Ett avslutande inlägg om Tofflans litterära helg, med lite kickar mot årets bokmässa.

Det byggs sju dar i veckan i Uppsala, men oljudet uppskattas inte av alla.

På den sjunde dagen vilade vår Skapare. En del av oss går på eller till mässan. Några som uppenbarligen inte vilar på söndagar är de som bygger lägenheter här i närheten. Men en får väl vara tacksam (?!) att de började påla hela tio minuter senare i morse än i går. Klockan 7.14 satte eländet igång. Om det var som igår upphör oljudet under eftermiddagen. Gissningsvis uppskattas samtliga inom en radie av en mil vara vakna då. Nä Uppsala kommun, det är INTE OK!  Inte heller är jag så säker på att jag tycker att hus som ser annorlunda ut till formen är… bättre.

Jag klev upp ur sängen när oljudet eskalerade och stängde mitt vädringsfönster. Det hörs lite ändå, men inte så mycket. Medan jag väntade på att kaffet skulle perkoleras klart delade jag medicin i min Ana-box. Sen ett antal år tillbaka lider jag av en åkomma som har ett namn som låter som nånting fruktansvärt svårt – perniciös anemi. Men jag kan inte påstå att jag lider så mycket, i vart fall inte så länge jag äter mina mediciner. Vidare har jag ett bråck på magmunnen. Det är mer plågsamt och där har jag konstaterat att jag kan vara utan medicin högst ett dygn. Sen börjar jag kräkas. Perniciös anemi fick jag kanske för att jag var vegetarian i ungdomen, kanske för att jag hade godartade tumörer i magen. Tumörerna och lite organ plockades bort i december 2012. Sen dess har mina värden ständigt förbättrats. Men jag måste äta medicin livet ut. Det är helt OK och uthärdligt – för det går ju att läsa till och med när en fördelar medicin! Sen kröp jag tillbaka till bädden med boken och en mugg nyperkolerat kaffe – jag behövde ju ladda för BOKslut av MÄSSAn.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom jag helgade vilodagen genom att läsa och dricka kaffe i sängen var klockan över tio när jag tog itu med ett litet hushållsgöromål som jag inte orkade göra igår: jag packade in ballen*. Det var länge sen jag kunde sitta och läsa där ute nu. När det var varma dagar i somras var det antingen för varmt på ballen eller också var det nån i närheten som grillade eller rökte. Nu hinner jag inte få nån sol till ballen om dagarna. Det är bara rökarna som fortfarande häckar på sina ballar. Det är förvånansvärt ofta en ser dem när en råkar slänga en bläng genom ett fönster. En kan inte låta bli att undra hur de hinner jobba eller studera, ta hand om hem och barn etc – arbetslösa kan de nämligen inte vara, för då har en inte råd att röka. De röker så det ser ut som om de leker majkase. Vanligen babblar de i sina mobiler ofta. Det hörs mycket, för det finns nåt som heter eko som uppstår mellan husen. Skit samma, var och en gör vad den vill, förstås, fast det är ju inte roligt om andra stängs ute från att göra det de vill – att sitta på ballen och läsa och få frisk luft – för att folk röker. Jag hoppas att det kommer ett totalt rökförbud inom min livstid. Det finns inget – INGET! – som är bra med rökning! En rökare förstör inte bara för sig själv utan för andra, dessutom. 

För min del blev balleinpackningen inte nån stor förändring, alltså. Jag är van vid att sitta inomhus, innanför balledörren**, och läsa. Men ändå. Nu är det höst – och det gillar jag. Men vi går mot vinter…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter utfört arbete på ballen var det dags för litterär brunch i brittisk stil – scrambled eggs***, toast**** och Svarthuset. (För övrigt kom äggen från frigående pullor hos min vän och kollega Zetalife i Biskopskulla. Gulorna i äggen var fantastiska – som synes på slutresultatet på tallriken!) Något litet hushållsarbete utfördes efteråt, såsom att sparka igång en tre maskin maskiner tvätt och vattna 48 krukväxter, men i övrigt vigde jag eftermiddagen åt att fortsätta med det brittiska (notera strumpan!) som nu också inkluderade att äta fudge*****.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kycklingwok med ris och inte äggnudlar som jag ville ha.

Framåt kvällningen brukar det vara dags för middag. Så jag avslutade min bokmässohelg genom att åka till Fästmön och käka. Vi hämtade mat på Food Court Gamla Uppsala – och som vanligt blev det… lite fel: jag fick ris i stället för äggnudlar till min kycklingwok och till våra fyra rätter (grabbarna var hemma också) fick vi tre drickor. Vi är inte helt imponerade av stället, ärligt talat, och skämtade medan vi väntade på drickorna för vi var övertygade om att de inte skulle ha just den smaken på bubbelvattnet som vi ville ha. Det hade de, men se räkna till fyra kan de uppenbarligen inte. När vi var där och åt på plats sist hade de varken vinet vi ville ha till huvudrätten eller whiskyn jag ville ha till kaffet på maten…

Katterna var knasiga som vanligt. Lucifer låtsades vara helt ointreserad av vår mat, men det gick vi inte på. Så snart han fick chansen stack han fram en tass. Mini satt mest och spanade på fåglar. Citrus är löpsk och blev vansinnigt kär i mina tofflor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Två gulliga brudar.

Nu ska jag avsluta bokmässohelgen med att läsa en stund i bästefåtöljen. I morgon är det måndag och en ny vecka tar sin början. Jag önskar dig en god sådan!

God avslutning på helgen och god början på en ny vecka önskar jag dig!

*packa in ballen = lägga presenning över möbler och golv på balkongen
**balledörren = balkongdörren
***scrambled eggs = äggröra
****toast = rostat bröd
*****fudge = kola

Livet är kort. Helgen också.