Kära dagbok…

Måndag morgon dansade jag in på mitt roliga jobb.

En härlig midsommarhelg är förbi. Jag skulle tycka att det var rätt tufft att så här på måndagen kliva upp skittidigt efter tre dagars ledighet och knata iväg – i morse i ett av mina två par nya skor! –  till ett jobb där jag inte trivs. Men jag tillhör de lyckligt lottades skara som inte bara har jobb utan har ett jobb som är roligt och stimulerande. Nu ska jag erkänna att det var väldigt skönt att vara ledig när vädret är så härligt som det är. Det är också väldigt skönt att slippa gå upp klockan sex och inte behöva passa tider. Samtidigt, utan vardag skulle helg och ledighet inte betyda nånting. Jag vet ju alltför väl hur det kan vara. Jag har inte glömt. Jag glömmer aldrig. Och nånstans nån gång tror jag att karma drabbar den som gör andra illa. Sen vet jag att folk tänker så om mig också, att även jag ska drabbas av karma. Det kan de få tänka, de som inte har hela bilden. Dessutom är sanningen i vissa fall vars och ens. Men det gäller att vara klok nog att fatta det. Det gäller att tänka utanför boxen, utanför mig. Det kan ju vara fler än jag inblandade.

Mina nya ”promenadskor”. De funkade alldeles utmärkt att gå till jobbet i. Fötterna log.

∼ ♦ ∼

Igår kväll avnjöt vi söndagsmiddag i Djungelrummet. Vi äter rätt ofta där på helger och när vi är tre. Anna och jag åt kallskuren kalkon med färskpotatis från midsommardagen, mimosasallad och grönsallad som inkluderade våra egna rädisor och ruccola. Vår tvåveckorssambo fick varm mat och grönsaker. Jag är så fascinerad att jag har lyckats med dessa grönsaker (rädisor och ruccola), jag som är rätt så värdelös på praktiska ting! Det är faktiskt jag som har sått dem som små, små frön – och de har växt upp till grönsaker som vi alla tre inte bara äter utan även gillar att äta.

Egna rädisor och ruccola i salladsskålen!

Söndagsmiddag med kallskuren kalkon, mimosa, färskpotatis och grönsaker.

∼ ♦ ∼

Packed lunch, lunchlåda – och en bok förstås.

Dagen på jobbet har varit lugn. Det märks att folk börjar trappa ner. Jag har rätt mycket att göra den här veckan. Bland annat ska jag göra terminens sista nyhetsbrev och i morgon ska vi delvis göra om en del struktur bland våra sidor på intranätet samt publicera några nya. Därefter väntar ett par veckor med bara ett enda viktigt möte inbokat. Och det mötet handlar om kommunikationen inför bildandet av och i den nya organisationen. I projektet har jag som är avdelningens kommunikatör inte varit kommunikatör. Det hade varit konstigt och fel. Men som det verkar får jag följa med in i det nya. Då blir det rätt mycket mer att göra, för avdelningen växer. Enligt förslaget ska 186 medarbetare bilda den nya avdelningen och därtill kan komma nyrekryteringar. Idag är vi cirka 115. Jaa, det var nog tur att jag tog med mig en rejäl packed lunch, en lunchlåda med paj, sallad inklusive mina världsberömda rädisor och ruccola, en nektarin och två Ballerinakex. Fast i morrn ska jag nog packa ner lite mer grönsaker, jag blev inte helt mätt.

∼ ♦ ∼

Tittut bakom kudden, Citrus!

I kväll borde jag gå ett varv med dammsugaren, men jag tog ett kvarts varv på midsommardagen och det får räcka nån dag till. Strykhögen växer, fast jag orkar inte ta tag i den i värmen. Jag har i stället betalat månadens räkningar, rensat och säkerhetskopierat en mapp med bilder samt förnyat mitt antivirusskydd.

Nu ska jag läsa, för den senaste boken jag fick för recension börjar närma sig slutet. Jag har ungefär 100 sidor, cirka en fjärdedel av boken, kvar.

Och känner jag mig riktigt pigg tänker jag gå och möta Anna efter jobbet klockan 20, inte ta bilen. Kanske lyckas jag lura med mig ett tvåbent sällskap.

Ett av de fyrbenta sällskapen hemma har hittat ett nytt ställe bland andra ”katter” i farfarsfåtöljen. Den lilla, lilla kissen är bara för söt där hon tittar fram bakom kuddarna.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.