Ett inlägg om den fjärde och sista delen i Kouplan-serien.

Författaren Sara Lövestam har skrivit många böcker. De flesta är skönlitterära, några behandlar svenska språket. Hon är lika duktig oavsett genre. Nu har jag slagit ihop pärmarna på den fjärde och sista boken i hennes Kouplan-serie, Finns det hjärterum. Redan nu i ingressen till det här inlägget kan jag avslöja att jag tycker att den är den bästa boken i serien.

I den här serien knyter Kouplan ihop sitt liv. De andra böckerna i serien har varit mer inriktade på hans arbete privatdetektiv och könsbyte. I sista delen söker han sin familj  – han vet inte ens om de alla lever. Vidare gör han upp med dem som utnyttjade honom och andra papperslösa flyktingar.

Det känns som om författaren verkligen är insatt i det hon skriver. Och jag kan tänka mig att hon har fått höra en och annan livshistoria i arbetet som SFI-lärare. Det är skamligt att människor har det så här idag, att de lever på flykt, att de lever hemlösa och blir utnyttjade som svart arbetskraft. Men det är också tur att det finns nån som vågar skriva om det. Heja Sara Lövestam!

Toffelomdömet blir det högsta.

Mina inlägg om böckerna i Kouplan-serien:

1. Sanning med modifikation
2. Önska kostar ingenting
3. Luften är fri
4. Finns det hjärterum – läs ovan!

Livet är kort.