Ett inlägg om den tredje delen i Helen Grace-serien.

Här ångar jag på med seriemördare. Så länge fiktionen är läskigare än min verklighet är den senare uthärdlig. Alldeles nyss har jag slagit ihop pärmarna till M. J. Arlidges tredje del i Helen Grace-serien, Dansa min docka. På svenska har böckerna titlar som får en att tänka på barnvisor eller -rim. Men innehållet är allt annat än barnvänligt… Stort TACK till sambon som introducerade mig till serien och som jag lånade boken av. Nu återstår lika många delar (tre) att införskaffa och läsa, för så många till är översatta. På engelska finns ytterligare tre böcker.

Två parallella historier skildras som så ofta i serien och i kriminalromaner generellt sett. Dels får läsaren följa en ung kvinna som hålls inspärrad i en källare, dels polisens arbete med ett fall där kroppen efter en ung kvinna hittas på en strand. Trots att den senare varit försvunnen länge hade hennes familj hopp om att hon skulle vara vid liv eftersom hon skickat både sms och tweets. Givetvis är den döda inte den enda som fallit offer för kidnapparen/mördaren. Samtidigt pågår en viss maktkamp mellan Helen Grace och hennes chef, men också bland kollegorna. Den som tror att yrkeslivet är enkelt tror fel.

Seriemördare är ruggiga typer. De har emellertid ofta fascinerat mig. Jag vill liksom veta vad det är som driver dem till att mörda om och om igen. Fascinationen gäller såväl fiktiva som verkliga seriemördare, men just i Dansa min docka är mördaren tack och lov fiktiv. I den här serien (och i den här boken) beskrivs mördarna som väldigt obehagliga, förstås, men läsaren får även en annan bild av dem. Inte så att författaren direkt skapar sympati för dem, dock, de blir ”bara” aningen förmänskligade. Annars är det förstås Helen Grace som är intimast, mänskligast och mest trovärdigt skildrad. Med fel och brister, som alla människor, är hon en lysande utredare. Jag vill läsa mer om henne och hoppas hitta resterande delar snart.

Toffelomdömet blir det högsta.

Läs vad jag tyckte om de två första delarna i Helen Grace-serien:

Ole dole

Bro bro breja

Livet är kort.