Ett inlägg om ett vin.

Vi drack nog vinskåpets mest exklusiva vin till maten.

I stället för utgång på trettondedagens kväll blev det ingång. Och då måste en ju unna sig nåt som är minst lika gott som det en får serverat på lokal på stan. Jag öppnade vinskåpet, blundade och tog ut en flaska. Det visade sig vara ett av vinskåpets mest exklusiva viner, ett vintagevin från 2008. Men såna viner ska också drickas. Jag valde Tommasi Amarone della Valpolicella Classico 2008, ett vin som kostade 269 kronor. Nu finns just det vinet inte att köpa, men Systembolaget har årgång 2012 inne för 156 kronor.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om 2012:ans smak och doft:

Kryddig smak med liten sötma, inslag av fat, torkade körsbär, romrussin, nötter, vanilj och choklad. Serveras vid cirka 18°C till kraftiga rätter av mörkt kött eller till lagrade hårdostar. Kryddig nyanserad doft med inslag av fat, korinter, körsbär, lakrits, nötter och choklad.

Fästmön och jag åt pulled pork och vinet och den kraftiga, rökiga smaken från kött och sås gick fint ihop. Tanken var sen att vi skulle äta smakrika ostar till dessert, men magarna sa stopp och belägg.

Jag tyckte inte att vinet smakade särskilt kryddigt, snarare bärigt. Det var först fylligt i munnen, men eftersmaken var oväntat kort. Detta drar ner omdömet, som ändå blir högt.

Livet är kort.