Kära dagbok…

Lagen om kvällsmat säger att sån mat inte behöver vara tråkig. Vad sägs om vår kvällsmat igår på måndagen? Den var inte svår att trolla fram när det fanns resurser i vinskåp respektive kyl. Vinet var av ripassotyp och passade utmärkt till ostarna, men det blev bara ett glas var. Av kex och ostar blev det desto mer. Men jävligt gott var det!

Lagen om kvällsmat säger att sån mat inte behöver vara tråkig.

Boken på bilderna ovan och nedan, förresten, är den jag läser just nu. Där tror jag minsann att vännen FEM prickade in en riktig fullpoängare i julklapp till mig. Jag började läsa den i söndags och är redan halvvägs. Sen behöver jag jobba lite den här veckan också, tyvärr, så då hinner och orkar jag inte läsa lika mycket.

Till frukost och lunch brukar jag i alla fall läsa om det finns möjlighet. I morse fanns det nästan inte möjlighet. Vi har visst fått en ny bordsduk i köket. Det finns enbart i färgerna svart och vit och heter Lucifer. Det var knappt att min bok, min yoghurtskål och mitt kaffe fick plats på det lilla köksbordet från IKEA 1957 (tror jag).

Vår nya bordsduk Lucifer finns endast i färgerna svart och vit.

När jag ändå hade mobilen i högsta hugg passade jag på att ta två ögonblicksbilder  av storasyster Citrus när hon var nästan stilla. Hennes sedvanliga plats på diskbänken var upptagen av ren disk, varpå den lilla satte sig intill kaffebryggaren på en av träbänkarna. Där hade hon god utsikt över levande protein i form av småflugor på kaklet.

Citrus.

Jag spanar på levande protein.

∼ ♦ ∼

Igår kväll var jag om möjligt ännu tröttare än i söndags kväll. Tidig sänggång innebar att jag hade somnat runt klockan 22. Men sen vaknade jag vid tvåtiden och det kändes som om jag var vaken till klockan fyra, halv fem. Strax efter klockan sex vaknade jag igen efter att ha sovit en stund och då var det nästan dags att gå upp. Så jag klev upp.

Förmiddagens första möte innebar mitt tredje möte med en av universitetets karriärrådgivare. Jag hade lovat mig själv mest, honom lite grann, att inte grina idag. Men en skvätt tårar blev det trots allt mot slutet. Nästa möte har vi om cirka en månad. Det är skönt att få prata av sig öppet om jobb, drömmar om jobb och planer om jobb med nån som inte jobbar på min avdelning. När jag pratar får jag också en del idéer och kan bolla dem på plats, med en utomstående. Mycket bra! Min senaste idé till agerande – nä, för har jag inte tigit och lidit i tysthet under hösten har jag ingen lust att bli passiv nu – tål att tänkas på. Jag fick en del input, mycket att tänka på och sen får jag helt enkelt sätta mig ner och skriva möjligheter och hot.

God cannellonilunch med guldigt sällskap och skratt trots frustration.

Efter fem minuter på en toalett fixade jag till ansiktet med kallt vatten. Det var inte helt lätt att gå till nästa möte där först min chef skulle prata om min enhets uppdrag inför en annan enhet. Därefter skulle jag berätta om att jag är enhetens avdelade kommunikatör och vad jag kan erbjuda. Men jag är professionell och jag kan luta mig mot +30 års erfarenhet.

Möte nummer tre var en avstämningslunch med en person som slår majoriteten av chefer i min närhet genom att vara både kompetent och en ledartyp. Synd bara att h*n inte fick chansen. God och trevlig lunch var det i alla fall. Trots att frustrationen är hög, blev det en del skratt. Vissa människor är bara genuint guld.

Större delen av eftermiddagen ägnade jag åt att via e-post försöka avtvinga min chef svar i ett antal frågor. Det är svar jag behöver för att kunna gå vidare med det jag jobbar med som är prioriterat just nu. Vidare tog jag in ett nytt uppdrag, men jag kan inte längre svara att jag tar det eller inte direkt. Det bestämmer min chef nu. Jag vet inte om chefen har koll på allt jag gör. Eftersom jag sällan får återkoppling av min chef, som enligt egen utsago är coachande (!), ökar inte min motivation. Ibland känns det som om jag bara tar in och tar in jobb, men kan sällan avsluta dem eftersom de fastnar. Hos chefen. Och på tal om det påbörjade jag en Excelfil med fakta till vår support i första linjen. Jag kan inte vänta på besked.

∼ ♦ ∼

Några andra raster än lunch tog jag inte idag, (jag försökte, men det blev jobbprat) så därför skrev jag det här inlägget i stället. Jag har också jobbat med kanaler för att kommunicera förändringar i IT-system och andra, nya och väldigt spretiga… ”tjänster”. Belöningen blev att få sjunka ner i stolen hos Igor och få håret tvättat och klippt. Tisdagens kvällsmat blir inte sämre än måndagens: jag har en träff på stan med Fästmön.

Tisdagens kvällsmat blir inte sämre än måndagens, men vad den blir vet jag inte.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.