Ett inlägg om en TV-serie.

I kväll, lite senare än sedvanlig deckartid, var det premiär på SvT1 för en isländsk serie i tio delar, Fångade. Jag har inte sett alltför många isländska serier, så jag slog mig ner för att titta, spänd och lite förväntansfull trots att jag tycker att tio delar är minst fem för många.

Spänning och snöstorm på Island i kväll i TV-rutan.

Först en gammal, otäck historia, sen… ett lik i nutid. En torso hittas i vattnet utanför en stad på Island. Det råder ingen tvekan om att det är ett styckmord, alltså. Men samtidigt drar en snöstorm in och stan blir isolerad. Brottsplatsteknikerna från Reykjavik kan inte komma fram. Det blir lokalpolisen – en polischef och två poliser – som får utreda fallet efter bästa förmåga. Väderleken blir snabbt sämre och paniken är nära. Vart ska alla människor från färjan ta vägen? Det är nämligen bland dessa mördaren finns, tror polisen.

Det här var en riktigt rafflande inledning. Snöstormen, som hindrar framkomligheten, men som också försämrar sikten, gör sitt till. En kan inte påstå att jag längtar till vintern. Fin vinjettmusik, bra skådespeleri från såväl vuxna som barn. Jag tänker INTE missa fortsättningen! Det är ju en mördare lös…

Toffelomdömet blir det högsta! Det här var en väldigt stark början.

Livet är kort. Snö är inte roligt.