Kära dagbok…

Idag på förmiddagen/strax före lunch drog jag vidare neråt landet. Jag är inte road av långkörningar och det har blivit rätt hektiskt på jobbet kring corona, men… Nu ska jag hämta kraft och energi bland goda vänner och släkt under en långhelg. Frågan är bara hur jag ska klara att inte längta ihjäl mig efter dessa…

Min älsklingskille Lucifer.

Mini-mamman.

Lilla Citrusgullet.

Eh..?

Oj då, det kom visst med en joker i leken ovan, det vill säga ormen, mitt enda stickprojekt som vuxen.

Självklart lär jag längta efter min mänskliga sambo Fästmön också, men jag vet att hon ska göra roliga saker hon med, precis som jag. Datorn har jag med mig och det kan bli några rader i dagboken om vad jag gör, från sydligare trakter. Om jag överlever. Livet är kort, som bekant.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.