Ett inlägg till mamma.
Jag bär dina vantar, lilla mamma. Då kan jag plötsligt förnimma din doft. Jag lyfter handen, låter det mjuka skinnet i en vante smeka min kind. För en stund kan jag låtsas att det var du som klappade mig. Just idag, den dag din pappa och min morfar gick bort för 25 år sen.
Jag bär dina vantar, mamma.
Nej, de är inte de vackraste vantar. Jag köpte dig två par den sista vintern. Ett var mycket kvinnligare. Visst ville jag att du skulle vara fin, mamma, men jag ville ännu mer att du inte skulle frysa när du rollade över gården för att hämta din matlåda eller för att handla.
Jag saknar dig. Hälsa särskilt Moffis idag, jag saknar honom också. Jag saknar er alla. Bara jag kvar. Och dina vantar.
Livet är kort.
About Tofflan
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i
Familj,
Personligt och märktes
doft,
förnimma,
fin,
gå bort,
gård,
hand,
handla,
inte frysa,
köpa,
kind,
klappa,
kvinnligare,
låtsas,
mamma,
matlåda,
morfar,
rolla,
sakna,
skinn,
smeka,
väntar,
vinter. Bokmärk
permalänken.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Här blev det lite tvärtom, jag gav mamma mina grå tjocka termovantar som jag tyckte var för varma för mig och hittade dem nu när vi rensade lägenheten så nu har jag dem igen 😉
Ett fint minne att spara ❤
/Bitchtanten
GillaGilla
Det var ett fint minne att spara! Mamma ville gärna se fin ut klädmässigt och sminkmässigt (jag är min fars dotter, inte min mors i dessa fall). Jag hade bara två par trasiga skinnhandskar, så mammas vantar är utmärkta nu. Eftersom de är tumvantar funkar de för mig, annars hade nog mamma mindre händer än jag.
Var rädd om dina termovantar! ❤
GillaGilla
Mamma hade även skinnhandskar, rätt slitna och en aning för små för mig så jag har nu pappas nästan nya skinnhandskar i stället så det blir ju ett minne även av honom då ♥
/Bitchtanten
GillaGilla
Jag har pappas halsduk…
GillaGilla
Åh vad kärleksfullt ❤
GillaGillad av 1 person
Att bära vantarna nu, att förnimma doften av mamma, nästan känslan av den där klappen mot kinden… Det gör mig både glad och ledsen men också varm inuti.
GillaGillad av 1 person
Fina ord. Tack för att du delar med dig!
GillaGilla
Tack, Jerry! ❤ Ibland blir sorgen så påtaglig och ett sätt för mig att ta den utan att bli alltför uppjagad är att skriva om den här.
GillaGilla