Ett inlägg om en film.

Den här sommaren har det gått många filmer om kvällarna på TV. De flesta av dem har haft ett antal år på nacken eller helt enkelt inte varit intressanta nog för mig. Men i kväll visade SvT1 det brittiska kriminaldramat Dark heart (2016). Brittisk och nygjord var avgörande: jag tittade.

I filmen centrum står polisen Will Wagstaffe. Han är på väg till Spanien för i hans bagage finns det olösta mordfallet på hans föräldrar år 2000 under en semester där. Will plågas av obehagliga minnen och flashbacks och vill försöka ta reda på vad som hände. Men medan han väntar på att få gå ombord på planet, som är försenat, ringer en kollega in honom till jobbet. En anklagad med icke dömd pedofil har hittats brutalt mördad. Mördaren har känt till vissa saker om offret, vilket gör det hela extra otäckt och spännande. Nästa offer överlever, men får svåra brännskador. Will och hans team jobbar med fallen och är snart mördaren på spåren. Trots det blir sanningen oväntad för dem.

Märkligt nog påminner den här filmen mig om en bok jag nyligen har läst. Det handlar om inte bara om pedofiler, det handlar om poliser som inte helt följer reglerna. Will gör det definititvt inte.

Filmen är otäck, spännande och realistisk. Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.