Ett inlägg om en bok.

Vännen Agneta hade en mamma som gillade deckare. I mars förra året flyttade två stora papperskassar av Sivs böcker hem till mig. Jag har fortfarande inte läst alla. I eftermiddag läste jag emellertid ut en tegelsten av Elizabeth George, Det innersta rummet. Elizabeth George är alltså amerikanskan som skriver böcker med brittiske kriminalinspektören Thomas Lynley och hans assistent Barbara Havers i huvudrollen. Den här gången noteras Lynley bara som hastigast – Havers inte alls. I stället är det Lynleys goda vänner Deborah och Simon St. James som är i strålkastarljuset.

En dag dyker Cherokee Rivers upp hemma hos Deborah och Simon St. James. Cherokee är bror till China som Deborah är gammal kompis med sen tiden i USA. Cherokee är förtvivlad, för systern är anhållen för ett mord på Guernsey. Cherokee och China reste till ön för att lämna ritningar till den rike och excentriske Guy Brouard. Denne hittas död på stranden, kvävd av en sten. Och ett vittne har sett China följa efter honom. Deborah och Simon reser till Guernsey med Cherokee för att försöka rentvå China och hitta den riktiga mördaren. Som vanligt är saker och ting inte som de verkar se ut att vara.

Boken är nog spännande, men den är alldeles för lång och pratig. De 600 sidorna i den här deckaren skulle enkelt ha kunnat bantats ner till hälften och ända varit en bra bok. En hel del villo- och sidospår skulle ha kunnat strykas, alltså. Men spännande är det och slutet är överraskande.

Toffelomdömet blir medel.

Livet är kort.