Kära dagbok…

Lucifer och jag såg filmen Tunneln igår kväll.

Asså jag var väl rustad för den här resan, men vissa saker rår en inte på. Vädret, till exempel. Eller ovädret. Men jag hade sett dels Tyst vittne, som handlade om ett oväder som orsakar översvämningar, dels Tunneln, som handlar om bilar och bussar som blir instängda i en vägtunnel där en tankbil har kolliderat och lärt mig en del. Anna messade i morse och sa att det hade regnat massor och att det var översvämningar i Örebrotrakten – där jag skulle passera…

Ett tag tänkte jag köra över Norrköping, men den vägen känner jag inte så bra och dessutom vill jag minnas att den är smalare. Så det blev vanliga vägen. Och allt gick bra, för mig. Stackars alla som det inte gick bra för…

∼ ♦ ∼

Motala flaggade orange vid min ankomst. Passande och bra.

Motala flaggade orange…

…och det var ju passande.

Jag åkte till Workshop Road och lastade in mina väskor, gick på toa, smorde mitt onda ben (tromboflebiten går upp i ljumsken snart) och släppte in en hungrig katt.  Solen kämpade sig fram bakom molnen. ”Hotellägarna” hade fixat gästrummet med handdukar och litteratur. (Den ena boken köpte jag dock i London i juni förra året.)

Handduk och litteratur frn ”Hotellägarna”.

Solen kämpade bakom molnen.

Jag promenerade och köpte rosor och fortsatte sen vidare upp till kyrkogården. Där blev det känslosamma möten med såväl levande som döda – jag mötte en granne till mina föräldrar och mig (levande) innan jag besökte mina döda. Tårarna kom. Jag gick ner till stan, till Ströget för att boka bord till tisdag kväll och för att ta en fika och stärka mig. Det blev gårdagens räkmacka och en ”Krucce”.

Mina nära och kära.

Ner till stan.

Stärkte mig med gårdagens räkmacka och en ”Krucce”.

Därefter tog jag en promenad i augustisolen längs med vattnet. Jag såg broar, båtar och en broöppning och Bok-Anna hade öppet i hamnen.

Brona…

Brona igen.

En trappa ner till sjön.

Bok-Anna hade öppet i hamnen.

Kung Sverker.

Ceres.

Gamla Brona, Strömbron.

Broöppning.

Kycklingpizza till middag. Halva sparade jag till lunch i morgon.

Anna skulle också resa idag, men när jag inte hade hört nåt från henne messade jag framåt seneftermiddagen och sen ringde jag en snabbis. När nån annan ringde henne medan vi pratade avslutade vi snabbt.

Vännen FEM och Finske Pinnen hade tillbringat dan med delar av sin familj och anlände framåt kvällen. FEM och jag åkte och handlade. Middagspizzan levererades hem av bud. Notera att FEM och jag sparade halva våra. På så vis får vi lunch i morrn. Pinnen äter annan lunch eftersom han jobbar.

Planerna för i morrn är främst att ta det lugnt. Mitt ben är värre än värst och det kan bli så att jag måste uppsöka en akutmottagning. FEM och jag ska eventuellt träffa en gammal ung klasskamrat och fika. Jag träffade C i februari och då hade vi nog inte setts på typ en 40 år, kanske. Det var jätteroligt och nu blir det ju ännu roligare om vi är tre klassisar som ses.

∼ ♦ ∼

Det är gott att vara ”hemma”, även om jag inte befinner mig i mitt eget hem eller i stan jag bor. Här är jag född och trots att jag genom åren stundtals har kämpat emot finns band som inte kan slitas av. Så skönt att få vara här några dar, känns det i skrivande stund.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Grinden på bilden tillhör huset där jag nu ska bo och sova de kommande dagarna. Och kan du tänka dig, kära dagbok, det är Finske Pinnen själv som har gjort grinden.

Den här grinden hör till huset där jag ska bo och sova de kommande dagarna.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.