Ett inlägg om en bok.

Tio spänn fyndade jag Tove Alsterdals debutbok Kvinnorna på stranden för en lördag i september hos Stadsmissionen. I morse läste jag ut boken, vars genre definitivt är spänningsroman, men snarare åt det psykologiska hållet än åt deckarhållet. I morse slog jag ihop pärmarna på pocketutgåvan.

Boken inleds med att en svensk ung tjej vaknar på en strand i Spanien – och kliver på en död kropp. Därefter, i en hamn intill, möter vi Mary som har överlevt en båtresa med en flyktingsmugglare. Slutligen kastas läsaren in i en historia om en kvinna som inser att maken/journalisten faktiskt är försvunnen. Ally, tidigare Alena, reser i makens fotspår för att hitta honom. Det visar sig att han har kommit en stor liga av människosmugglare på spåren. Kanske blir hans arbete Pulitzerbelönat. Frågan är bara vart han har tagit vägen.

Det är de tre kvinnorna på stranden som naturligtvis har gett boken dess titel. Men deras öden är sammankopplade. Det är dock Ally som vi läsare främst får följa. Framför mina ögon utspelas en riktigt otäck historia där människoliv inte är mycket värda.

Jag tycker att berättelsen delvis är lite hoppig, men samtidigt är det en skrämmande och verklighetstrogen berättelse som växer fram. Liksom Ally hoppas jag på att den försvunne ska komma till rätta.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.