Ett inlägg om en bok.
Det är billigare att näthandla litteratur, men… jag vill, när jag kan, stödja den fysiska handeln av böcker. Av det skälet och av skälet att jag behövde ha nåt mer att läsa begav jag mig till Akademibokhandeln i slutet av januari. Vid detta tillfälle hade jag som medlem i Vänklubben 20 procent rabatt på ett helt köp (om det inte redan var så kallat vänpris på en bok). Ett gäng böcker följde med hem (jag Instagrammade en bild på böckerna tillsammans med taggen #jagbokhandlar) och nu har jag läst ut den första av dem, Maria Adolfssons tredje del i Doggerland-serie, Mellan djävulen och havet.
Världsartisten Luna har kommit till Doggerland för att spela in musik. Hennes besök är hemligt, men Luna, som givetvis har ett vanligt, civilt namn, kommer ursprungligen från Doggerland. Karen Eiken Hornby blir faktiskt lite sotis eftersom hennes lite mer än inneboende Leo visar Luna aningen för mycket uppmärksamhet (tycker Karen). Så försvinner Luna plötsligt och Karen, som är polis, kopplas in på fallet. Samtidigt härjar en man som våldför sig på kvinnor med flaskor i huvudstaden, en utredning som Karen hellre vill jobba med.
Som i så många kriminalromaner skildras även i den här boken polisers arbetsliv såväl som deras privatliv. Karens privatliv är extra tilltrasslat eftersom hennes chefs dotter Sigrid också bor hos henne. Bakåt i tiden har Karen också förlorat sin familj. I den här boken blir Karen dessutom sjuk – jag vill inte avslöja mer än så. Men oavsett… Det är spännande. Författaren väjer inte för att beskriva de råa överfallen och offrens mående efteråt. Hon skildrar personerna i boken väldigt realistiskt och trovärdigt, aningen till priset av färre miljöbeskrivningar. Men det gör inget. Det är människor, deras psyken och deras personliga ”livsryggsäckar” som är det viktiga i den här serien.
Boken är lättläst, jag läser snabbt och har svårt att lägga den ifrån mig. Jag är så glad att jag upptäckte Maria Adolfssons Doggerland-serie tillsammans med Anna förra året. Redan nu väntar jag på del fyra…
Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en riktigt bra kriminalroman.





Övriga delar i Doggerland-serien:
Livet är kort.










Håller med, den är riktigt bra! Hoppas att hon håller samma takt som hittills, så att vi kan se fram emot nästa bok i början av 2021.
GillaGilla
Jepp! Jag längtar redan, för den här serien gillar jag. Vi snubblade över de två första delarna förra året, sambon och jag, när vi var ute i bokhandeln och behövde fylla på med nåt läsbart. Verkliga fynd blev det ju! 😛
GillaGilla