Kära dagbok…

Om gårdagskvällen är inte mycket att orda, så den lämnar jag därhän med sammanfattningen läsa, skriva och äta tunna mintkakor överdragna med mörk choklad. Jag är visst helt såld på After Eight just nu. Undras vad det är dem..? Uppenbarligen nåt jag saknar som jag kanske hittar i den gröna asken med små kuvert.

Hittar jag det jag saknar i de små kuverten i den gröna asken, tro?

I morse lyste en adventsstjärna i ett fönster. Julen varar än te påska, eller?

I morse var det skitkallt igen och nästan fyra minusgrader. I ett hus nära vårt lyste en adventsstjärna. Julen varar visst ända te påska, för nu ska det bli vinter igen. Det känns inte rättvist när vi har fått smak på våren. I söndags var det visserligen kyligt, men solen sken. Ja och jag vet att jag tycker att vårsolen är skoningslös, den visar allt skit, även mina rynkor, såg jag på selfien från i söndags. Men den värmer gott våra frusna kroppar och själar. Min själ har svårt att tina just nu. Jag vet inte vad det är, den hittar inget att glädjas åt. Ja, jo jag är tacksam för många saker, men det finns inte nån riktig glädje i livet för tillfället. Inget att se fram emot. Inget alls, faktiskt. Det finns en liten idé, fast den hänger på sånt jag inte kan styra över så den kan jag inte räkna med.

Vårtecken i rabatten utanför vårt hus.

Jag mötte Den pigga brunögda i morse och när jag gick hem och jag mötte henne i förra veckan också. Detta goda tecken till trots blev det inga bra dagar. Och i söndags mötte jag Fru Död på Gamla torget… Inget bra tecken alls. Jag hör hur du suckar, kära dagbok, över mina tecken. Men jag är så tom på… människor att jag ser folk jag inte känner som tecken. Och ja, jag vet. Det är inte klokt.

Men åter till verkligheten. Samtidigt som adventsstjärnan lyste i ett fönster lyste det grönt i den brungråa rabatten utanför vårt hus. Vårtecken. Då vill jag inte ha minusgrader och snö som prognosen säger.

∼ ♦ ∼

På jobbet har det varit… en arbetsdag. Min chef hade kommit tillbaka från sitt sportlov utomlands med nöd och näppe. Tid för mig hade han emellertid inte utan han susade iväg med andra. Nej, jag är varken blind eller döv, så jag backade eftersom jag insåg hur oviktig jag är. I stället värmdes jag av tvåminutersdialogen med en enhetschef på en annan avdelning och tvåmeningarsutbytet i trapphuset med BK*.

Större delen av förmiddagen veks åt ett möte i en annan enhet. Det passade fint med go-fika som vi bjöds på för att i efterhand fira en av medarbetarna, en person som faktiskt var med och anställde mig våren 2016. På eftermiddagen gjorde jag tillsammans med en projektledare en enkät om kommunikationen i projektet. Kul att lära sig ett nytt verktyg!

Tårta och kaffe för Nicke.

∼ ♦ ∼

Jag skickade in en jobbansökan igår och idag hittade jag ytterligare en intressant ledig tjänst som jag sökte. I morgon ska jag ha karriärrådgivning igen. Målet är att då inte börja gråta. Men jag har ju som bekant inget teflon. Nu har jag rivit upp ett paket med spännande – och tungt – innehåll som jag var och hämtade efter jobbet. Genast blev jag lite gladare.

Paket med spännande – och tungt – innehåll.

Sex böcker varav tre på bokrean, men alla spännande och till bra pris.

∼ ♦ ∼

*BK = Bästa Kollegan på en annan avdelning

Livet är kort.