Ett inlägg om en film.

När Fästmön och jag ser på film tillsammans blir det ibland drama, ibland skräckis. Är vi lagom sömniga väljer vi den senare genren. På fredagskvällen blev det inget undantag från detta – vi kollade på Curve (2015).

Filmen handlar om en ung tjej i minimala shorts som är på väg till Denver för sitt bröllop. Under bilfärden har hon kontakt via mobilen med sin syster. Systern meddelar att hon ännu inte har köpt flygbiljett till bröllopet eftersom hon vill vara säker på att den blivande bruden är lycklig och anser att hon ska göra ett bra val. Av nån anledning svänger tjejen av från vägen och naturligtvis får hon motorstopp. Från ingenstans dyker en snygg ung kille upp och hjälper henne igång med bilen. Hon åker därifrån, men stannar efter några meter och erbjuder killen lift. Han hoppar in i bilen och allt är frid och fröjd – tills killen säger nåt oerhört snuskigt och viftar med en kniv. Tjejen kör av vägen och bilen hamnar på taket. Killen har klarat sig helskinnad och kastats ur bilen, medan tjejen sitter fast. Och sen blir det ännu värre.

Faktum är att jag nästan skrattade när jag såg filmen! Den kunde ha varit så läskig, men Anna berättade handlingen innan saker och ting hade skett. För så jäkla förutsägbar var den här rullen där mobiltelefonen till exempel självklart inte har täckning i nödsituation etc (men lustig nog ringer senare…). Nej, den här filmen var ingen höjdare.

Toffelomdömet blir lågt.

Livet är kort.