Vem fan är Tofflan?
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
-
-
-
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Tag Archives: åtta
Den omänsklige
Ett inlägg om den åttonde boken i Nathalie Svensson-serien. En serie böcker som ibland utspelar sig i Uppsala är alltid intressanta att läsa. Extra spännande är det när de är deckare också. Författaren Jonas Moström skrev från början två serier, … Fortsätt läsa →
Publicerat i Böcker, Personligt
|
Märkt åtta, barn, Den omänsklige, Dominodöden, författare, förhållanden, förhindra ett självmord, Försvunnen, fokusera, fullträff, gå bet, gissa, gravid, hålla läsaren på halster, Himlen är alltid högre, inblandade personer, inte riktigt slut, Johan Axberg, Jonas Moström, julklapp, Kameleonten, karaktärer, litteratur, lysande kriminalroman, mördad, mördare, mördarens identitet, Midnattsflickor, miljö, motiv, Nathalie Svensson, Nathalie Svensson-serien, navel, obehagligt, omdöme, polis, psykiatriker, samband, sjukhus, Skuggorna ruva, Skytten, slutet, spännande, Sundsvall, tack, tatuerad, tillsammans med, Trogen intill döden, ung kvinna, Uppsala
|
Lämna en kommentar
Onsdag morgon den 9 november 2016: Listor och jobb
Kära dagbok… För att tillvaron ska fungera är det fortfarande så att jag måste skriva listor. Minnet är gott, men kort och jag litar inte ett dugg på mig själv. Om det är så att jag kan glömma tre … Fortsätt läsa →
Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner
|
Märkt agenda, aktuell, Annas snälla mamma och hennes L, avdelningschef, åtta, backa, bas, börda, begränsd tid, behov av hjälp, borta, bräka, bry sig i det lilla, bry sig om människor i sin närhet, dagsläget, Den Lille Fjanten, Duktiga Annika, enhetschef, föräldrahem, föräldralös, förbrukad, försäkringsbolag, förvåna mig, förvånad, glömma, hata, höjdpunkt, hjälp, jobba övergripande, klara av, klara av svåra saker, lägenhetsvisning, länder i väst, läsa jobbmejl, ledare, lista, livet går vidare, lunch, mamma, mammakusinen K, måndag, meritlista, mina svartaste stunder, mindre tid, minnet är gott men kort, mobiltelefoni, Motala, onsdag, oro, orsaka flerårigt lidande och för tidig död, personalansvar, reservkraft, rum, säker, siffror, sjukskriven, skriva, slut, små, sms, stanna, svart på vitt, Svåra Saker som ingen annan än jag kan göra, svårt att hålla saker i huvet, tacksam, tacksamhet, team, teamledare, tiden rinner ut, trerumslägenhet, utlovad assistans som inte kommer, val, vardag, vännen Jenny, vänta, viktigare
|
2 kommentarer
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 