Kära dagbok…

Kaffe och macka med handskalade räkor på Kafferummet Storken.

Det blev en lite lång kväll igår. Jag brukar ju inte precis ge mig ut på kvällsaktiviteter under vardagarna. Den här veckan är ett undantag. Skälet är att jag har bestämt mig för att ge mig lite annan stimulans än den jag får på jobbet och här hemma. Jag behöver… ut i verkligheten och se andra saker, möta andra människor.

Efter jobbet gick jag direkt hem. Tisslingarna fick lite gos och mat och jag tände alla fönsterlampor i lägenheten. Sen skulle jag ha ätit en macka, men trist med samma som alltid. Jag traskade ner på stan, gick till Kafferummet Storken och tog kaffe och räkmacka. Riktiga handskalade räkor var det, fast lite för mycket majonnäs för min del. Efter fikat gick jag i några affärer för att försöka få julklappsidéer. Det är dåligt med såna i år, jag känner mig inte ett dugg inspirerad. Än så länge har jag inhandlat fyra, varav tre till Fästmön.

Klockan 19 skulle jag vara på Akademibokhandeln för ett författarsamtal med Jonas Gardell. Jag gick dit en 20 minuter innan och passade på att köpa hans bok – till rabatterat pris (20 procent för att jag hade svarat på en enkät). Jonas Gardell kom inte klockan 19.

”Tågen!

sa en dam och suckade.

Äh, tänkte jag, Jonas Gardell åker inte tåg. Och det hade jag rätt i! Han åkte bil och var försenad, meddelade personalen. Det blev en knapp halvtimmes improviserat prat av en av bokhandlarna kring böcker vars författare ska komma och ha författarsamtal framöver. Riktigt bra och intressant.

Klockan 19.32 började Jonas Gardell sitt samtal (egentligen en monolog med möjlighet för publiken att ställa frågor). Han bad inte om ursäkt för förseningen. Klockan 20.10 avslutade han för att ägna resterande 20 minuter åt signering. Även min nyinköpta bok blev signerad.

Jonas Gardell pratade medryckande och berättade intressanta saker om Pontus Wikner, men också om den allra tidigaste HBTQ-rörelsen i Sverige. Han var inte maniskt uppskruvad och forcerad utan höll ett bra tempo. När jag gick hem kände jag mig ganska mycket lyckligare en stund.

Den nyinköpte boken i mitt knä.

Jonas Gardell pratade medryckande…

…och signerade bland annat min bok.

Och trots att jag satt väldigt mycket, bland annat alldeles för länge på Akademibokhandelns obekväma fällstolar, blev det många steg och lång gångdistans igår. Alltså fick såväl kropp som själ sitt igår.

Många steg och längre gångdistans än vanligt igår. Skönt!

∼ ♦ ∼

Domkyrkan fick granar i morse. Här syns bara en av dem, eftersom två gubbar kämpade med den andra.

I morse var jag uppe tidigt. Vissa morgnar krockar vi nämligen lite i bestyren. Jag gick upp före klockan sex för att hinna tömma kattpottorna, fylla på sand, duscha och klä på mig innan Fästmön steg upp. 

Det blev en skön promenad upp till jobbet. Temperaturen låg på knappt två plusgrader och det var bara lite halt. Jag såg till och med en karl i shorts, men det var lite för avklätt, tycker jag nog. När jag passerade Domkyrkan höll två svärjande gubbar på att sätta upp granar på planen framför kyrkan. Det blir fint när ljusen i dem är tända och jag passerar om vintermorgnarna.

Om jag nu lär göra det. Jag fick mejl från min nuvarande chef att jag ska ”tackas av med pompa och ståt” innan jag går på julledighet från den 23 december. Det blir med andra ord så att jag ska tillbaka till helvetet nästa år. Hur fan ska det gå??? 

Vilken tur att bästaste F hörde av sig i morse och ville luncha. Jag behövde verkligen träffa en gammal kollega som är både klok och välvilligt inställd till mig. Roligt nog anslöt sig även A till oss, en nyare, men lika klok kollega. Innan dess sprang jag på kollegan J från gamla avdelningen, ytterligare en favorit. Mina tre närmaste arbetskamrater på nuvarande avdelningen ger mig otroligt god uppbackning och gott stöd. Så de finns, de goa människorna. På den privata fronten känner jag ett starkt stöd av Anna.

Jag har haft bra flyt annars i det stora bråttomuppdraget. Nu gäller det att fortsätta ha bra fart även efter morgonens dykning. Men det är svårt. Skitsvårt. Jag klarade att hålla styrfart under dan, inte mer.

∼ ♦ ∼

Sist, men inte minst… Vid andrakammarvalet 1921 var det första gången kvinnlig rösträtt praktiserades i Sverige. Hundra år senare fick vi vår första kvinnliga statsminister. Det går inte fort, diowekt…

∼ ♦ ∼

Och när jag gick hem…

Himlen brann bakom Linneanum.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.