Kära dagbok…

Jag läser mycket, precis som vanligt.
Min andra semestervecka är i princip slut. Jag ser hur andra semesterfirare reser och tillbringar tid med sina familjer. Här gör jag mest det jag alltid gör – läser. Och handlar. Och äter, förstås. Nästa vecka ska jag i alla fall ut och resa några mil söderut för att vara med på Prideveckan. Anna och jag har bokat ett hotellrum ganska centralt. Även om det går tåg mellan Uppsala och Stockholm är det skönt att slippa passa tågtider och kanske behöva gå när det är som roligast. Sen får vi se om det blir roligt överhuvudtaget. Väderprognosen ser inget vidare ut, jag mår inget vidare och Anna verkar mest vilja slippa mig. Jag känner mig som mamma kände sig, som ett besvär. Men jag jobbar på en lösning och har några alternativ. Ett av dem är att hoppa framför tåget, vilket ju inte löser nånting för mig personligen, bara för min omgivning. Jag känner mig ledsen och trött i själen, samtidigt som kroppen protesterar med värk, magoroligheter och som nu i morse, ett märkligt ”blåmärke” under vänsterögat.
I morse körde jag en maskin tvätt och hängde den före frukost. Därefter åkte jag och köpte sill och Östgöta sädes till middag till Anna och mig samt tre lådor mat till katterna med mera. Jag hämtade upp två väsentliga verktyg till datorn som är inlämnad på reparation. Det känns väldigt osäkert om den hinner bli klar innan den förestående flytten, men ägaren är införstådd med det hela och fick lite mer info när verktygen hämtades.

Dagens lilla handling inklusive upphämtade datorverktyg.
Anna rumsterade om i Pojkrummet och fortsatte packa husgeråd, kläder och grejor. På tisdag går flyttlasset. Jag blev inte tillfrågad om jag skulle hjälpa till och jag erbjöd mig inte heller eftersom det inte funkar för mig att bära med min dåliga rygg. I stället har jag handlat saker som jag hoppas ska komma till nytta. På måndag är det en födelsedag, men vad jag förstår ska den firas i morrn med familjen. Jag har pratat med födelsedagsbarnet och det blir nåt tråkigt men behövligt i presentväg som kommer via cyberspace på födelsedagen.
∼ ♦ ∼
På eftermiddagen både regnade det och åskade. Jag skjutsade Anna till städningen och själv grävde jag upp potatis och klippte till oss gräslök och dill i Slottsträdgården. På vägen hem inhandlades helggodis samt Annas grejor till i morrn.
Hemkomna lagade jag mat – kors i taket! Det blev sill och potatis på balkongen, med öl och nubbe, förstås. Till dessert serverade jag kaffe och choklad och nej, jag åt inte alla chokladbitar, utan två av fyra.
Nu sitter jag och väntar på en GT. Hoppas den anländer…
∼ ♦ ∼
Fredag är vägningsdag. Den här veckan var siffrorna konstiga, men viktuppgången på 400 gram begriplig. Fettprocenten i kroppen hade minskat med en tiondel, medan muskelmassan ökat lika mycket. Bentätheten hade ökat en tiondel, BMI två. Mängden vatten i kroppen var sju tiondelar högre än förra fredagen. Jaa, jag fattar att jag går upp i vikt, men är ändå nöjd med att musklerna ökar och fettet minskar. Samtidigt är jag fortfarande överviktig och nu är det över sju kilo till min första målvikt.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.










Jag läser din blogg ibland för att jag gillar hur du skriver. Välformulerat, rappt och ofta berörande om ditt och datt. På senare tid har det blivit mest datt. Du mår dåligt, det står klart. Känner mycket av ditt hemska självtvivel, det är utmattande. Jag önskar att du och jag hittar styrka att orka må bra igen. Vi är värda det. Lova att inte göra något dumt! Här kommer Bruno K Öijer:
Jag frös
Jag hade inget att leva för
Månader blev till år
när jag måste ha dragit
min kropp närmare intill mig
Jag måste anat en blå strimma
under alla lager av svärta
Vid banvallen
låg ett omkullvält lok
tungt och kallnat
svart
svartare än svart
låg det på sidan
och under kom
blåsippor upp
ömtåliga och små
måste dom växt till sej
på sina stjälkar
och slagit ut till
en blå rymd
som långsamt pressade
sej högre och högre
och välte tillbaka loket
lyfte upp det till rälsen
igen
GillaGilla
Tack, främling, för ärliga ord och fin dikt. Alla tankar hamnar förstås inte på den här bloggen, men jag ser att du ser mig ändå. Tack, det betyder mycket att bli sedd.
GillaGilla
Räkna med att vi är fler som ser och hör dig. Önskar dig allt gott!
GillaGilla
Jag känner mig väldigt ensam, så tack.
GillaGilla