Kära dagbok…

Solen och himlen i morse.

Den här dan började ovanligt mulet och kyligt. Jag tog med mig tröjan till jobbet – ifall att (det skulle komma snö, eller?). Den förblev oanvänd, kan jag meddela. Men hade jag inte tagit med den skulle det nog ha blivit 20 grader kallt. Minst.

Min arbetsdag inleddes med två möten på raken och en gofika med favvoteamet. Jag trivs så bra i deras sällskap, för vi kan prata om allt mellan himmel och jobb jord. Det tog inte lång tid innan jag kom in i jargongen, som är rå, men hjärtlig. Sånt gillas!

Gårdagens middag blev lite torr och torftig.

Framåt lunch var det med all säkerhet minst 30 grader varmt. Chefen skuttade frivilligt in i bastun bilen (hon är en fryslort) och så for vi till Heat och käkade alldeles för mycket lunchbuffé. Det var kul att få tillfälle att bara prata lite vi två. Och inte bara prata jobb! Nu vet Malin att jag inte vill ha nån kompischef. Men jag har naturligtvis inget emot en chef som är trevlig att luncha med. (Jag tror hon förstår skillnaden.)

Vi satt på verandan och åt och det blev snart ganska hett där. Utsikten var… urban beauty, skulle jag vilja klassa den som. Självklart fotade jag som en galning. Och åt. Middagen igår blev nämligen lite torftig. Kvällen var så strulig att jag ju skrattade åt eländet, men det jag glömde nämna, och som kom som grädde på moset, var att mitt bröd hade möglat. Det blev till att bita i det torra knäcket. Det var helt OK, för knäcke kan ju inte mögla. Men torrt, som sagt.

Lunchutsikt.

Har du också grannar som ger dig öl när du kommer hem från jobbet?

Eftermiddagen hade jag ett par småmöten samt grejade med diverse. Plötsligt var klockan över 16 och min chef tackade för sig och drog på ytterligare tre veckors semester. Själv drog jag till Tokerian en halvtimme senare för att köpa bubbelvatten och lite annat smått och gott som fattades i kylskåpet. Jag var bra varm och högröd i fejan när jag strosade över gräsmattan hemma. Där satt Lucilles man och grillade och bad tusen gånger om ursäkt. Bara det att han lyckas varje gång placera sin grill så att det inte kommer in rök i mitt hem. Konstigt att vissa grannar kan och andra inte… Han skickade upp mig till Lucille där jag skulle få en… öööööl! Finns det nån annan som har såna toppengrannar?!

Hos Lucille blev jag sen sittandes en stund tills jag insåg att de ju faktiskt skulle till att äta. Då smet jag in till mitt, packade upp jobbväska, stängde av jobbmobilen och utförde lite administration vid datorn. Men om jag saknar jobbet över helgen kan jag ju alltid lyssna på poddavsnittet där jag lunchar med Lisa… Hon pratar bajs och servettringar och tackar mig för mina postopiga magråd, medan jag säger liksom, snackar östgötska och mest svamlar om jobb och kommunikation. Jag pratar alldeles för mycket, det är bara att inse…

Du kan lyssna på mig när jag lunchar med Lisa via din poddapp eller via datorn.

Ha en riktigt go fredagskväll och helg! Jag laddar för fönsterputsning i morgon. Vad laddar DU för? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort. Jag pratar för mycket.