Kära dagbok…

En helvetesnatt. Jag somnade inte före klockan tre och skulle sen upp klockan 5.30.

En helvetesnatt passerade. Jag kanske sov tre timmar. Att sen åka och jobba kändes nästan övermäktigt, men se stanna hemma för att en är lite trött finns inte på min världskarta. Jag åkte och jobbade, det var tufft, jag klarade av det. Inte vet jag vad det var som fick hjärnan att gå på högvarv i natt. För tillfället är det ganska lugnt i tillvaron – jag känner att jag har koll på saker och ting inför flytten och jag ligger bra till i tiden med det jag behöver göra. Kanske var det det här att jag såg… en annons igår. En annons på… ett intressant jobb… Tro nu inte att jag vantrivs på mitt nuvarande jobb, det gör jag inte. Men jobbet i annonsen jag såg skulle innebära en viss… utveckling. Det tål att tänkas på, med andra ord och jag har fram till den 2 januari på mig. I samband med detta insåg jag att mitt presskort håller på att gå ut. Nåt lokalt presskortsombud finns inte i Uppsala, vilket innebär att jag måste åka till Stockholm under kontorstid en vardag – nåt som inte är möjligt för tillfället.

∼ ♦ ∼

I morse kom Tjifen med julklappen från arbetsgivaren. (Då fick jag lite dåligt samvete på grund av den där annonsen jag skrev om inledningsvis…) Som förra året var det ett presentkort, men från ett annat ställe i år. Det innebär att jag själv kan välja en pryl ur Supékorts utbud. Jag har inte kollat hur stort belopp jag fick – en ska inte öppna julklappar i förväg. Nöjd är jag i alla fall. Det är bra och praktiskt att få välja själv.

Julklapp från arbetsgivaren.

Ett fint och praktiskt presentkort.

Arbetsdagen har bestått av två möten, lite textförfattande, en del intranätfix, genomläsning av ett förslag till anbudsinbjudan och insikten att den jag väntade på som skulle förse mig med underlag till en uppdatering har gått på julledighet. Då kunde jag ägna delar av dagen åt att arkivera, fylla i möten i min nyinköpta papperskalender och lägga upp en pärm för vårterminen 2018.

∼ ♦ ∼

Kastrullsamtal igår.

Det var kallt och soligt idag. Jag är seg i huvudet av sömnbrist, men nåt virus har inte lyckats ta överhanden än. Det slår väl till på fredag när jag inleder min julledighet. Veckohandling stod på schemat på hemvägen. Där fick jag mig ett gott skratt för gissa vem jag träffade på? Fru B, som jag ju ser så sällan men när jag gör det blir det ofta flera oplanerade gånger. Min teori om att vi snart skulle ses igen efter förra tisdagens återseende stämde alltså. Det är verkligen lustigt.

∼ ♦ ∼

Hemma körde jag en maskin tvätt. Och funderade över köksutrustning. Igår kväll hade Fästmön och jag ett samtal om kastruller, till exempel. När vi rensar våra hem händer det understundom att vi fotar nånting, messar en bild och frågar om föremålet på bilden är nåt vi ska ha. Igår gällde det bland annat kastruller, alltså, och uppläggningsfat. Vi kommer alltid överens, jag tror att vi är hårdast mot oss själva och våra egna saker.

∼ ♦ ∼

Slutligen vill jag tacka avsändarna av de två julkort som kom idag. Jag kan bara meddela att jag inte heller i år skickar ett enda. Inte när en är mitt uppe i flytt, helvetesnätter och kastrullfrågor – för att inte tala om oplanerade möten med fru B… Nästa år, kanske…

Tack till avsändarna som tyvärr inte får några julkort från mig. Det får ingen i år heller.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.