Kära dagbok…

Ett av skälen till att jag arbetar är förstås att jag behöver en lön. En stor del av min lön går till böcker. Nu har jag rätt fullt med litteratur i mitt hem, så framöver måste jag nog gallra en smula. Men tanken på alla böcker jag kan köpa för min lön gör att det går an att arbeta även såna dar som väldigt gäspiga måndagar. Jag somnade i rätt bra tid igår kväll – bara för att vakna jag vet inte hur många – och långa – gånger i natt.

Lön behövs för att köpa böcker!

Min arbetsdag har varit helt OK, men några stordåd har jag väl inte direkt utfört idag. Jag har bevistat möten, skrivit och publicerat på intranätet – och det är inte mycket mer att säga om det.

Det här vackra tyget, kallat Skynke i texten, slank ur Toffelnäven härom lördagen. Det följde i stället med Fästmön hem.

Hemkommen från jobbet skrev jag ytterligare lite mer – se föregående blogginlägg! Sen behövde jag gå ut med sopor och det tog en halvtimme att samla ihop alla kassar. Jag körde igång en maskin tvätt, för till skillnad från andra i huset tvättar jag normala tider och inte sena nätter/tidiga morgonar. Lite ekonomiadministration på det samt ett misslyckat försök att logga in i en uppdaterad klubb gjorde att jag höll på att tappa lusten. Tanken på ett visst Skynke som slank mig ur näven härom lördagen gjorde mig ännu surigare…

Men så var det det där spännande paketet som hade anlänt i postboxen som fick upp humöret. Det var ett paket från StjärnDistribution i Hofors och självklart tänkte jag först TV-produktion och allt möjligt. Fast riktigt så roligt ska vi inte ha det. Paketet var hårt och innehöll två helt nypublicerade böcker från Hoi Förlag för recension, Ensamfararen och Labyrint – vägen in! Den ena författaren har dessutom Uppsalaanknytning, vilket ju inte gör böckerna sämre (tror jag).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack så mycket!!! 

Livet är kort.