Ett inlägg om en biografi om en väldigt annorlunda kvinna.

Sommaren 2023 läste Anna en biografi som gjorde mig nyfiken. Jag hade köpt boken till Anna i present, men undrade ärligt talat om den var nåt att ha. Under läsningen av Anna Hedenmos bok Solitär: en biografi om Annette Kullenberg hördes varierande ljud från sambon. Så bestämde jag mig i alla fall för att låna och läsa den här biografin, skriven av en journalist och för mig ny författarbekantskap om en annan journalist, avliden för ett par år sen.

Journalisten Annette Kullenberg var ofta i rampljuset. Hon tog plats – hon både irriterade och imponerade. En bråkstake orädd för konflikter redan i unga år. Men skriva kunde hon, hitta vinklar som få andra. Den här boken handlar om hennes personlighet men också hennes yrkesliv. Orden var hennes vapen – i ljus och mörker.

Jag slås redan när jag börjar läsa hur ledsamt Annette Kullenbergs liv var. Hon kände sig oälskad, faderns yrkesliv gick åt skogen och han tog till alkohol. Själv fick hon barn tidigt med en man som tvingades gifta sig med henne. Sen träffade hon en ny man, fick nya barn – och blev förälskad i nån hon inte kunde få. Utöver detta slog hon sig fram som journalist, under de första åren som ensamstående mamma som klarade sig tack vare barnpassning och hjälp från snälla människor.

Annette Kullenberg var i mångt och mycket en förskräcklig människa. Så förskräcklig att inte bara vänner utan även vissa av hennes barn tog avstånd från henne. Men jag tror att mitt i det förskräckliga fanns en ensam, ledsen människa som bara längtade efter att bli omtyckt. Jag tror det. Jag vet inte. Det enda jag vet är att boken är välskriven och intressant, det senare även den person boken handlar om. Jag gissar att den här boken inte var lätt att skriva.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.