Ett inlägg om en bok.

En dag i slutet av maj hade en kollega lagt en bok på mitt skrivbord. P-son tyckte att jag skulle läsa boken som hade legat ett bra tag i hans ryggsäck. Sen gick tiden och det hände saker både hemma och på jobbet. Jag tog i alla fall hem boken och cirka en månad efter att jag hade hittat Steve Engleharts bok The Point Man har jag äntligen läst den. På engelska, förstås.

Max August har varit point man under Vietnamkriget. Som sådan var han den i sin pluton som gick först genom fiendeland för att ta eventuella smällar före sina krigarbröder. Nu är det 1980 och Max har blivit berömd DJ på en radiostation. Genom ett stulet lejon korsas Max Augusts och Cornelius Agrippas vägar. Det visar sig att Cornelius är trollkarl. Och ungefär här ändrar boken riktning och flippar ur totalt, enligt min mening.

Boken börjar som en medioker skildring av det lättsamma livet i USA i början av 1980-talet. Sen kommer magin in i handlingen. Människor ändrar skepnad, det dyker upp demoner och spöken, för att inte tala om trollkarlar/-kvinnor. Det blir helt enkelt för mycket för mig. Boken blir så absurd och konstig att jag till sist knappt förstår nånting av dess handling. Men… jag fick i alla fall träna min engelskaläsning och det ger ett par tofflor. The Point Man är för övrigt den första delen av fyra i serien The Max August Magikal Thrillers. Ifall nån vill läsa fler konstiga böcker om Max August.

Toffelomdömet blir lågt.

Livet är kort.