Kära dagbok…

Så glad att jag är smärtfri att jag funderar på att rulla hatt.

Hurra! Jag är smärtfri! Nu hoppas jag att det varar (ja, inte var som i pus utan räcker!) länge, åtminstone tills jag ska till tandläkare Reza om en vecka. Då ska han in i tandrötterna och böka igen.Gissningsvis är det inte skönt. Jag har tagit det säkra före det osäkra och aviserat att jag tar flexledigt under och efter tandläkarbesöket nästa onsdag. Då kan jag ligga hemma och grina och ha ont – om det behövs. Fast det vill jag förstås inte tänka på just nu. Nu vill jag bara njuta av att slippa tandplågan så att jag kan fungera normalt på jobbet och hemma. Faktum är att jag är så glad att jag vill fira/rulla hatt på nåt sätt. Tänkte hitta en glad bild i fotoarkivet att lägga ut här, men jag ser oftast ledsen, bedrövad, arg eller ful ut. Bilden till vänster är rätt neutral.

∼ ♦ ∼

Med tanke på rubriken slutar säkert många att läsa här. Det skiter jag i, även en sån som jag har rätt att må bra. Att vara smärtfri har gjort mig riktigt uppspelt. Kan tandvärk orsaka bipolaritet, tro? Jag känner mig väldigt, väldigt glad – till skillnad för nyss när jag var väldigt, väldigt ledsen. Glädjen gjorde att jag nästan började fnittra vid morgonens möte i vårt vackra universitetshus. Jag tyckte nämligen att en av föredragshållarna var slående lik Dick van Dyke och förväntade mig ett sång- och dansnummer. Det blev det… inte. Men sammantaget var mötet bra och intressant. Fler såna möten önskar jag!

I en av salarna här var jag på möte i morse.

I övrigt gick min arbetsdag mest ut på att jaga nyheter till mitt nyhetsbrev. När jag slog mig ner vid jobbdatorn på förmiddagen hade jag tre – och dessa ska bli tio till fredag klockan 10. Dessutom hade jag inget givet foto. Men jag oroar mig inte, det brukar lösa sig. To be continued…

Veckans kris på jobbet är fortfarande aktuell. När ska den tredje kaffemaskinen vara åter i bruk, tro???

När ska krisen vara slut? Vi klarar oss knappt med två kaffemaskiner.

∼ ♦ ∼

Elly Griffiths tycker att Lucifer är söt. Lucifer själv gillar förstås hennes böcker om Ruth.

Både igår kväll och i kväll är jag ensam med katterna eftersom Anna jobbar. Igår dammsög jag och läste bara en liten stund. I kväll tänker jag läsa mer. Det blev nämligen bokbyte igår från spöken och helgon till en mörk ängel. Lucifer tycker att båda böckerna är bra. När jag la ut en bild på honom med böckerna på Instagram i morse lämnade en av författarna – den som som är i livet av de två – en kommentar om att han var söt. Elly Griffiths har skrivit boken till höger i bild. Det är den tionde delen i böckerna om rättsarkeologen Ruth Galloway, en serie böcker som jag verkligen gillar. Så det var förstås extra roligt för mig att just Elly Griffiths, en av mina brittiska favoritförfattare,
lämnade en hälsning vid min bild.

Lilla Citrus ligger i min skrivbordsstol, Mini ligger gärna i mitt knä, numera, inte bara på armstödet. Men Mini och Lucifer turas också om att knöla ner sig i Annas röda skokartong. Mini får precis plats. Lucifer får… bättre plats i Annas fåtölj.

Mini får precis plats i Annas röda skokartong.

Och nej. Jag har fått en avi om ett stort brev som jag ska hämta på Kvarnen. Mig veterligen har jag inte beställt nåt från Förlagssystem. Stora brev och paket innebär antingen kostnader eller jobb. Men det klart att jag är nyfikis! Fast i kväll orkar jag inte ge mig ut igen. Det får bli en annan kväll. Inte i morgon heller – jag har ju hela helgen på mig.

Vad kan det vara??? Några dar till får jag vara nyfikis.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.