Kära dagbok…

Det var inte gott med timjante, men det var effektivt.

Nej, nån affärskvinna är jag inte. Jag är ingen säljartyp och jag har inte pokerfejs. Därför är det tur att andra har dessa förmågor. En del har också förmågan att lugna, medan andra höjer min oro.

Jag är trött. Den här dagen har varit en enda lång väntan på ett möte som jag hade mycket oro inför. Det var tur att Fästmön satt vid min sida och var lugnet personifierat. Därmed inte sagt att vi egentligen är lugna nån av oss. Men jag målar alltid f*n på väggen i värsta färgerna. Katastrofläge är ett vanligt normalläge för mig sen ett decennium tillbaka. Ett mobilsamtal nu i afton har lugnat mig ett snäpp till, likaså ett mejl jag nyss läste.

Det är snart dags att ta kväll och vänta in morgondagen. Jag tänker nog dricka timjante till natten igen, för jisses så gott jag sov! Teet i sig var allt annat än gott, dessvärre, men effektivt. Jag måste nästan be Lucille om innehållsförteckningen…

∼ ♦ ∼

Ingen rolig syn i morse…

På jobbet var det en ganska händelserik dag. Av dagens två möten var ett två timmar långt, men väldigt bra, kreativt och givande. Sånt kräver en del, men ger också energi. Det är dessutom extra roligt att arbeta tillsammans med människor från andra avdelningar och verksamheter.

Nåt som däremot inte ger energi är snöeländet som kom i natt. Jag körde så försiktigt i morse och i kväll och är helskinnad, bilen likaså. Sen ser jag väldigt mycket fram emot torsdag när bilen ska servas och även få vinterdäcken på. Vinterdäck är förstås ingen garanti för att det inte sker olyckor, utan det gäller att köra efter väglag.

Nu ska den här olyckan in i duschen innan hon äter en macka framför TV:n. Och kanske sippar på timjante.

Tack till alla som visar stöd och omtanke!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.