Kära dagbok…

Orolig sömn i natt – det är ju måndag i morgon. Ryggen plågade mig också. Gissningsvis vaknade jag till varje gång jag råkade röra mig så det gjorde ont. Idag är ryggen bättre, men så har jag kört stenhårt med Linnex, jag har legat på golvet med underbenen upp i rät vinkel och jag har duschat varmt. Jag tillbringade dessutom säkert en timme av förmiddagen ståendes vid strykbrädan. Sånt gillar ryggen. Det var en rätt stor hög att stryka, fast jag har inget emot strykning, så… Nu blev ett par jeans, två tröjor, sex tischor, två skjortor, en duk och en handduk släta och fina. (Ja, ifall du undrar, kära dagbok, jag gillar Knausgård och det finns många likheter oss emellan när det gäller det skrivna ordet.)

Men jag inledde den här söndagen med kaffe och läsning på sängen efter att förgäves (?) ha jagat en irriterande fluga. Jag vet inte om den flög ut, men efter att ha haft fönstret öppet en stund blev det tyst.

Den här boken…

…är så spännande…

…men jag klurade ut vem mördaren var!

Bokbyte från otäcka brott till en sorglig historia, misstänker jag.

Nu har jag bytt bok från otäcka försvinnanden, våldtäkter och mord till en roman som jag misstänker är sorglig. Det passar min sinnesstämning bra, för om en vecka är det inte bara söndagen den 13 oktober. Det är tre år sen min mamma gick bort. Linda Olsson är dessutom en författare som mamma tipsade mig om och vars böcker vi både tyckte mycket om. Då blir det extra sorgligt att inte kunna låna mamma den här senaste romanen. Nästa söndag tänker jag göra en liten sorgevandring och tända ljus – om jag inte får för mig att åka ner till Motala, förstås (inte troligt, men…).  Annas snälla mamma får jag låna lite, säger Anna, och just idag blev jag extra glad att hon ringde när jag precis ställt undan strykbrädan och hängt in kläderna. Kanske ska jag tipsa henne om Linda Olsson..?

∼ ♦ ∼

Jag hämtade Anna i bil från jobbet och vi åkte till Slottet för att ta hem äpplen och röja lite smått. Det blev en tur till Nya Tokerian för att köpa kattmat. Eftersom det var söndag ville vi ha go-fika också. Vi slog på stort och köpte både toscabullar och Kinderegg. Jag lyckades få ihop min jävla leksak trots att jag var nykter.

Go-fika så här på söndagen.

Jag klarade Kindereggprovet nykter!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Den som säger att hösten är mörk och trist… den behöver nog gå till optikern. Vi tog med oss lite av den hem i form av kärleksört och äpplen. Vilka färger!

Inte mörkt och trist!

Äppleträdet på baksidan är alldeles gult.

Lite kärleksört fick följa med hem…

Sött eller surt?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.