Kära dagbok…
Ingen helg utan ett glas rött – eller två. Anna hade önskat goda ostar efter jobbet, så jag öppnade en flaska italienskt, förstås. Ostarna ställdes fram i köket – under lock. Jag bor ju även ihop med tre håriga älsklingar. Inte nog med att de fäller hår, de gillar ost också. Strax före klockan 21 åkte jag för att hämta hem min tvåbenta älskling i bil. Då hade hon jobbat månadens mastodontpass från klockan sju till klockan 21, med bara två timmars ledighet mitt på dan, nåt som gör att hon inte hinner hem för att vila. Det är helt galet med sånt schema tycker jag. Det är faktiskt 2018. Goda ostar och dito vin blev lite plåster på såren innan vi knoppade in. Jag var också trött efter städdagen. Ändå var klockan alldeles för mycket när vi gick och la oss.
(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)
Inte brukar jag få huvudvärk av två glas vin, men i morse vaknade jag med skallebank. Lucifer har inte heller mått så bra, fast där har det varit magen. Jag tror att Lill-Ballen äter för bulimiskt ibland. Eftersom han är så stor tar han enkelt över de andras matskålar när hans egen är tom. Därför började både Lucifer och jag vår söndag med att ta det lugnt. Han i höstsolen på balkongen, jag i sängen med en syndabock och en mugg kaffe. Anna jobbade även idag och började redan klockan sju. Därför blev jag förvånad när hon ringde mitt på dan. Tyvärr har det blivit sjukhusvistelse för en person i familjen, naturligtvis på ett sjukhus utomlands. Men det verkar gå åt rätt håll och vi hoppas få hem sjuklingen med sällskap den kommande veckan.
Även idag på söndagen åt och drack vi gott. Vi åkte först och handlade på Tokerian. Hemma blev det söndagskaffe med bulle och fudge. Söndagsmiddagen bestod av pulled turkey och potatisklyftor med färska grönsaker och goda såser samt ett Chiantivin.
Solen har gått ner och mörkret sänker sig över Main Street. Vi ska försöka hålla oss vakna för att se Springfloden och avsnitt fyra av Arbogafallet på SvT1. Jobbväskan är packad, rena kläder framtagna och jag är redo för en ny, spännande jobbvecka i morgon. Jag hoppas att det goda från fredagen håller i sig så att ingen av oss behöver jobba över. För egen del tänkte jag besöka höstmarknaden på Vaksala torg.

∼ ♦ ∼
Livet är kort.









