Ett inlägg om en fådd bok.
Vännen FEM har en förmåga att hitta böcker till mig som jag annars skulle ha ”missat”. Vid mitt senaste besök på Workshop road i Motala hade hon lagt fram två böcker till mig. Den ena var första delen i en serie kriminalromaner, den andra var Anthony Doerrs roman Grace. Tack FEM för att du öppnar mina lässinnen en aning vidare!
Bokens huvudperson är meteorologen David Winkler. David lever ett ganska isolerat liv utan vare sig släkt eller vänner när han träffar Sandy i en affär. Och grejen är att han i förväg vet exakt hur mötet går till. David drömmer nämligen sanndrömmar. Så småningom bildar David och Sandy familj, men när David får en föraning om att han är skyldig till dottern Graces drunkning flyr han landet. På så vis hoppas han kunna rädda Grace. Tjugofem år passerar innan David vågar åka tillbaka. Då vet han inte om familjen lever…
Grace är en väldigt annorlunda bok. Jag ska erkänna att jag var mycket tveksam till den när jag hade läst baksidestexten. Där står att den handlar om kärlek, förlust och rädsla och naturens farliga och oemotståndliga krafter. Men nyfiken som jag är började jag läsa den här boken som kom ut redan 2004 i USA, först 2017 i Sverige.
Det finns nånting lockande i det oförklarliga, det här med märkliga möten och sanndrömmar, även om jag försöker inta en sann skeptisk hållning. Just detta gör den här boken vacker. Människorna i den skildras annars som inte särskilt vackra, vare sig till kropp eller själ. Miljöskildringarna har fokus på naturen, den som går att förklara. Det som fångar mig är hur författaren, en ny bekantskap för mig, lyckas skildra människornas inre på ett väldigt trovärdigt sätt.
Sen är berättelsen väldigt hoppig och det är inte alltid mina sympatier – eller min förståelse – ligger hos huvudpersonen David. Det är inte heller nån enkel bok som är lätt att ta sig igenom. Jag kämpar och jag får inte riktigt berättelsen att knytas samman i slutet, trots att boken rent språkligt sett är välskriven och har ett annorlunda tema.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Den enda bok av Doerr som jag har läst är Ljuset du inte ser som utspelas under andra världskriget. Den tyckte jag var bra. Lite annorlunda. Så den kan jag rekommendera. Den här boken verkar vara skriven tidigare. Kanske har han blivit en bättre författare med åren?
GillaGilla
Den här boken är lite… flummig. Sen får jag inte riktigt ihop berättelsen i slutet. Men det kanske bara är en bok som inte helt passar mig..?
GillaGillad av 1 person
Så är det ju ibland. För mig kan det vara att jag var i fel form just då också.
GillaGilla
Så kan det förstås också vara. Det allmänna måendet påverkar ens uppfattning helt klart.
GillaGilla