Kära dagbok…

Det känns inte bra att Windows bara uppdaterar utan att jag OK:ar.

En kan säga att jag befinner mig i några uppdaterings-dygn. Igår kväll höll jag på att få spel på min dator, som passade på att börja Creatoruppdatera Windows 10 medan jag satt i köket och tog en macka. Jag hade INTE OK:at detta. Eftersom jag skulle ut på kvällen var jag aningen orolig över hur uppdateringen skulle påverka datorn – om uppdateringen ens skulle lyckas eller hänga sig. Just det senare har jag läst mycket om, vilket var ett skäl till att jag ville vänta. När jag så småningom kom hem hade uppdateringen lyckats. Allt jag behövde göra var en omstart. Jag höll andan och utförde det hela. En snabb genomgång efteråt visar att allt troligen fungerar som det ska. Jag ska testa mer i kväll.

Det är ett otyg när uppdateringar startar av sig själva, särskilt som de tar några timmar… Förra gången datorn gjorde en större, icke OK:ad, uppdatering var till Windows 10. Efter den kunde jag inte använda min skrivare, för den var inte kompatibel längre – det fanns inga drivrutiner som passade.. Innan dess, när jag uppdaterade till Windows 7, kunde jag plötsligt inte föra över foton från min iPhone längre och scannern fungerade inte heller. Så ja. Jag är lite luttrad när det gäller Windowsuppdateringar.

Jag blev arg när jag läste om hur ilska kan hanteras.

För att krydda tillvaron på jobbet kontaktade jag mitt lokala IT-stöd för att uppdatera systemet på min jobbdator också. Det blir troligen torsdag förmiddag. Lite spänning(ar) behövs även på jobbet. Därför var det tur att jag fick med mig en bunt papper hem från psykologen igår kring att hantera ilska. I stället för att åka tillbaka till jobbet efter besöket satte jag mig hemma och läste och försökte ta in. Jag kan meddela att det gick… sådär. Jag blev arg. En framgång är i alla fall att jag har börjat räkna till tio när jag känner ilskan krypa på mig. Idag på morgonen tog jag också en tjur i handen och presenterade mig som Den Sura. Men det kändes bra att prata lite och inte låta några negativa känslor ligga kvar och skvalpa. Min motpart erkände att h*n den dagen vi kolliderade var Den Tjurige. Självinsikt är bra att ha. Jag tränar på det också, inte bara på att sluta ha yviga gester. Men jag har väldigt svårt att förstå att folk inte fattar att det är engagemang, inte… vanmakt.

En annan uppdatering – eller snarare byte av system – startade äntligen idag. Projektledaren har jobbat så hårt och motgångarna har varit av såväl teknisk art som annan art. Vi har i vart fall jobbat bra som team och jag kan bara hålla tummarna för att utrullningen går bra.

Idag börjar det nya systemet med nya skrivare rullas ut.

∼ ♦ ∼

Igår hade jag ont i höften. Framåt kvällen började även vänsterfoten göra ont. När jag senare satt i bästefåtöljen tyckte jag att foten var svullen. Jag har kört med lite gel och även Ipren, för se sjuk har jag inte tid att vara. I morse hade jag mycket ont, men smärtan minskade under dagen. Det känns inte som om det är musklerna som tjafsar utan lederna. Varje morgon vaknar jag med onda axlar också. Lite övningar så känns det bättre. Fingerlederna är svårare att väcka till liv. Jag skulle nog behöva göra en uppdatering av den gamle kröppa*…

I vart fall har jag varit och hämtat mina nya ögon, det vill säga mina nya terminalglasögon, för dessa behövde uppdateras. Optikern som min arbetsgivare har avtal med hade skickat sms i fredags – till fel mobilnummer. Brillorna satt bra när jag provade dem. Ändå måste optikern mästra lita och böja till dem. Nu sitter de inte bra. Senilsnören hade de inte, för då slår kunderna i glasögonen i saker och ting. Märkligt, jag har haft mina nuvarande terminalglasögon i senilsnöre i två år och de är fortfarande hela – eftersom jag är rädd om dem. Trist attityd att underskatta kunderna så. Jag gick till min egen optiker och köpte ett snöre, för jag kan inte hålla på att ta av och på glasögonen. Bågarna är i alla fall annorlunda och jag tycker faktiskt att de är tuffa och snygga. Alltid något. Och tack till arbetsgivaren som betalade!

Glasögonfodral…

…och brillor från Synoptik, senilsnöre från Synsam.

∼ ♦ ∼

Favorittidskrift!

Det blev inget Lita på mig på SvT 1 för min del igår kväll. Programstarten var framskjuten till klockan 22, så jag ställde den på inspelning och tittade på GW:s mord i TV4 i stället. Därför blir det Lita på mig i kväll i stället – och en flukt i favorittidskriften som kom idag. Efter Leffe somnade jag som en gris ända tills tidningsbudet väckte mig på väg till grannen genom att som vanligt klånka i trappräcket. Då hörde jag ösregnet utanför och somnade om så gott. Under dagen uppdaterades emellertid vädret till ganska soligt. Jag som gillar regn räknade till tio…

Inget om böcker idag? Johodå! Jag har tackat ja till att recensera en relationsroman!

∼ ♦ ∼

*den gamle kröppa = östgötska, betyder ”den gamla kroppen”

Livet är kort.