Kära dagbok…

Böcker är mina fiktiva bästa vänner, men ibland ställer de ganska provocerande frågor. My name is Anna läser jag just nu och den är mycket bra och tänkvärd.

Det är ju så att tiden ibland inte helt räcker till för allt en vill göra. Jag har till exempel inte tillräckligt med tid för att träffa mina vänner, känner jag. Många av mina vänner bor dessutom inte här i Uppsala, vilket ju också försvårar saker. Så ibland känns det som om jag inte har nån att prata med. Vilken tur att det då finns… böcker! Böcker är mina bästa fiktiva vänner. Och till skillnad från människor är de totalt lojala för de baktalar mig inte eller de skvallrar inte om mig. I stället ger de mig upplevelser och resor som jag annars inte skulle få vara med om. Sen kan de ställa en del ganska provocerande frågor och ge mig mycket att tänka på.

Men självklart är mänskliga vänner det allra bästa. Äkta såna är också lojala och ägnar sig varken åt att baktala mig eller skvallra om mig.

Eller… egentligen är böcker och mänskliga vänner varianter av just… vänner. Så… trots att jag hade för lite tid igår skickade jag in en beställning/reservation inför bokrean hos Bokus. Följande titlar, vissa av dem till riktiga fyndpriser, levereras förhoppningsvis så snart rean startar (den 25 februari):

Resten av gårdagskvällen är inte så mycket att orda om. Jag såg på ännu ett gripande avsnitt av När livet vänder och jag var trött och gick och la mig runt klockan 22. Det var för övrigt fler på Main Street som var trötta… Lucifer sov extra gott i min skrivbordsstol. Med lite gos öppnade han ögonen och purrade dessutom, men han väckte mig faktiskt inte förrän 5.45 i morse.

Med lite gos öppnade Lucifer ögonen och purrade dessutom.

Han sov extra gott i min skrivbordsstol…

∼ ♦ ∼

Hela förmiddagen idag deltog jag i avdelningsmöte med workshoppar. Mötet hölls i Universitetshuset och jag hade glömt mina jobbglasögon på jobbet. Inte så bra… Jag deltog efter bästa förmåga och tror nog att det gick OK. Dessutom fick jag en liten, men bra pratstund med nya högsta chefen, som snart har varit här i ett år.

I Universitetshuset är det inte bara högt i tak, det är vackert i tak också. Här fångade jag en annan del av taket än den som brukar fotas, samt det vackra golvet. Jag hade ingen aning om bilderna blev skarpa eller oskarpa och när jag Instagrammade fick en kollega korrläsa.

En annan del av taket i Universitetshuset än den som vanligen fotas.

Det vackra och svindyra golvet i Universitetshuset, ett golv som är väldigt känsligt för fläckar, tyvärr.

På eftermiddagen fick jag agera fotograf fast jag inte är anställd som det. Nån ville också att jag skulle agera översättare, det är jag inte heller. Men jag fotade några personer samt granskade och förhoppningsvis lättade upp en text på svenska.

Det var vad jag hann med under dagtid. I kväll är jag inviterad till laxmiddag, vilket passar bra eftersom lunchen blev torftig. Sen hoppas jag förstås att det blir tid för Antikrundan också.

I helgen ska jag i alla fall prata med en vän om en möjlig verklig resa i vår. Och helg… det blir det ju i morrn kväll.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.