Kära dagbok…
Aptiten kryper tillbaka, men jag tvingar fortfarande i mig frukost på sängen.
Hurra! Biverkningarna har minskat när jag fick minska dosen betablockerare. I alla fall har magen blivit mycket bättre. Jag nästan joinade Citrus i hennes bajsrace, en springtävling genom lägenheten efter att katten har varit på pottan och skitit, på förmiddagen. Men så tänkte jag att pulsen skulle stiga alltför mycket inför läkarbesöket vid lunchtid och la band på mig. Inte så svårt att lägga band på mig när det gäller att springa. Yrseln är fortfarande förfärlig då och då. Inte hela tiden, dock. Givetvis har jag andra biverkningar också. Dessa är emellertid lättare att leva med. I morse skrev en arbetskamrat till mig att det finns människor som frivilligt tar betablockerare för att gå ner i varv. Jag skulle aldrig i helvete ta ett milligram betablockerare om jag inte var tvungen!
Aptiten kryper tillbaka, men jag får fortfarande tvinga i mig frukost på sängen. Eftersom det är fredag var det vägning i morse. Och ja, jag har gått ner ytterligare i vikt, ett kilo (och då vägde jag mig före output, så att säga). Fettprocenten i kroppen har minskat en tiondel, muskelmassan har ökat motsvarande. Bentätheten är samma liksom mängden vatten i kroppen. BMI har minskat tre tiondelar. Jag är fortfarande överviktig, men närmar mig normalvikt. Nu var det emellertid inte genom förmaksflimmer jag hade planerat att gå ner i vikt, så jag tar det försiktigt. Hoppas på att jag mår hyfsat i morrn kväll eftersom jag för länge sen bokat räkor-och-havskräftor-middag för mig och Anna på Uppströms. Jag vill ha aptit!
I morrn hoppas jag kunna äta havskräftor.
Jag sprang ut från mottagningen – nästan.
Läkarbesöket gick bra, min puls var lika låg som i onsdags och jag ska gå ner ytterligare en halv tablett i dos. Det innebär att jag ska ta 25 mg betablockerare på morgonen och 50 kvällen. Jämför det med 100 + 100 som jag tog så sent som i tisdags. Gissa om jag nästan sprang (jag springer ju aldrig av princip) ut från mottagningen!
Innan jag drog iväg till doktorn med bil passade jag på att tvätta. Det kan jag göra uppe i badrummet, maskinen sköter allt utom hängning. Och det är inga tunga saker jag hänger. Det går bra. Jag måste göra nån nytta. Utöver det tömmer jag kattpottorna och idag fyllde jag på lite mer sand också. Vi har en påse kvar. Vidare vattnar jag krukväxterna. Så nej, jag överanstränger mig inte direkt.
Citrus och jag åt lunch.
Efter läkarbesöket vilade jag en liten stund. Citrus och jag åt lunch, det vill säga resten av min frukostfil och macka med räkost. Ja, den lilla fick smaka lite ost.
Jag hade också lovat Anna att handla nån middagsmat till i kväll. Det blev perfekt med en promenad till Korgtassen på eftermiddagen eftersom jag behövde gå till apoteket för att hämta ut medicin och i Kvarnen finns ett apotek. Lagom lång sträcka och inget tungt som skulle köpas och bäras hem. Det hade önskats lax och det äter jag gärna. Jag kollade igen med doktorn idag och det är OK att jag dricker vin. Därför köpte jag en flaska Sander Silvaner 2022. Den har skruvkork och det går att spara. Sen slank det ner lite annat gott. Vi får se om inte ögat vill ha mer än magen. Givetvis ska jag inte vräka i mig allt själv utan det är till mig och Anna i helgen. Medicinen är dock bara till mig. Nu står jag på 25 milligram betablockerare på morgonen, 50 på kvällen. Jämför det med 100 milligram på morgonen och på kvällen. Klart magen mår bättre!
∼ ♦ ∼
Nu blir det vila och läsning i soffan. Jag är trött, men mår mycket bättre än på länge. Först på onsdag ska jag på nästa läkarbesök för att kolla pulsen igen.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 