vid frukostbordet i morse, men färgmatchning.

Torsdagen inledde jag med frukost. Idag var det ingen trängsel vid frukostbordet. Jag noterade att boken matchade filskålen till färgen och kaffemuggen möblemanget i köket. Det är såna små detaljer som en lägger märke till när livet och världen runt omkring en liksom krymper.

Jag hann träffa Anna innan hon och hennes rullväska gick till jobbet. Hon skulle inte hinna mellanlanda på Main Street för att hämta väskan, så den fick sig en extra promenad idag. Så nu är jag och Tisslingarna ensamma här fram till sent söndag kväll. Eller ensamma och ensamma… Både idag och i morrn är det hantverkare ute på balkongen. Hantverkarna kom runt 8.30 redan idag och var ganska snabbt klara för dan. Citrus blev jätterädd för dörrklockan och försvann en god stund. Morgondagens hantverkare ska måla och justera inglasningar. Då gissar jag att det tar längre tid.

Lucifer…

…Citrus och jag är ensamma på Main Street några dar nu.

Lucifer följer bostadsrättsföreningens ordningsföreskrifterna och gör sig snygg.

Lunch i köket på Main Street.

Jobbat har jag gjort, men jag har haft problem med magen så det har blivit en lite sönderhackad dag. Tidigt i morse publicerade jag i alla fall en artikel på vårt intranät och efter lunch ett nyhetsbrev från ledningen. Det kändes som om det var hundra år sen jag publicerade nåt, men det var bara drygt två månader sen. Tiden går och jag har både haft semester och varit sjukskriven sen sist. Jag har fina arbetskamrater och chefer som är måna om att jag tar det försiktigt och jobbar ”lagom”. Jag försöker höra vad de säger. Samtidigt är det skönt att jobba, livet och världen känns inte fullt lika krympta då. Bara det att jag inte presterar på topp just nu, men nånting åstadkommer jag i alla fall. Mellan för- och eftermiddag åt jag knäckemackor och päronqwarj till lunch med Barnbruden. Snällt för magen, men inte min, tyvärr. Jag vet inte vad jag ska försöka blidka eller muta den med. Det är ändå bra att jag kan äta mer än för ett par veckor sen, för annars sinar krafterna helt.

Genom att jobba hemifrån och kunna ta korta pauser och vila raklång i soffan korta stunder fick jag ork att ta bilen och åka och handla efter jobbet. Både katterna och jag behövde mat. Det jobbigaste för mig i såna lägen är att det kan vara mycket folk och många ljud, rörigt, helt enkelt. Det gör att jag blir stressad och ibland extra yr och trött. Men kattmat behövdes och egentligen även kattsand. Nu brukar Anna nätshoppa kattsand med hemleverans för det är för tungt för oss att bära. Bara det att det endast finns en halv påse kvar nu, jag fick fylla på idag. Men det orkar jag inte ta tag i, det får Anna göra nästa vecka. Jag är så glad att jag klarade handlingen i kväll utan att må riktigt dåligt. Vidare klarade jag av att gå från en affär till en annan och tillbaka till bilen igen, då med matvaror i ryggsäcken. Vägen hade liksom krympt. Det enda dumma var att tandborsthuvudena som jag köpte på Rusta för ett par hundralappar blev kvar i varuvagnen. Nåja, det kompenserades väl av att kattmaten var billig. Min belöning för detta blev en bit smörgåstårta med räkor och lax och till den ett litet glas vitt. Jag var så himla sugen på nåt salt.

Sugen på salt så det blev en bit smörgåstårta med lax och räkor och ett litet glas vitt till middag.

I kväll blir det läsning och så ser jag Det sitter i väggarna. Jag har tvättat två maskiner och sparar resten till helgen. I morrn blir det jobb hemifrån, gubbar på balkongen och klippning efter jobbet.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.