Ett inlägg om en TV-serie.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det är ingen sommar utan Morden i Midsomer! Igår kväll gick säsongsstarten för den här sommarens ynka fyra filmer, Morden i Midsomer: The village that rose from the dead.

John Barnaby har fått en ny assistent, Jamie Winter.

Filmen handlar om en by, Little Auburn, som har varit övergiven sen andra världskriget när den evakuerades. Nu, 70 år senare, ska den öppnas. Men frågan är vad den ska användas till. Det pågår en tävling mellan tre olika förslag. Är rivaliteten så stor mellan de tävlande att en av dem hittas mördad efter premiärkvällen, överkörd av en gammal stridsvagn..? Fallet hamnar förstås hos kommissarie John Barnaby och hans nya assistent Jamie Winter.

Det har hänt en del sen sist. Hunden Sykes är död och begraven och Barnabys lilla dotter Betty står nu på två ben. Utöver detta har Barnaby fått en ny assistent. Annars är det mesta sig likt. Mordsätten är som vanligt absurda – i det här avsnittet sker ett antal fler mord än det med stridsvagnen. Ändå känns Morden i Midsomer som en trivsam TV-serie som har lite gammaldags pusseldeckare över sig. Särskilt rädd blir jag inte, men under en och en halv timme njuter jag av brittisk underhållning,

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.