Kära dagbok…

Solen sjunker allt tidigare bakom trädtopparna.

Nu sjunker solen allt tidigare om kvällarna. Igår var klockan bara strax efter 20 när den försvann bakom trädtopparna. Vi är på väg mot höst. Det är en årstid jag älskar på grund av dess färger, ofta höga luft och mysigt mörker. Men det är också en sorgens tid för mig, allra helst en vecka i oktober månad. Två årsdagar har jag i oktober – mammas bortgång och pappas födelsedag, den 13 respektive den 19. Den veckan har varit extremt tung för mig sen 2016 och jag brukar gråta varje dag. Det tillåter jag mig att göra när ingen ser. Sen går jag vidare, för jag har inte fastnat i sorgen. Jag bara låter mig få vara ledsen de där dagarna. I år ska jag iväg på internat två dagar just den veckan. Jag bävar för hur det ska bli, om jag ska klara av att inte visa tårarna för mina kollegor. De, som tror att jag är så stark; jag, som vet att jag är så skör just då. Men detta är i oktober och det är ett tag till dess.

Idag är det den 27 augusti och det är 13 år sen Fästmön och jag sågs på vår första dejt. Det brukar vi fira, men i år är det som om inget firande riktigt vill sig. För övrigt är det svårt att fira när en jobbar och den andra är ledig och tvärtom. Jag bjuder på en av mina favoritbilder av oss två, tagen i augusti 2019 under Prideveckan i Stockholm.

Jag och min älskade sommaren 2019.

∼ ♦ ∼

I morse visade sig solen i alla fall. Genom fönstret i Bokrummet, som fungerar som mitt arbetsrum när jag jobbar hemifrån, såg jag en alldeles knallblå himmel över hustaket mitt emot. Men termometern i köket talade sitt tydliga språk: vi är definitivt på väg mot höst. Det var bara strax över åtta grader när jag klev upp.

Bara strax över åtta grader i morse…

…men en knallblå himmel visade sig över hustaken.

Bara att bita i, trots att det är surt.

Jag tycker att det är lite svårt att hitta tillbaka in i jobbet. Ibland känns det som om jag hela tiden bara gör punktinsatser och inget långsiktigt. Men det får väl vara så. Jag är glad att jag också får en del vettiga uppdrag från såväl gamla som nya kontakter. Jag kan inte göra så mycket åt min generella situation på jobbet mer än det jag har gjort. Det är många personer och instanser jag har pratat med, nästan alla utom rektor. Tyvärr tvingas jag bita i det sura äpplet och inse att det är som det är. Arbetsgivaren har bestämt sig för att föredra nån annan utan att ha gett mig den minsta chans att visa vad jag går för. När jag hade tömts på information var jag nämligen inte längre intressant. Sen har man hittat sätt att genomföra det man vill utan att bryta mot lagar och regler. Jag behöver min inkomst, därav bettet i det sura äpplet. Men jag vägrar att bli tvingad att gilla folk jag inte gillar.

Annars har jag bitit i kycklingkorv igen, idag tillsammans med makaroner. Ja visst, jag lagade lunch till mig själv. Jag var så himla sugen på just makaroner och i frysen hittade jag några kycklingkorvar att grilla i ugnen. Till lunchen blev det också ett ägg som Anna hade kokat. Tanken var nog att äta det lite tidigare, men nu blev det inte så.

Jag lagade lunch idag, fast ägget kokade Anna.

∼ ♦ ∼

Dagens assistenter var samma som igår och de hade rätt lika inställning, som synes. En stund på morgonen blev det lek och bus, men sen behövde kissarna vila igen nästan hela dan.

Lucifer bordlade ärenden och sig själv.

Gammkatta Mini på sofflocket.

Trött-Citrus på filten i balkongsoffan.

Lite självberöm skadar inte ibland.

Utöver jobba har jag tömt kattpottor på skit, som vanligt, gått ner med sopor samt tömt diskmaskinen som Anna startade på ren disk. Jag har bäddat och lagt på överkast för första gången på månader. Eftersom det har varit så varmt har vi låtit sängarna lufta ordentligt. Igår kväll vattnade jag våra krukväxter, de var halvdöda.

Även i kväll är jag ensam och jag ska tvätta en maskin svart samt försöka kämpa på med recensionsboken. Det går faktiskt hyfsat att läsa, bättre än jag trodde, när jag väl får flyt i det hela. Jag tänker inte låta mina åsikter om genren påverka recensionen, utan jag ska försöka ge boken ett rättvist omdöme. En recension är påbörjad.

∼ ♦ ∼

Men innan jag avslutar… När jag skulle gå ner till soprummet såg jag att nåt satt fast i brevinkastet. Ett vitt paket från Norstedts förlag…

Ett vitt paket från Norstedts förlag satt fast i mitt brevinkast…

Inte hade väl förlaget ändrat sig och beslutat att ge ut mitt manus i bokform..? Nej då, men paketet innehöll en sprajtans ny bok av en av mina klara favoritförfattare, Rebecka Edgren Aldén. Och det var ju nästan lika bra som att få min egen bok utgiven och i handen som att få Rebeckas tredje bok!

Nästan lika bra att hålla Rebeckas tredje bok i handen som min egen.

Men hälsningen inuti… Personlig och varm. Stort TACK till författaren!

Personlig och varm hälsning från författaren. TACK!

∼ ♦ ∼

Jag har haft ett gott mobilsamtal med en god Uppsala-vän och i och med det inhämtat råd angående bilen. Mer råd har utlovats eftersom det finns expertis i familjen. Såå tacksam även för detta!

Utöver det blev det bestämt i kväll att vännen FEM kommer och hälsar på den första helgen i oktober för att pigga upp mig, som hon sa. Det ser jag fram emot mycket!

∼ ♦ ∼

Och snart sjunker solen igen… Jag luftar en flaska ripasso…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.