Ett citerande inlägg.

Dagens citat läste jag egentligen för ett par dar sen, men jag har sugit lite på det. Orden kommer från Lina Bengtsdotters bok Francesca, som jag läser just nu, och de handlar om min – och Charlie Lagers! – favoritårstid hösten:

”[…] Hösten var Charlies bästa årstid. Förruttnelsens tid, brukade Betty kalla den. Betty som fick ångest redan före midsommar när körsbärsträdens blommor föll av. Men för Charlie var hösten en pånyttfödelse, ett löfte om rutiner, ordning och reda. Hon älskade doften av nypon och nya böcker, alltsammans påminde henne om när skolan började igen efter det evighetslånga oförutsägbara sommarlovet. Men den här hösten hade det varit annorlunda. Det var som om hon bara låtsades bry sig om omvärlden, låtsades arbeta, låtsades delta i samtal, låtsades leva, samtidigt som allting på något motsägelsefullt sätt kändes stort och skrämmande. Häromdagen hade hon varit nära att hänga en filt över fönstret i sovrummet för att stänga ute ljuset som kom in genom gliporna i persiennen. Bara det faktum att hon tänkt göra det skrämde henne. Hon fick inte bli som Betty. Aldrig bli som Betty. […]

Livet är kort.