Sår
Sår har vi alla
Sår som bleknar med tiden
Men eftersom man vet var de fanns
finns de ändå kvar
JUEH
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Sår har vi alla
Sår som bleknar med tiden
Men eftersom man vet var de fanns
finns de ändå kvar
JUEH
Livet är kort.
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
Midsommarhelgen rundade jag av med en ny serie. Igår på midsommardagens kväll började jag titta på Familjen Munros hemlighet, en australiensisk serie på SvT Play. Serien är kanske mer en dramaserie än en kriminalserie, men handlar om ett par som försvinner spårlöst och lämnar sitt spädbarn, en liten dotter, kvar i sin säng. Mycket relationstugg, barntugg och sex, fast om jag bortser från detta är serien riktigt sevärd. Jag vill ju veta vad som hände, precis som Sophie som får ärva ett hus. Rekommenderas!

Snyggt filmad serie, dessutom. Här en sekvens filmad i en bil.
Jag såg givetvis också Saknad, aldrig glömd på SvT 1. Nu återstår bara ett avsnitt och det är så spännande. Även här finns relationsteman, men de tar inte över tack och lov. Och till det här avsnittet tog jag ett glas underbart fylligt appassimento!
Idag, på det jag kallar annandag midsommar, blev det sovmorgon. Eller tja, jag menar att jag somnade om efter att ha tagit morgonmedicinen. Runt 8.30 vaknade jag sen, fixade kaffe och la mig att läsa. Av boken återstod i morse ungefär en fjärdedel. Men jag läste inte ut den då.

Balkongfrukost även idag. Brödet rostade jag förstås inomhus. Solen räckte inte till.
Söndagen jag vaknade till var solig, men vid lunchtid hade det mulnat på. Även idag behövde jag ta en tur med bilen, så jag såg till att jag hade ett mål för den turen även om detta omfattade rutt nummer två i mitt variationsrika liv.
Fast först fixade jag lite här hemma, tog reda på ren tvätt och disk, fixade mig själv, bäddade samt åt frukost. Det blev rostat bröd idag, jag försöker variera mig. Brödet rostade jag förstås inomhus, i köket. Solen räckte inte till, det var ju lite mulet av och till.
Sen bar det iväg. Jag gjorde det jag skulle, handlade det jag skulle och kunde sen äntligen svida om till shorts och linne och sitta en stund på balkongen.
Boken var skitspännande och jag läste kisande mot solen på balkongen de sista sidorna om tonårskillen som föll och dog. Bokbytet gick till en bok med lite äldre karaktärer bland vilka det också inträffar ett dödsfall.

Bokbyte från en bok om en tonårspojkes fall och död till en bok med äldre karaktärer, men även dödsfall.
Det var dåligt med matfantasi idag efter att ha haft några easypeasymatdagar. Jag bestämde mig helt enkelt för att duka fram en ostbricka och ta ett glas appassimento till. Men först spolade jag av mig under duschen så att jag sen kunde koppla av och bara njuta av söndagskvällen.

Ostbricka och appassimento, en perfekt söndagsmiddag.
Andra delen av nya säsongens Morden i Helsingör stod på listan att se i afton, antingen på TV 4 klockan 21 eller på TV4 Play.
Jobbryggan är packad, medicindosetten påfylld och jag är redo för en ny arbetsvecka. Vädret ska bli betydligt sämre med regn och lägre temperaturer. Men jag är nöjd efter att ha klarat av ytterligare en storhelg ensam och mått ganska bra. Det har varit skönt och avslappnat att göra precis vad jag vill när jag vill under helgen. Sånt gör att jag kopplar av och mår gott. Inget tjafs, ingen stress, inget umgänge med människor. Idag har jag inte pratat med nån. Livet. Mitt liv.
Livet är kort.
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
Ett inlägg om andra delen i en kvartett kriminalromaner.
Så sent som i januari 2025 läste jag författaren Anders de la Motte för första gången. Jag har ingen aning om varför det dröjde så länge, för första boken i Årstids-kvartetten var riktigt bra. Den boken lånade jag, men del två nätshoppade jag i maj 2025. Nu har jag läst ut även Höstdåd.
Anders de la Motte debuterade som författare redan 2010. Årstidskvartetten inleddes 2016 och Höstdåd, som är den andra boken i serien, kom ut 2017. Böckerna är fristående. När böcker med ett antal år på nacken fortfarande ”håller” att läsa blir jag glad. Just den här boken nominerades till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman 2017.
Berättelsen inleds en augustikväll 1990. Fem barndomsvänner tältar vid ett nedlagt stenbrott i Skåne. De har just tagit studenten och nu väntar det riktiga livet. Men när det blir morgon flyter en död kropp i stenbrottets vatten. Polisen menar att det är en tragisk olycka. Händelsen blir ett sår i bygden under 27 år. När den gamle polischefen ersätts av den nyinflyttade mordutredaren Anna Vesper händer saker. Hon kan inte låta bli att öppna ärendet från hösten 1990. Få vill prata om den hösten, men samtidigt kan ingen glömma den.
I boken varvas dåtid, den där augustikvällen 1990, och nutid, det vill säga 2017. Litterärt är jag tillbaka till en byhåla igen. Den förra låg i Dalarna, den här ligger i Skåne. Just byhålementaliteten med starke män som styr efter sina egna lagar skildras tydligt och realistiskt även här. Samtidigt undrar jag som läsare vad den lätt stammande Anna Vesper gör i byhålan med sin tonårsdotter. Anna är änka och från Stockholm. Folket i byn må ruva på hemligheter, men det gör även Anna Vesper.
Karaktärerna är också trovärdigt skildrade. Tonårsgängets naiva tro att de har hela livet framför sig är på sätt och vis underbart att läsa om. Sen vet jag ju att det inte är så för en av dem. För en av dem avslöjar oväntade planer för framtiden.
Det här är en kriminalroman med en stor touch av psykologisk thriller. Boken är välskriven och berättelsen håller från början till slut. Jag gissar, som vanligt, men gissar fel. Allt sammantaget kan det ju bara bli ett omdöme, det högsta.
Innan du kommer fram till de rosa tofflorna vill jag skicka med ett citat från pocketutgåvans sida 364:
”- Han var något för någon, säger hon.
– Va?
– Rylander. Han var något för någon. Alla är det.
Toffelomdömet blir det högsta.





De här böckerna ingår i Årstids-kvartetten:
Livet är kort.
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
Ett inlägg om en låda guldkorn från Apulien.
Den andra lådan viner jag köpte 2025 från Vinoteket blev en låda med nio flaskor guldkorn från Apulien. Lådan levererades, efter en del strul med budfirman, i mitten av maj 2025 och kostade då 1 049 kronor. Vissa av vinerna hade jag druckit en tidigare årgång av, 2022, så länkarna nedan går till dessa inlägg – som jag dock uppdaterar med en och annan rad om årgång 2023 när jag har smakat dessa. De viner jag inte har smakat hamnar under ovanstående rubrik. De här vinerna ingick när jag köpte lådan:

Guldkorn från Apulien.

Underbart fylligt, strävt och kraftfullt med lång eftersmak.
Nu har jag snart provat samtliga viner i lådan med apuliska guldkorn. Det fjärde vinet jag smakade var La Calla Appassimento Puglia 2023. Jag tog bara ett glas på midsommardagens kväll 2025 och avnjöt tillsammans med några ostbågar. Kanske var det helt fel, men jag fick en fin smakupplevelse.
Det här vinet har en hög alkoholhalt, hela 14,5 procent. Även sockerhalten är hög, 1,4 gram per 100 milliliter. Priset, däremot, är nedsatt från 179 kronor till 129 kronor, men det går inte att köpa på Systembolaget, alltså.
Vinet kommer från Apulien, det vill säga Italiens klack. Det är gjort på druvan primitivo. Det är en druva som ger intensiva och fylliga viner. Och appassimento är en tillverkningsmetod, inte en druva. När druvorna har skördats på hösten får de torka ihop till russin, nästan. De minskar till hälften av sin vikt. Sist pressas druvorna. Metoden ger viner med hög alkoholhalt.
Vinoteket anger att vinet är kryddigt och mustigt. Det ska vara perfekt till smakrika köttanrättningar, mogna hårdostar, viltgrytor och till smakrika gräddbaserade pastarätter. Till ostbågar fungerade det finfint och jag tänker prova det till ostar också.
”Kraftfull och fyllig smak av torkad och solmogen frukt som plommon, russin och sviskon, vidare till mjölkchoklad och en läcker örtighet. Tanninerna ligger fint integrerade, kroppen är fyllig och eftersmaken behagligt lång.
Och mina smaklökar, vad upplevde de? Jo de upplevde ett underbart fylligt och kraftfullt vin. Vinet var kryddigt. Det låg strävt på tungan och i gommen och hade verkligen en behagligt lång eftersmak. Jag är glad att jag har ytterligare en flaska i vinskåpet. Den ska öppnas vid annat tillfälle till en varmrätt.
Toffelomdömet blir det högsta.





De här vinerna ingår i lådan med guldkorn från Apulien som jag köpte:
Livet är kort.
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
Halvvägs i midsommarhelgen (det här första skriver jag på midsommardagens förmiddag) inser jag att jag klarar av att vara ensam ytterligare en storhelg. Förra året på midsommar var jag ju i Motala och inte ensam. Nu har jag klarat alla storhelger, födelsedagen med mera, utom påsken helt på egen hand. Jag är starkare än jag tror. Snart kan jag verkligen säga högt:
”Jag behöver ingen
Min midsommarafton slutade i fåtöljen framför TV:n. Jag såg andra avsnittet av Tyst vittne och de resterande tre avsnitten av Rebus. Va 17 ska jag nu glo på om kvällarna??? Ja i kväll blir det i alla fall Saknad, aldrig glömd.
Innan jag gick och la mig gjorde jag en systemuppdatering av min TV. En kontroll i morse visade att den funkar som den ska. Runt midnatt somnade jag i nya, härliga satinlakan.

Midsommardagsmorgon med spänning och svart kaffe mellan härliga satinlakan.
I morse kunde jag inte somna om efter att jag tagit morgonmedicinen. Men det gjorde inte så mycket, jag hade sovit tillräckligt. Givetvis fixade jag kaffe och tog med in i sovrummet. Låg och läste och drack kaffe på sängen fram till klockan nio.
Vädret är fortsatt sisådär. Idag har det varit soligt, men blåsigt som fan. Termometrarna visar inga höga temperaturer. Jag körde igång en tvättmaskin när jag hade klivit upp. Gårdagens tvätt tog jag reda på tidigt, redan medan jag väntade på att morgonkaffet skulle bli klart. Tror inte att maskinen störde så många i huset, för huset verkar ganska tomt på folk. Idag måste tyvärr även jag lämna huset en stund för att åka en sväng för att ladda bilbatteriet. Jag hade ingen lust alls och jag visste inte vart jag skulle åka. Är det nåt jag saknar så är det ett ställe, en plats, att kalla ”mitt/n” att åka till. Visserligen har jag mina två rutter, men de blir ju ganska tjatiga i längden. I vart fall träffade jag en granne, så idag pratade jag ett par meningar med en människa.
Midsommardagsfrukost, fil med bär och flingor, intog jag på balkongen. Den vita midsommarstången följde med ut liksom Höstdåd. Det var stundtals hett, stundtals blåsigt där ute, så jag tänkte att en tur med bilen blir perfekt att göra nu. Middag inomhus eller utomhus fick avgöras senare beroende på vädret.

Midsommardagsfrukost på balkongen med båds stång och bok.
Det blev en åktur med bilen som planerat. Jag valde rutt nummer ett. I morrn blir det väl rutt nummer två. Men i samband med att jag skulle klä på mig hände en grej som fick mig att inse att jag nog inte bor i lägenheten ensam.
Jag ska ge några exempel på varför. Härom kvällen satt jag i vardagsrummet och glodde på TV. Varken balkongdörren eller nåt fönster var öppen, men PANG! så åkte sovrumsdörren igen. Jag tänkte:
”Ja ja, det är väl nåt drag i lägenheten

Dags för spökjakt, kanske???
Men så härom morronen, när jag var i badrummet och stod vid handfatet för att göra mig iordning för att gå iväg till jobbet, hörde jag ett ljud bakom mig. Jag vände mig om och såg min vita handspegel, som hänger på en handdukskrok, svänga fram och tillbaka. Inte heller här var det nåt drag och jag var långt ifrån spegeln så det fanns ingen chans att jag hade kommit åt den. Det fanns ingen logisk förklaring till rörelsen. Idag hände ytterligare en grej. När jag skulle klä på mig jeansen var bältet så konstigt. Det var plötsligt vänt ut och in, hela vägen i alla hällorna i jeansen. Jag kom inte på nån förklaring till det här heller. Några exempel, som sagt, och det är ju inget farligt som har hänt, bara konstigt, och nästan som… busigt. Är jag verkligen ensam?
Ensam var jag i alla fall till eftermiddagsfikat. Och det var bra, för jag delar inte med mig av helgens Noisette, idag den första. Jag satt ute på balkongen nån timme och läste, men där var väldigt hett.

Även eftermiddagsfika intog jag på balkongen.
En lugn midsommardag rundades av med rester från igår inklusive en och annan snaps med tillhörande snapsvisa. Även sången var solo.

Helan med snapsvisa.
”Jag äter inte klockor men dricker gärna ur
Melodi: Det var en lördagsafton

Halvan med snapsvisa.
”Sorgeliga saker hända
än i våra dar minsann,
sorgeligast är dock denna
0m man inget dricka kanMelodi: Elvira Madigan

Tersen med snapsvisa.
”Nu blommar häggen,
nu leker laxen,
nu lyfter taxen
sitt ben mot väggenMelodi: Apladalen i Värnamo
Jag behövde helt klart vila lite efter maten innan jag startade nån kriminalserie på TV…
I morrn är det vanlig söndag och jag har ytterligare en ledig dag utan några planer. Men det behöver jag väl inte heller för att överleva nu när jag har klarat av ytterligare en storhelg..?

Nu har jag klarat av ytterligare en storhelg ensam.
Livet är kort.
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
Jorå, jag började titta på Rebus igår. Betade av tre av sex avsnitt som ligger ute på SvT Play av denna serie som utspelar sig i Edinburgh. Det blev sen sänggång, klockan var runt ett… Jag tyckte att serien började lite klyschigt, men sen tog den sig. Den är dock ganska våldsam och blodig och det passar inte helt mig. Richard Rankin spelar huvudrollen som kommissarie Rebus, polisen som sällan håller sig till reglerna. Givetvis innehåller den relationsstrul (orka!). Det som väger upp det är att klassamhället skildras mycket realistiskt. Så ja. Serien rekommenderas.

Ur vinjetten till Rebus.

Jag vände mig inåt fiktionen.
Sen blev det midsommarafton. De som inte lagt ut midsommarbilder och -hälsningar i förväg i sociala medier gjorde det. Jag var nästan trött på jordgubbar redan i morse. Framåt förmiddagen tystnade det i sociala medier. Folk vände sig inåt sina familjer. Men under dan exploderade det med foton på lyckliga familjer. Jag tänker dokumentera min midsommarafton här och visa upp att man kan vara ensam också.
Men först vände jag mig inåt litteraturen. För mig är midsommarafton bara en extra ledig dag från jobbet och såna ska ju inledas med läsning och kaffe på sängen. Visst hade jag varit uppe och tagit morgonmedicin, men sen somnade jag om och vaknade först vid nio-tiden. Då hade jag drömt en stressig dröm om att jag var med i ett gäng som skulle samlas på en ö i Stockholms skärgård. Var och en skulle ta sig dit för egen hand och det var ett litet helvete. Därför var det skönt att vakna, fixa kaffe och njuta av spännande fiktion om ett tältande tonårsgäng i stället.
Ligga i sängen en hel dag går ändå inte. Jag skuttade upp sent och rev ur lakanen ur dubbelsängen för här skulle bäddas rent med nya satinlakan. Jag tog reda på gårdagens rena och torra tvätt och riggade upp ytterligare en torkställning för lakan. Ja, det är ju inte precis så att jag skulle få hemmet fullt av gäster idag, så det kan stå tvätt lite här och var.
Innan jag körde igång dagens första maskin tvätt åt jag ett par rostade mackor, English style, men på mormors och morfars somriga Rörstrandservis Bukett och med midsommarstång på bordet.

Midsommaraftonsfrukost English style med familjen, men på mormors och morfars Rörstrandservis Bukett och med midsommarstång på bordet.

Spegeln i hallen fick mamma i 60-årspresent av pappa.
Efter frukosten tog jag en dusch. Jag behövde verkligen tvätta håret, det såg inte klokt ut, och jag som vanligtvis har svårt att stå ut med anblicken av mig själv i speglar vägrade att ens försöka stå ut idag, (Det finns speglar i badrummet, hallen och sovrummet…)
Jag skrev det här textsjoket också. Under dan tänker jag skriva här av och till. Bloggen blir min speaking partner idag som så många andra dar. Ett tag hade jag tänkt åka en sväng med bilen. Men vart skulle en sån som jag åka? Nä, idag fick det vara.
Vännen FEM skickade ett sms från köket på Workshop Road. Tänk att en (1) vän hörde av sig trots att hon har familj!
Och med en rentvagad kropp torde jag väl sova gott i mina alldeles nya satinlakan Fjällbacka från Kosta Linnewäfveri som ingen har sovit i tidigare..? Nallisen gav dem godkänt och hoppade genast i säng. Jag la mig nöjd på soffan för att läsa medan tvättmaskinen fick jobba lite.

Renbäddad i vit- och beige bredrandig satin från Kosta Linnewäfveri.
På seneftermiddagen, efter att ha legat och läst väldigt länge, men även hängt tvätt, började så med midsommarmaten. Jag var inte ett dugg hungrig idag, lustigt nog, men jag fixade fram ett sillbord med tillbehör och jag åt. Och drack, förstås. Tre snapsar och en starköl, som tog udden av den värsta smärtan. Desserten bestod av jordgubbar som jag åt såsom jordgubbar ska ätas, det vill säga med mjölk och lite grädde utrörd i mjölken. Inte ser jag ledsen och missnöjd ut bilden heller?
I kväll ser jag andra avsnittet av Tyst vittne och kanske nån mer del av Rebus. Planer för morgondagen har jag inga mer än att jag ska ut och köra bil. Idag har jag inte pratat med nån och det tänker jag inte göra i morrn heller. De som kunde ha hört av sig idag behöver inte göra sig besvär med det under morgondagen.
Livet är kort.
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:

Jag har vackra blommor att se på, som de här blåa snitthortensiorna som fortfarande lever.
Alltid ska jag ha ont nånstans, förutom att hjärtat är som det är. Nu är det ryggen igen, mest. Jag har svårt att sitta, så det är tur att det går bra att ligga. Och att jag inte ska sätta mig i bilen i kväll för en långkörning.
Det finns väl nån mening med allting. Jag känner mig allmer tillfreds med ensamheten, även om jag slår bakut ibland. Midsommar ska jag fira på egen hand, troligen för första gången i mitt liv. Det går nog bra, jag har ju vackra blommor att se på, sill att äta, sprit att dricka och två midsommarstänger. Bara det…
Men midsommar är en helg som liksom julen river upp en massa läkta sår och nedtryckta minnen. Det är en familjig helg och nån familj har jag inte. Som gjort för att känna sig extra ensam och utanför, med andra ord.
Igår kväll låg jag som sagt mest på soffan och läste. Paus gjorde jag för att se Patience på TV 4. Den var väl sisådär, men jag fortsätter väl att följa serien. Jag noterade också att Rebus finns på SvT Play, hela sex avsnitt av en produktion gjord i år. Det blir nåt att se på under midsommarhelgen, kanske. I natt läggs också andra avsnittet av Tyst vittne ut på SvT Play. Det sparar jag till midsommaraftons kväll.
Men innan det blir midsommar och jag får en extra ledig dag den här veckan skulle jag ju jobba. Jag var väldigt trött i morse och hade gärna legat kvar i sängen. Nu satt jag vid frukostbordet runt kvart över sex som vanligt. Där passade jag på att läsa, förstås.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och de sista sidorna i Sandslott.
Det blev faktiskt bokbyte. Jag läste ut en bok där själva storyn avslutades på midsommarafton och bytte till en bok som börjar i augusti 1990. Båda böckerna ingår i serier som jag läser och gillar.

Bokbyte från en bok som slutar på midsommarafton till en bok som börjar i augusti 1990.
Ett par möten hade jag inbokade idag, men annars var det inget överhängande som måste göras. Jag kunde börja arkivera lite. Ryggen krävde att jag reste på mig då och då, så det blev vattning av blommor och växter på såväl balkongen som inomhus, bäddning, disk och soprumsbesök. Bädda rent ska jag göra i morrn. Tanken är att jag ska sova på mina nya satinlakan på natten mellan midsommarafton och midsommardan. Lakanen och örngotten ska inte solkas av några blommor under huvudkudden. Jag har redan mött mitt livs kärlek och förlorat henne och jag drömmer inte om nån tillkommande. För övrigt njuter jag av blommor, som jag nämnde inledningsvis. Såväl växtligheten på balkongen, som växterna i mina fönster tycks trivas hos mig och det gör mig glad inombords.
Före lunch hade jag ett glassmöte med rara T. T åt kanelbulleglass, glassen jag åt hette kladdkaka. Den var kladdig, men T hade papper, som tur var. En perfekt lunch. Och i samband med den hann jag handla smörgåstårta till i kväll, sill, gubbröra, jordgubbar med mera på Korgtassen, öl på Systemet och annat gott till i morrn samt inlägg hos skomakaren till mina sneakers. Och ja. Idag fick jag ett tack av tjejen i fiskdisken för att jag alltid taggar dem i mina inlägg på sociala medier. Igenkänd och ”avslöjad”, med andra ord.
När jag kom hem och varorna var inplockade startade jag en maskin tvätt innan jag satte mig för att jobba igen. Glassen fick bli min lunch idag.

En hälsning från Rytis som jag hoppas att föräldrar i huset läser…
Det jobbas i huset. Alla hissar utom min ska bytas före semestern, arbetet med min startar den 11 augusti, samma dag som jag är åter i tjänst. Idag har det varit en del oljud, men inte fasansfullt, tack och lov, för det är ju en bit bort, i den andra huskroppen, så att säga. I postboxen låg förresten en hälsning från Rytis att folk ska plocka bort leksaker som ligger spridda på gården eftersom de sinkar sopgubbarna och irriterar andra boende. Hur många gånger har jag nästan snubblat, liksom… Att små barn inte har vett att vara så rädda om sina leksaker att de plockar undan dem efter sig är väl en sak. Att föräldrar saknar samma vett är en annan. Men folk kanske har obegränsat med pengar till just leksaker..? (<== ironi)
Innan jag loggade ut och stängde ner för midsommar kom ett mejl från enhetschefen om en enhetsdag vi ska ha i september. Det blir en tripp till Salsta slott där vi både ska jobba och få en slottsvisning samt lösa en förhoppningsvis fiktiv mordgåta. Låter ju jättespännande och kul!
Idag har det ”bara” varit torsdag, men jag serverade mig smörgåstårta och riesling ändå till middag.

Vad skulle jag äta om inte Korgtassen fanns? Deras smörgåstårta är lika vanebildande som Trillers Noisette.
Tyvärr är det inga Förrädare på TV i kväll, så jag får nöja mig med nån annan serie och även med att läsa, förstås. Höstdåd har börjat bra…
I morrn, däremot, är det ”inte bara” fredag utan även midsommarafton och då blir det sill och sprit här. Jag har putsat av och monterat mina båda stänger. Jag har hängt fram en ren, kortärmad skjorta med blommönster. Nu är jag beredd att fira. På mitt sätt hitta en mening även med midsommar.
Livet är kort.
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
Ett inlägg om en bok jag fick av bloggvännen Lotten.
En söndagsförmiddag i maj 2025 fick jag besök av min bloggvän Lotten. Lotten är en bokälskare precis som jag. Jag bjöd på kardemummakaffe och Ballerinakex och Lotten bjöd på en bok av en för mig ny författarbekantskap, Niklas Turner Olovzon. Boken Sandslott är andra, fristående delen i Doldasviten. Det är en svit som enligt baksidestexten utforskar det vi människor döljer för omvärlden. Det lät ju hur spännande som helst. Tack Lotten!
Gemenskapen i Tassby i Dalarna ligger i spillror efter dramatiska händelser något år tidigare. Byns matriark Liss-Kulla gräver efter sanningen om en försvunnen thailändsk bärplockare. Samtidigt firar en överklassfamilj påsk på Koh Lanta i Thailand när deras tonårsson försvinner en natt. Mamman Sophie letar desperat efter sonen, trots ett mystiskt motstånd från omgivningen. Frågan är om korruptionen på ön har nåt att göra med det som döljer sig i dalaskogarnarna i Sverige…
Boken består av flera parallella berättelser som skildras genom tre olika kvinnor, ett par i Dalarna, en annan i Thailand. Jag fattar inte alls hur de hänger ihop först, men jag blir väldigt nyfiken på kvinnorna. De och deras historier är helt olika även om de alla handlar om försvinnanden. Kvinnokaraktärerna i sig är lysande skildrade. Männen, däremot, är för det mesta ganska… hopplösa i den här boken.
I slutet av boken blir det våldsamt och spännande, nästan så att jag inte klarar att läsa vissa partier. Men det är gåtan som gör att jag inte kan lägga ifrån mig boken. Gåtan om de försvunna barnen. Boken slutar på självaste midsommarafton, jag läser sista sidorna dan före midsommarafton 2025.
Det jag fascineras mycket av i boken är författarens helt underbara språk. Asså jag fattar att han prisades med Crimetime Award för Årets deckardebut 2023 även om det inte var för den här boken utan den första boken i sviten. Men det är språket jag blir helt salig av. Jag bryr mig inte om att det kanske inte är jättespännande (först), det är det vackra språket, formuleringarna som är snygga utan att bli patetiska – eller pastischer på nån annans sätt att skriva. Ren njutning att läsa!
Den här boken fungerar att läsa fristående, men jag tror att det är en del referenser till första delen, till exempel i persongalleriet. Jag hade nog kanske tjänat på att läsa första delen först. Nåväl, den och den kommande del tre är uppsatt på inköpslistan!
Toffelomdömet blir det högsta. Fy fan vilken bok!!!





De här böckerna ingår i Doldasviten:
Livet är kort.
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:

Jag låg på soffan och läste och kollade in mina snittade, blå hortensior.
Igår kväll kände jag av ryggen lite. Det var inte så bra, särskilt inte som jag tycker att jag har rört på mig ganska mycket den här veckan. Men det klart. Jag kan inte stå och jobba än så länge med tanke på hälsporren utan sitter hela dagarna. Att sitta är det sämsta för ryggen. Nåja, jag la mig raklång i den tyvärr alltför mjuka soffan och läste ICA:s tidning Buffé, därefter Sandslott och så mobilsurfade jag. Undvek att sitta, med andra ord. Försökte också röra på mig av och till under kvällen – det blev ytterligare hela tusen steg, faktiskt. Tog en dusch och lät strålen vara extra varm på onda stället.
Jag sov lite bättre i natt, men vaknade vid fyratiden. Sen var det kört att somna om. Klev upp tidigt och fixade mig, åt frukost lite på sniskan, läste och kände fortfarande av ryggen.

Frukost lite på sniskan på grund av ryggen.
En leverantör som jag har insett är mycket pålitlig är Early Bird. Jag hade nätshoppat Linnex, linimentstiftet jag använder bland annat på min onda rygg och min hälsporre, från Apotea. I morse levererades det – till min ytterdörr. Äntligen ett bud som fattar! Mitt lilla paket plus min fackliga tidskrift satt i tidningshållaren utanför dörren efter att jag hade fått ett sms. Andra brevbärare har ett och annat att lära av Early Bird.

Regnade det i natt???
I natt måtte det ha regnat. Det var vattenpölar på gatorna! Uppenbarligen sov jag då i alla fall, för nåt smatter på rutan hörde jag inte. Det kändes klibbigare att gå upp till jobbet idag. Nån sa nåt om eventuell åska. U-bilens förare föreslog lunch i Botaniska trädgården på Café Victoria. Och det funkar ju – om det inte regnar och åskar för då har de stängt. (Det är endast en uteservering.)
Förmiddagen sprang på och jag hade min dragning. Vi diskuterade i arbetsgruppen, jag gjorde ett antal korrigeringar och tillägg och jag tror att alla blev nöjda till sist. Det känns skönt att få lägga dokumentet till handlingarna.
Vi var fyra som traskade iväg på lunch idag, men det blev inte till Botaniska utan till restaurangen i huset. Där serverades nämligen midsommarbuffé med sill, ägghalvor, Janssons frestelse etc och det passade oss bättre. Jag träffade flera trevliga gamla arbetskamrater och det var roligt att få byta några ord med dem. Däremot glömde jag att fota maten. Det blev bara en bild på kakan till dessert. Det kändes skönt att få bjuda min snälla arbetskamrat på lunchen. Så många gånger som hon har fraktat hem mig i sin bil… Ovärderligt snällt!

Idag blev det dessert, kaka med grädde och en bit jordgubb, till lunchen.

Hur skulle jag få nånting gjort??? Men jorå!
Hur skulle jag få nåt gjort efter detta??? Ja det var svårt, men även dagens andra viktiga möte avlöpte väl. Projektledaren och jag var mycket överens om upplägg, omfattning, innehåll etc. Vi bokade in en intervju i augusti, efter semestrarna.
Runt 15.30 gick U x 2 till bilen. Även idag fick jag skjuts hem. Det var jätteskönt som alltid, men framför allt för att vädret var så knäppt. Rätt som det var kom det en störtskur under dan. Strax därpå var det stekande sol. För morgondagen hoppas jag på uppehåll och lagom värme, för då ska jag dels handla, dels på glassträff på lunchen.
När jag kom hem vilade jag en stund på soffan. Jag somnade nästan, men bara nästan, för sova ska en göra på natten, inte på dan. Särskilt hungrig var jag inte, så det fick bli rostat bröd och kaffe till kvällsmat.

Kvällsmat av enklare sorten med familjen.
I kväll sker det vanliga, det vill säga jag ska läsa, men jag ska också se första avsnittet av en ny serie på TV 4, Patience. Det är en brittisk kriminalserie i sex delar där en av huvudpersonerna är en autistisk kvinna. Britterna verkar vara inne mycket på funktionshinder i sina serier nu. Och det är väl bra. Fast det är inte därför jag ska glo i kväll utan för att jag vet att brittiska kriminalserier brukar vara spännande och bra.

Patience, en ny brittisk kriminalserie i sex delar, startar i kväll på TV4.
I morrn väntar distansjobb, det vill säga jobb hemifrån. Glassdejten ser jag fram emot, handlingen lite mindre, men jag behöver komplettera med nåt gott till midsommar som jag firar med Hopptisarna och en bra bok (eller flera!) på Saint Ollie.
Livet är kort.
Till sist blev de för många och för tunga,
bördorna
Allt jag ville ge dig…
Jag ville ge dig allt,
inte bara bördor
Men jag stod sist i kön
och när jag äntligen kom fram
fanns bara bördorna kvar
JUEH
Livet är kort.
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!
Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.





