Kära dagbok…

Innan jag skriver till dig om gårdagskvällen och min dag idag, kära dagbok, vill jag berätta att det är mina föräldrars bröllopsdag idag. Eftersom jag vet att de är tillsammans nånstans, i himlen eller så, vill jag sända dem mina tankar på deras sextioförsta dag som gifta. Tänk… 61 år… Själv har jag varit förlovad i tolv år i november. Det är länge. Kanske börjar det bli dags att tänka på att gifta sig. Det är bara det att det alltid tycks komma nåt emellan. Så jag väntar på den rätta dagen. Den kommer nog. Fast 61 år som gifta får Fästmön och jag aldrig. Grattis till mamma och pappa, ni var tuffa som stod ut och kämpade på, för jag vet ju att även ni hade komplicerade liv. Ändå fanns ni alltid där för varandra och alltid tillsammans. Jag älskar er och jag saknar er, men glömmer er gör jag aldrig.

Idag har mina föräldrar varit gifta i 61 år.

∼ ♦ ∼

Igår var det som bekant fredag. Jag hade ätit så mycket till lunch att det fick bli en fredagsmiddag som förr i tiden: öl och snacks framför datorn. Igår intog jag detta medan min sambor åt middag i köket. Jag satt nära Guds ord (ett Bibelord) och på min högra sida stod, som alltid, tavlan min farfar målade som elvaåring.

Fredagsmiddag som förr i tiden.

Lite senare på kvällen öppnade jag en av vinflaskorna jag hade köpt samma dag. Coste di Moro är ett riktigt bra och fylligt rödvin för 119 kronor. Till dem åt vi ostar som jag hade valt och Anna hade betalt. Rimmar bra, va´?! Vi fastnade framför en Bond-film som faktiskt var rätt OK. Klockan var nog över midnatt innan vi skuttade till sängs. Jättekonstigt en fredagskväll.

Ett bra och fylligt vin för endast 119 kronor.

Goda ostar, oliver, kex och en bok till James Bond (ifall filmen inte var bra).

∼ ♦ ∼

Lördagsmorgon.

I morse var jag uppe nånstans mellan klockan sex och sju och gav katterna mat. Citrus är så duktig och äter sin penicillinpasta. Hon ska ha två duttar morgon och kväll. Värre är det med penicillinsalvan, men i morse lyckades Anna hålla fast sprattelgumman i nackskinnet och fixade det själv utan att Citrus fick sätta klorna i mammisens armar. 

Mammisen kröp tillbaka till sängen – och lyckades somna om! Anna vaknade före mig och undrade vad de höll på med för järnvägsarbeten utanför på lördagsmorgonen. Det var hennes sambo som snarkade. När jag vaknade var kaffet klart och serveringspersonalen (läs: Anna) ganska alert. Det blev läsning och kaffe på sängen även den här lördagen, men också en del snack om ekonomiska spörsmål, sånt som kan vara jobbigt och orsaka gräl. Det gör det inte hos oss.

Utanför regnade det rejält. Hösten är här och träden i allén börjar anta fantastiska färger. Nu kan en skymta domkyrkotornen mellan löven. Jag försökte fota både genom balkongglasen och genom sovrumsfönstret, men ingen av bilderna blev bra.

Höstträd utanför, fotade genom balkongglaset.

Domkyrkotornen skymtar mellan träden. Fotot är taget genom sovrumsfönstret.

Vi trotsade vädret och gav oss efter frukost och dusch ner på stan, utrustade med var sitt paraply. Vi behövde aldrig fälla upp dem. Några direkta ärenden på stan hade vi inte, men jag ville kika in på Akademibokhandeln och Åhléns. Sen besökte vi några andra affärer, bland annat en ny kombinerad klädes- och inredningsaffär. Där var det mest kul att titta. På Hemtex såg vi några gardinlängder som skulle passa perfekt i vardagsrummet. Naturligtvis var det inget reapris på dem… Medan vi funderade på detta tittade vi bland annat in till Augusta Jansson och köpte nåt sött och gott till kvällen.

Därefter besökte vi Landings. Jag hade ju en gratis fika att ”inkassera” där och det gjorde jag. Fast jag tog en macka i stället för en bit paj. Kaffet i muggen och det Anna åt betalade jag för. Idag var det helt annorlunda. Allt var gott och färskt, cocosbollen var rentav fluffig. Tack till Landings för god kundvård!

Go-fika hos Landings. Idag var allting färskt.

∼ ♦ ∼

Men hur var det nu..? Kunde jag gå in i bokhandeln utan att handla nåt? Och hur blev det med gardinerna? Tja, se nedan…

Dessa två pocketböcker följde med hem.

Och ja. Jag köpte två längder av de snygga gardinerna.

∼ ♦ ∼

Hemma igen var vi rätt slut båda två, men sova får en göra i graven. Jag bytte en glödlampa i kristallplafonden i sovrummet. Sen dammade jag och dammsög. Anna var sällskapsdam till Gymnasisten och hängde med för att köpa lördagsgodis. Sen ställde hon sig vid spisen och lagade vår lördagsmiddag. Middagen blev jättegod, men desserten… Ja, chokladen är god i Kinderegg. Den spännande överraskningen inuti är jag missnöjd med. Min sambor fick mignoner, jag fick nåt jävla mini-spel.

Annas tomatkyckling med ris, grönsaker och vin till middag.

Dessert – vilken överraskning! De andra fick mignoner, jag fick nåt jävla minispel.

Jag är nöjd med uppdelningen av tråkgörat, det vill säga jag städade och Anna lagade mat. Anna fick också i uppdrag att hänga upp gardinerna nästa vecka när hon har två lediga dar mitt i veckan och jag är på jobbet och jobbar. Det blir roligt att få nåt nytt i vardagsrummet, vi har kört på samma gardiner sen vi flyttade hit i februari 2018. (Ja, vi har tvättat dem ett par gånger, förstås.)

∼ ♦ ∼

I morrn ska det inte regna, så då ska vi ta en åktur i vår nya, ännu namnlösa bil för att lämna grejor till återvinning, storhandla och kanse besöka en och annan möbelaffär. Vi har nämligen ett otroligt stort packutrymme i nya bilen…

I nya bilen får familjen Katt inte följa med. Det är för att de helt enkelt inte gillar att åka bil. Sen har de det bäst hemma.

Mamma Mini på sypuffen kollar om det finns nåt gott på bordet.

Storasyster Citrus på ryggstödet till Zebrafåtöljen.

Store lillebror Lucifer, under fåtöljen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.