Ett inlägg om en bok.

Akademibokhandeln har understundom bra böcker till vänpriser. Förra söndagen fyndade jag några böcker där, varav två till vänpris. Nu har jag läst ut båda två. Den första var en riktigt bra debutdeckare, den andra sjunde delen i en deckar(kriminal)serie. Jepp, jag har just läst Sofie Sarenbrants bok Skamvrån, del sju i serien om kriminalinspektör Emma Sköld. Båda fyndböckerna gick tyvärr alltför snabbt att läsa ut – de var nämligen riktigt, riktigt bra.

I Skamvrån jobbar Emma Sköld med ett fall där en TV-personlighet hittas död på ett sätt att det först misstänks vara självmord. Men så inser hon att ytterligare ett fall har vissa likheter. Plötsligt blir de två självmorden mord. Närmare Emma, i Bromma, lägger sig tonårstjejen Julia, Emmas systerdotter, på spårvagnsrälsen. Hon klarar livet med en hårsmån där, men frågan är om omgivningen förstår vilken katastrof som närmar sig. Samtidigt får läsaren följa en man med skuldkänslor som hamnat i en grav i skogen. Kan hans liv räddas också eller är det försent? Ovanpå detta är Emma nyseparerad från Nyllet, en kollega som hon har ett litet barn med. Nyllet får dessutom veta att han har ytterligare en dotter. Om hon nu är hans.

Ja, lite rörigt och mycket är det, men jag kommer snabbt in i handlingen och inser att saker och ting hänger ihop. Spänningen hålls uppe och jag har svårt att släppa boken och sluta läsa. Det är så många obehagliga saker som skildras – allt från självmord och mord till stalkande kvinnor. Tyngdpunkterna i den här boken ligger inte på några miljöskildringar. Persongalleriet däremot… Även om vissa personer i boken bara skildras helt kort, känns de realistiska. Tonåringen Julias förtvivlan och ilska, framför allt gentemot sin mamma Josefin, är mycket trovärdigt beskrivet. Emmas mammaroll känns väldigt kluven. I ena stunden längtar hon efter sin bebis, i den andra stunden deklarerar hon för sig själv att spädbarnsåldern inte är nåt för henne. Men vad vet jag. Jag är inte mamma. Inte heller förstår jag banden mellan syskon, nåt som har en betydande roll i den här boken.

Sofie Sarenbrants böcker har jag upplevt som lite ojämna i kvaliteteten. I den här boken gissar jag ganska tidigt delvis vem som är den skyldige. Samtidigt är boken så mycket mer än bara en kriminalroman att Toffelomdömet blir det högsta. Och den som nånsin låter tanken ens snudda vid självmord – läs den här boken först och förstå vilken gåva livet är. Det är inte bara ditt liv som påverkas av din död utan troligen även andras.

∼ ♦ ∼

Så här har jag tyckt och skrivit om böckerna i Emma Sköld-serien:

Vila i frid

Andra andningen

Visning pågår

Avdelning 73

Tiggaren

Syndabocken

Livet är kort.