Kära dagbok…

Såväl katterna som jag var verkligen vrålhungriga när jag anlände till Main Street igår efter jobbet. Lucifer och Citrus åt direkt var sin påse blötmat – sen ville de ha mer. Och det fick de, förstås. Mammisen kan inte stå emot strykningar och kattögon. Dessutom är ingen av dem överviktig.

Två vrålhungriga katter.

För egen del smällde jag i mig en rejäl bit västerbottenpaj som la sig som en klump i magen. Jag är helt säker på att det var pajen som orsakade fredagsmorgonens viktuppgång på 300 gram som vågen visade. Intressant nog har muskelmassan ökat med 1,5 procent och fettprocenten i kroppen minskat med lika mycket. Bentätheten har ökat en tiondel liksom BMI. Mängden vatten i kroppen var 1,1 procent högre i morse än förra fredagen. Märkliga siffror, men ändå. Jag är nöjd.

Men åter till torsdagskvällen. Den försvann ganska snabbt. Jag hade ett samtal där jag fick ett erbjudande som jag nu ska fundera över. Det är viktigt att tänka klart och på allt. Inte se märkliga samband som dödsdatum, födelsedagar och bröllopsdito.

Det krävdes en viss koncentration, men jag läste ut såväl senaste numret av Antiktidningen som den litterära sommarpresenten från chefen. Nu läser jag en bok som Anna vann av Svenska Deckarakademin i deras Maria Lang-tävling under deckarfestivalen i Nora. För mig blir det en ny författarbekantskap och en härligt tjock deckare.

Bokbyte från sommarpresent till en bok som Anna vann.

Min kväll avslutades med ett true crime-avsnitt på TV3 om ett styckmord. Ruskigt! Konstigt nog sov jag ganska bra i natt, så även katterna. Det var jag som fick väcka dem i morse.

∼ ♦ ∼

Fredagsmorgnar är nästan alltid stressiga. Jag ska duscha och tvätta håret och väga mig och nu när jag är ensam måste katterna få mat och kattpottorna tömmas också. Sen ska jag själv hinna äta nåt, läsa lokalblaskan, borsta tänderna och klä på mig. Allt gick bra i morse, men för miljonte gången var det hål i kattskitspåsen så det rann ut sand i den nysopade hallen. Jag ska aldrig mer köpa Skonas avfallspåsar!!!

Idag var det ganska mulet och inte så hett. Promenaden upp till jobbet blev behaglig. Jag fotade ingenting mer än att jag tog skärmdumpar av väckarklockan på respektive av på mobilen.

Väckarklocka på…

Nu väntar nämligen fem veckors semester och då behövs inga mobillarm, inte 6.15 i alla fall. Min semester börjar bra med vänbesök i morgon. Resten av tiden bävar jag lite för. Det är inte alltid lätt att fylla tomrum.

…väckarklocka av.

Jag kan inte påstå att jag jobbade ihjäl mig idag heller, men lite fick jag ändå gjort. Mitt på dan bröt jag för lunch och trodde att jag skulle få läsa min nyligen påbörjade bok på gång.

I stället blev det ett gott samtal med arbetskamraten E om viktiga saker i livet och alternativa lösningar. Det jag åt var sekundärt, men ett kokt ägg, trekantsmackor med tomat och mozzarella och en blåbärsqwarj slank ändå ner. Eftermiddagen passerade och vi fikade lääänge.

Lunchen blev med E och inte boken.

Vi fikade lääänge under taket.

Vid 16-tiden loggade jag ut och traskade hem till Tisslingarna. Jag diskade deras skålar och gav dem mat, tömde nåt som inte luktade så gott i pottorna och fyllde på sand.

Jag städade badrummet. Igår gick jag med dammvippan medan jag tänkte. I morrn förmiddag blir det dammsugning. Det gäller att fördela aktiviteter, som inte är jättekul, över tid.

Det blir till att softa en stund med senaste numret av QX på balkongen. I kväll blir det en ganska basal ostbricka – oklart vilken marmelad jag väljer – och till den ett av de fina födelsedagsvinerna jag fick förra året av Biografmaskinisten, ett barolovin från 2017.

Lite QX först.

En basal ostbricka…

Ett fint födelsedagsvin korkade jag upp för att fira semesterns inträde.

Nu är det semester!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Ordet

dysfunktionell

har figurerat ofta den senaste tiden kring min person och ersatt ordet

komplicerad

Även om jag i mångt och mycket känner mig ensam har jag fått höra från flera olika håll – några helt oväntade – att jag inte är dysfunktionell. Vidare har jag blivit stärkt i en del egna uppfattningar kring personer man inte vill hänga med på grund av obehagskänslor och till viss del rädsla. Nog har jag ett uns eller två av självinsikt också och vet att jag är långt ifrån perfekt och felfri. Men jag är inte dysfunktionell. Däremot blir jag komplicerad när människor vägrar att höra vad jag säger eller vill utnyttja mig, på ren svenska.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.