Ett inlägg om ett Ripassovin.

Ett smakrikt Ripassovin lätt att dricka och lätt för plånboken.

Ripassoviner är inte att förakta. De hänger intimt samman med Amaroneviner genom att de jäser en andra gång och då tillsammans med jästresterna från en Amarone. Och Amaroneviner ligger mig varmt om hjärtat – och fint i gommen. Ripassovinerna kostar inte lika mycket som Amaronevinerna och de är oftast lättare. I övrigt är de riktigt bra viner, tycker jag.

I lördags köpte Anna två viner, ett vitt och ett rött. Det blev det röda vi öppnade, det vita står ännu på kylning. Vivanti Valpolicella Ripasso 2017 korkade jag upp på lördagskvällen och serverade oss var sitt halvt glas utan nåt till. Igår på söndagskvällen hyfsade vi flaskan till ett gäng smakrika ostar, kex, gröna oliver och druvor (de senare endast för min del). Systembolaget rekommenderar vinet bland annat till lagrade hårdostar, men också till rätter av lamm- eller nötkött.

Det här vinet är mer än medelfylligt och strävt. Jag har inte lyckats få fram druvsorterna. Alkoholhalten är 13,5 procent och sockerhalten ganska hög, runt åtta gram per liter. Priset, däremot, är förvånansvärt lågt – endast 99 spänn kostar en flaska.

Vad gäller smak och doft kan en läsa detta på Systembolagets webbplats:

”Kryddig smak med inslag av fat, mörka körsbär, kanel, viol, choklad och jordgubbar. […] Kryddig, fruktig doft med inslag av fat, mörka körsbär, örter, viol, choklad och jordgubbar.

För min del både smakade och doftade vinet kryddigt. Jag anade kanel och viol i smak, men också choklad. Sannerligen lätt utan att ha en fadd smak är detta vin. Och det gör att det passar alldeles utmärkt till just ostar.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är ett mycket gott och mycket prisvärt vin.

Livet är kort.