Kära dagbok…

Gustav Adolf var också lite svart till sinnet igår. Och bakelsen var en helt annan än jag hade trott.

Det är lika bra att jag skriver det inledningsvis: idag var jag ”lite låg, lite svart”. Inledningsvis. Kanske beror det på det samtal jag hade med en kollega igår eftermiddag, ett samtal om liv och död och sjukdomar. Kanske triggade det igång nånting som hade börjat läka. Kanske fick det mig att tänka på den där totala ensamheten vars själ jag inte vill bli besatt av. Kanske beror det på att det är ”lite mycket just nu” och för att vi har tioårig förlovningsdag i morgon och inte har ett skit planerat. Vi hade pratat lite löst om en helg i Stockholm under hösten. Med allt som har hänt och lite till har den frusit inne. Pratet blev aldrig några planer. Och det klart att det gör mig ”lite ledsen” att det inte blir nåt decenniumfirande. Men nu måste jag för sjuhundrafyrtiofjärde gången vara vuxlig och inte pippla om sånt när det finns värre saker att vara ledsen över.

”Lite glad” är jag allt också för en av våra sjuklingar var på akuten i tolv timmar, nästan igår, men fick komma hem i natt. Ett mobilsamtal med den andra sjuklingen gav information att det går i positiv riktning. Nu hoppas vi bara på att utlovad hjälp kommer eftersom det blev lite snöpligt igår. Det blev i alla fall en bricka, vilket kan kategoriseras som ”alltid något”.

Ja, jag krossar ensamheten genom att måna om dem jag tycker om och med sånt som att gå och klippa mig hos min nygamla frisör, försöka orka höra av mig till vänner som inte vågar eller vill höra av sig (det är oftast min tur…) och läsa böcker. Det senaste är jag nog bäst på. Igår kväll slukade jag Lucia-boken och grep mig genast an Vän-boken, en av de nya böckerna som jag packade upp i måndags ur Bokuspaketet.

Bokbyte igår från Lucia-bok till Vän-bok.

Ensamfrukost (ingen katt) med boken Vänförfrågan.

∼ ♦ ∼

På jobbet har jag varit… energisk idag. Alltid något. En del tycker säkert att jag är jobbig. Själv hävdar jag att jag är engagerad. Ibland ger det resultat. Nu tog jag visserligen en extra grej i eftermiddag och en i morgon, men efter i morgon tänker jag lämpa över just den grejen till nån annan – som vet om det och har accepterat. Jag slutförde innehållet i veckans nyhetsbrev också samt påbörjade arbetet med några guider på vårt intranät, idag textbearbetning. Att gå till Igor och klippa mig efteråt blev verkligen en belöning, kan jag säga. Jag blev mycket nöjd och bokade genast nästa klippning före jul. Och sen… hade Anna köpt kladdkaka och det var precis vad jag behövde – den lilla havrekakan på jobbet gav bara en kort stunds sockerkick.

Den lilla havrekakan gav bara en liten sockerkick på jobbet.

Nyklippt av Igor – och mycket nöjd!

Firning av Kladdkakans dag.

∼ ♦ ∼

Ja, jag är tjock.

Livet är kort.