Ett inlägg om en bok.

I morse slog jag ihop pärmarna på den tredje delen – tillika den sista delen jag har fått låna av Pippi på jobbet – av Per Anders Fogelströms Kamraterserie, Erövrarna. En bok återstår att läsa i serien, Besittarna, men den får jag vänta på till efter semestern. Om jag nu kan vänta så länge…

I Erövrarna har det blivit 1946. Folke, Rickard och Leif har växt upp liksom flickorna i huset. De flesta har gift sig och fått det bättre i livet, om än inte alla. Rickard har stora framgångar, men frågan är om han inte är på väg att förlora det viktigaste i livet. Folke arbetar som journalist och skriver en roman. Leif är den enda som bor kvar i huset – tills han blir vräkt.

De tre vännerna representerar klart och tydligt tre klasser i samhället. Kvinnorna i Kamraterserien är inga huvudpersoner, men får ändå ganska stor plats i handlingen. Lite mer hade kanske varit önskvärt, med tanke på att det ändå händer ganska mycket på kvinnofronten under 1900-talet. Gissningsvis blir det tydligast i den fjärde och sista delen som jag alltså ännu inte har fått låna. Med andra ord har jag nåt spännande att se fram emot i höst.

Toffelomdömet blir det högsta även för tredje delen i serien.

Livet är kort.