OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, en bra grej…
Det var faktiskt en bra grej igår kväll, trots allt mörker och skit: Reykjavik 112. Första delen släpptes på TV4 Play och jag avnjöt den. Jag har tidigare läst och supergillat alla böckerna i Yrsa Sigurðardóttirs serie om barnpsykologen Freyja och polisen Huldar. Den senaste boken jag läste i serien är Efterspelet och i mitt inlägg om den finns en lista med länkar till mina inlägg om seriens tidigare delar.
En bra serie på TV4!
∼ ♦ ∼
Ont, blött och lite hjärtsjuk
I morse vaknade jag med en skitond vänsterfot. Jag tyckte att foten och hälsporren hade fått vila ordentligt i förra veckan, men det hjälpte tydligen inte. Ja ja, det var bara att bita ihop och gilla läget. Eller… jag fick ju öppna kakhålet för att kunna äta frukostfilen, denna morgon med extra mycket cornflakes. Jag köpte bara vanliga cornflakes sist, för jag har tröttnat på bärflingorna. Branflakes vill jag inte heller köpa, för de är som att tugga på kartong. Cornflakes… tja, de smakar inte mycket, men ger mig nåt att tugga på. Mål i mun, typ.
Tisdagsfrukost med Hopptisarna, Trasdockan och mycket cornflakes i filen.
Jag tragglade med Trasdockan, det var inte många sidor kvar, men det är en sån tung och seg bok att man inte läser ut den snabbt trots dess ringa omfång. I stället räknade jag med att nå slutmålet med boken i kväll. Igår kväll hittade jag faktiskt en sån där äckelsöt feelgoodroman som jag ska läsa härnäst bara för att få nån sorts balans. Lustigt nog vet jag inte varifrån jag har fått den boken, för det finns inget skrivet i den och det brukar jag alltid göra…
Även i morse var det blött när jag klev ut från porten, fast inte lika mycket som igår. Jackan är vattentät och jag blev inte särskilt blöt. Däremot var promenaden extra kämpig, så jag ser fram emot att slippa dö i Carolinbacken i morrn eftersom jag ska jobba på distans, det vill säga hemma, då. Skälet till detta är att vi har avdelningsdag på slottet på torsdag, en dag när jag vanligen jobbar hemifrån. Och tyvärr måste jag även då ta mig uppför den där jävla backen – plus ytterligare uppför in på borggården, fram till nån sorts handikappingång. Gissningsvis har handikappade färdtjänst ända dit. Vi som bara är hjärtsjuka och inte har färdtjänst får försöka nå målet och överleva.
Ska man däcka på väg till jobbet?
∼ ♦ ∼
Jobb, lunch och fruktansvärd stake
I morse kom översättningen av min senaste artikel. Jag la in både den svenska och den engelska texten så att artiklarna är klara att publiceras förutom fotot och bildtexter, förstås. Fotot tas den 12 december, samma dag jag skrivs in på Sjukstugan i Backen. Bra att förbereda så mycket som möjligt eftersom jag kanske dör. Eller blir borta länge. Eller så mår jag mycket bättre snabbt. Vem vet? Inte jag.
Mitt på dan gick jag till samma restaurang som igår, Feiroz, för att luncha, denna gång med ett födelsedagsbarn som fyllde år förra veckan. Det här var i alla fall ett mål jag nådde. Och även dagens lunch förde med sig ett gott och bra samtal om såväl jobb som… böcker och skrivande, bland annat.
Födelsedags- och fisklunch.
På eftermiddagen lämnade jag återkoppling på en arbetskamrats text. Sånt tycker jag är roligt och givande. Arbetsdan avslutades med korrekturläsning.
Vidare ägnade jag och arbetskamraterna dan åt att pyssla om vår distansarbetande kollegas adventsljusstake. Den är helt… makalös. Staken innehåller dinosarier, varav den ena med tomteluva, samt ägg och palmer. Över scenen snöar glitter. Ljusen är synnerligen fejkigt plastiga. Tyvärr har den ingen musik, vilket hade varit kronan på verket. Men asså ärligt… Ingen av oss hade sett nåt… liknande, nåt mer… fruktansvärt. Så härligt att få skratta!!!
Å:s makalöst fruktansvärda adventsljusstake.
∼ ♦ ∼
Långsamt mot målet
Nu känns det som om kroppen har blivit inställd på att Ingreppet närmar sig. Jag orkar mindre och mindre för var dag som går. Det är nästan osäkert om jag klarar att gå till jobbet med mera fram till Ingreppet. Men vissa dar är lättare, andra är tyngre och idag var det en kämpig dag.
Jag tog mig hem, med nöd och näppe. Sen var det hyfsat när jag väl kommit hit. Jag satt på gästsängen och vek ren och torr tvätt från igår, men sen slängde jag mig på soffan för att läsa ut den där eländiga, svarta boken. Nu blir det feelgood med gulliga relationer, barn och böcker som teman. Ja ja, relationer och barn är jag inte intresserad av, däremot böcker, som bekant.
Bokbyte från en eländig, svart bok till en riktig feelgood om relationer, barn och böcker. Okänt, faktiskt, varifrån den högra boken kommer.
∼ ♦ ∼
Kvällsmat och odlingar
Det blev dagas för kvällsmat och den blev likadan som igår, det vill säga kaffe, smörgås och mjölk. Jag tog ett varv med vattenkannan sen och kunde konstatera att de flesta av mina krukväxter ser väldigt hängiga ut, ungefär som ägaren. Nåja, nu vet jag att i alla fall pelargonerna blir fina på balkongen under sommartid, men tomatplantor ger rikligare skörd om de får stå inomhus i köksfönstret.
I kväll tänker jag inte odla nåt mer. Det blir fåtöljen och andra delen av Reykjavik 112. TV4 lägger ut en del varje kväll i veckan till och med torsdag. Del fem och sex läggs ut nästa vecka.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Jag fick besked om min nya lön idag. Jag är tacksam.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I början av sommaren 2025 gjorde jag flera second hand-fynd. På 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 