Recension: Rester av döden

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.



Jo Callaghans bok Rester av dödenEn oktobermåndag efter jobbet hittade jag ett spännande paket i min postbox. Javisst innehöll paketet en bok. Modernista hade överraskat mig med brittiska författaren Jo Callaghans bok Rester av döden. Nu är detta den tredje delen i serien, så det kan ju bli på det viset att de första två delarna införskaffas så småningom. Tusen tack, Modernista!

En kropp utan huvud och händer hittas och Framtidens polisenhet får hand om fallet. Så hittas en andra kropp. Kan det vara den ryktbara strypmördaren i Aston som har återvänt? Kriminalintendenten Kat Frank anklagas för att många år tidigare satt fel person bakom galler i Aston-fallet. Samtidigt börjar AI-hologrammet Lock, världens första AI-polis, söka efter sanningen. Kat blir måltavla för en skugglik figur och Lock slits mellan sina logiska algoritmer och sin partners omdöme. De interna spänningarna i teamet ökar. Frågan är hur mycket en AI kan lära sig och vad som händer när den lär sig…

Det är intressant, spännande och vågat av Modernista att skicka en bok till mig för recension som innehåller de korta orden AI och hen. Jag har mycket svårt för båda – av olika skäl. AI, för att det inte bara fördummar människor, det skapar arbetslöshet; hen, för att jag en gång blev tilltalad med detta och jag är inte alls nån hen.

Men… jag griper mig an boken från sjuksängen och faktiskt… jag gillar den redan från start. Nu är det här den tredje delen i en serie vars två första delar jag inte har läst. Detta fixar författaren galant genom att ge kort information om sånt som hänt bakåt. Spoiler, möjligen, men jag tycker inte det gör nåt. Det här är en otäck bok med många intressanta inslag utöver hemska mord – sorg och skuldkänslor, till exempel. Jag gillar inte sorg som sådant, men i det här fallet – en änkas sorg, en sons sorg, ett par familjers sorg – blir det mer intressanta skildringar av relationer. Givetvis blir det pluspoäng för att författaren har inkluderat en kommunikatör i Framtidens polisenhet.

Sen förvånar jag mig med att gilla Lock ganska omedelbart. Jag får till och med lust att sätta upp en kvinnlig version av honom på min önskelista, som en bot mot ensamheten. Då har författaren fått en riktig guldstjärna av mig, jag som hatar AI

Kapitlen skildrar mest polisarbetet, men består även av en del förhör och transkriberingar av en podd som är väldigt negativ gentemot Kat samt kommentarer på X. Instuckna där emellan är en obehaglig typs observationer etc med Kat.

Boken är välskriven och jag tror att översättaren har gjort ett riktigt bra jobb. Men jag önskar lite att jag hade originalet bredvid så jag kunde jämföra – bara för att lära mig mer. Hen, till exempel… Använder författaren they i originalet? Nyfiken!

Omslaget är jag inte så imponerad av. Det ser ut som om det är misspassning. Kanske är detta medvetet, men jag tycker inte att det är snyggt eller skapar nån läskig känsla utan det är mest fult.

Men det viktiga är inlagan. Och den gillar jag mycket. Så mycket, faktiskt att jag ska söka upp de två första delarna i serien och läsa dem plus att boken får toppbetyg.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Kat Frank- och Lock-serien:

  1. På ett ögonblick
  2. Lämna inget spår
  3. Rester av döden (läs inlägget ovan!)

∼ ♦ ∼

Lotten har också läst och recenserat boken.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 13 oktober och tisdagen den 14 oktober 2025: Den som spar hon har..?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Den som spar hon har! Men det var faktiskt inte så jag tänkte i helgen när jag pinade mig ut för att köpa sedvanliga Noisetter Butiken på hörnet. Jag åt bara upp en av de två, nämligen. Därför blev det gofika igår afse trots att middagen var aningen… skral. Eller frugal, som jag skrev om såväl lunch som middag. Det gör inget att jag har tappat aptiten och går ner i vikt, men jag måste tänka på att hålla nosen över vattenytan så att jag inte tuppar av. Noisetterna är otroligt söta och tar blodsockret till en nästan sakral nivå.

Kvällsfika måndag med Noisette och Djävulens bästa trick

Kvällsfika med sockerkick i form av en Noisette från Triller, inköpt i lördags.


Ändå orkade jag inte så mycket mer än att ligga på soffan och läsa
en stund innan jag hasade in till sovrummet för natten. Det är svårt att låta bli att jämföra sig med Kexet Exet som på söndagen varit på konsert, kommit hem klockan ett, somnat klockan två och vaknat klockan sex för att ge sig iväg till ett besök i vården. Ja, kära dagbok, separationen var nog bra för oss båda, eftersom vi är på olika ”platser” i livet.  Lite hoppas jag dock att det kommande ingreppet ska ge mig tillbaka en del av energin så att även jag orkar göra andra saker än att bara gå och handla, ta mig till jobbet och läsa.

Undrar om även Uppsala usla kommun tänkte att den som spar h*n har… Jag orkade inte dokumentera igår, men de hade avslutat asfalteringen, den lilla snutten vid förra hållplatsen, samt tagit bort varningsskyltarna. Men jag vet inte om de är klara, för informationslappen om arbetet, som varit tejpad på glasrutan i porten till huset där jag bor i typ fem veckor, sitter kvar. Är de klara eller tänker de… den som spar den har..? (Vem som nu har nytta av deras jävla A4-anslag skrivet på grammatiskt dålig svenska. Hur många kommunikatörer är det nu kommunen har..? Hmm…)

∼ ♦ ∼

I morse var jag väldigt yr, väldigt länge. Jag slevade i mig filen med bär med förhoppningen om att fruktsockret i bären skulle pigga upp mig ihop med en stunds läsning. Inte diowekt.

Tisdagsfrukost med tända ljus Hopptisarna fil med bär och Djävulens bästa trick

Tisdagsfrukost, ungefär som måndagsfrukosten.

 

Oktobermorgon vid ån fotad från Nybron

Vacker oktobermorgon vid Fyrisån, fotad från Nybron där jag fick stanna och vila en stund.

Jag fick ta det försiktigt till jobbet. Det är inte alla ställen längs min promenadväg som det finns nåt att hålla sig i eller ta stöd av. Det var bara två plusgrader, men tack och lov inte halt. Ännu. Morgonen var lika vacker som igår. Då gjorde det inte nåt att jag fick stanna på Nybron och ta en bild över ån.

Idag hade jag inte fler än ett möte på agendan. I stället var det lite annat, bland annat korrekturläsning och att lägga in en artikel klar för publicering på fredag. På torsdag och fredag när jag sitter hemma och jobbar, ska jag transkribera två poddavsnitt, så det är bra om det bara är att klicka publicera på artikeln då. Att transkribera poddavsnitt ser jag som en straffuppgift som jag har åkt på eftersom jag inte orkar vara på jobbet och jobba alla fem av veckans arbetsdar. Men jag gör det. Ingen ska säga att jag arbetsvägrar. Det är bara ett otroligt slöseri av resurser. Mitt hjärta må svikta, men mina förmågor som kommunikatör är intakta. Nåja, att transkribera är rätt soft. Det enda som kan bli problem är att jag sitter stilla för länge (det tar nämligen sin lilla tid) och då blir ryggen grinig. Så två poddavsnitt kan bli tufft. Ja ja, jag har bara fått materialet till en podd, så det kanske inte blir mer. Jag tänker inte direkt tjata om det.

Dagens lunch höll på att bli lika frugal som gårdagens. Men så kom den goa L förbi och bjöd på sötsaker från sin USA-resa. Och tur som en tokig hade jag att en annan arbetskamrat är allergisk mot jordnötter, så jag fick faktiskt två bitar. Dem sparade jag inte!

 

Kalendersats 2026

Jag tror visst att jag ska leva nästa år.

Idag var Stora A otroligt roande. Humornivån var härligt låg och sånt passar mig. Det var så gott att få skratta, till och med småfnittra lite för mig själv på eftermiddagen medan jag jobbade. Jag skrattar faktiskt nu också när jag skriver det här och tänker på vad Stora A sa.

Kanske var det skämten och skratten som fick mig att känna mig lite normal, men som också gjorde att jag orkade slinka in på Akademibokhandeln på hemvägen (passerar, så ingen omväg) och inhandla en kalendersats för 2026. Tänk, jag tror visst att jag ska leva nästa år också. Men det klart, det vore ju ganska underligt om vi visste vilket år vi ska dö. Eller ens vilket datum… Så märkligt det skulle vara när ens dödsdagdatum kom upp och man kunde tänka för sig själv att om tre år den här dagen dör jag…

Några böcker köpte jag inte, för jag visste att jag hade ett paket hemma från Bokus. Jorå, det var intryckt i postboxen, men idag fick jag ut det utan att riva sönder det. Jag tycker att Bokus ska ta bort texten

”Leave at door

på sina paket för det händer då aldrig mig längre. Däremot hände det mig när jag bodde på Main Street, trots att hissen i huset jag bor i nu är mer modern och mindre läskig. Just sayin’… Böckerna inne i paketet var inte skadade idag, bara ett litet nagg i ett av omslagen, men det får en stå ut med när en näthandlar. Jag fick Gråterskan, Kräftskivan och Ynglingamorden. Eller fick och fick… Givetvis betalar jag för dem!

∼ ♦ ∼

Lika dålig aptit i kväll som de senaste dagarna hade jag, så det blev smörgås och mjölk till kvällsmedicinen. Lite senare tar jag en slät mugg kaffe och ser på gårdagens avsnitt av Vem bor här? på SvT Play. Den som spar hon har – nåt roande att glo på.

Mackor mjölk tända ljus Hopptisarna o Djävulens bästa trick

Tisdagsmiddag. Notera att jag har försökt piffa upp även denna måltid, fast med tomater.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… har jag inte så mycket att säga idag. I morrn väntar en riktig mötesdag på jobbet, men den kröns av tårtkalas på eftermiddagen. Då kanske en står ut.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndagen den 13 oktober 2025: Vacker morgon, fådda böcker, grön hög och mamma… Du är alltid min mamma

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Jodå, som sagt, jag är nog tuffare än somliga tror. Jag kom upp i morse 5.45. En halvtimme senare satt jag nyduschad och påklädd vid frukostbordet och slevade i mig fil. Sen jag fick den här infektionen har aptiten varit si och så och jag mår ofta illa. Därför har jag inga flingor eller torkade bär i frukostfilen. Mindre substans, men slinker ner lättare. Hopptisarna håller sig fortfarande på visst avstånd och jag förstår dem. Men jag mådde faktiskt rätt OK i morse trots att jag låter som om jag är assjuk. Dumt det där att jag ska må så mycket sämre innan nåt bryter ut.

Måndagsfrukost med Djävulens bästa trick Hopptisarna o tända ljus

Mindre substans i frukostfilen, men den slinker ner. Hopptisarna håller sig på avstånd.

 

Väderkvarnsgatanvid Kvarnen i soluppgång okt 2025

På Väderkvarnsgatan i morse…

Det var en kall morgon med en underbar soluppgång. Jag hann bara ta en snabb bild från en av de mest uppgrävda delarna av Väderkvarnsgatan, men det var väldigt vackert. Ja, inte gatan, dårå, utan himlen. Det gick för övrigt bra att gå ända upp till jobbet. Jag gick mycket långsamt, var yr och flåsig, men tog mig dit levande. Sista biten hade jag sällskap av rara T som smög upp vid min vänstra sida. Vi småpratade den sista biten.

Skälen till att jag tyckte att det var viktigt att ta mig till jobbet idag var givetvis att det kostar att vara sjukskriven, men mest av allt för att universitetet idag skulle få fint besök som bland annat innebar att en person jag lärt känna från den litterära cybervärlden ursprungligen var med i det sällskapet. Nu har vi träffats IRL tre gånger – och som vanligt fick jag generösa gåvor, idag i form av två böcker, Glashus och Hungermyren, som Lotten fått dubbelt av. Så snällt och som du vet, kära dagbok, böcker är det bästa jag vet och den bästa gåvan jag kan få. Men… man bör nog kolla av i förväg så böckerna inte redan finns hemma hos mig. Lotten vet det. Jag blev så glad! Dessutom var det trevligt att hinna sitta ner och prata en kvart innan vi skulle iväg på olika möten. Extra roligt blev det när jag upptäckte att hon skulle träffa en av mina favoriter på en annan avdelning.

Böckerna Glashus och Hungermyren fådda av Lotten

Två fina böcker av Lotten.


Första arbetsdan efter att ha legat i sängen och varit sjuk
sen i tisdags kväll blev hektisk. Klockan halv tio, redan, hade jag rivit av dagens samtliga tre möten. Jag tog en kort paus, men det är inte vila för mig när det kacklas och skrattas jättehögt. Däremot hade jag ett intressant samtal, i normal samtalston, med en ny bekantskap från en annan avdelning på våningsplanet, om öppna kontorslandskap och vårt ljudmässigt hemska lunchrum. Därefter granskade jag en översättning jag hade fått, gjorde ett bildval och fixade till en bild i rätt format till en artikel. Klockan elva var det dags för ett webbinarium om klarspråk – det var ju Internationella klarspråksdagen – och klockan tolv blev det en synnerligen frugal lunch. Restaurangen i huset har brutalt få vegetariska mackor med substans. Det fick bli en skumgummifralla och ett kokt ägg samt två muggar varm choklad så att jag fick värma mig. (Inte nog med höga ljud i lokalerna, här är väldigt kallt inomhus också.)

Skrivbordslunch på jobbet med macka ägg varm choklad o Djävulens bästa trick

Frugal skrivbordslunch på jobbet.


Under eftermiddagen fortsatte jag att ta tag i lösa trådar
efter sjukskrivningen. Kände mig inte världsapigg, men hann inte tänka på det. Det var bara att köra på. Måndagshögen fick jag ut i alla fall. Den här veckan är den grön. Lustigt nog toppade jag med en bok av Christina Wahldén, bara för att få veta att den fina Uppsalaförfattaren fyllde år igår, jämna år, dessutom.

Gröna högen böcker

Den här veckan är måndagshögen grön.

Böckerna i högen är, uppifrån och ner:

∼ ♦ ∼

Jag var inte så hungrig när jag kom hem, men jag fixade ett par mackor. Och helgens andra Noisette, den som Hopptisarna ser ut att vilja kasta sig över i kakburken, tänker jag mumsa på till kvällskaffet alldeles strax.

Mackor mjölk Noisette i kakburk Hopptisarna och Djävulens bästa trick

Frugal middag? Möjligen, men det blir en Noisette till kvällskaffet om inte Hopptisarna tar den.

∼ ♦ ∼

Mamma i Varamon

Mamma i Varamon den 1 maj 2016. Den 13 oktober samma år gick hon bort.

Avslutningsvis… Ett annat syfte med att ta mig hemifrån idag och till jobbet var att jag ville besöka Domkyrkan och tända ljus. Idag är det nio år sen min mamma gick bort. OK, fine, som en person skrev till mig så ovänligt var jag (mer än) vuxen då, medan personens mamma minsann gick bort när… etc etc. Men en mamma är alltid en mamma. Ålder spelar ingen roll. Och när min mamma dog blev jag föräldralös.

Vi hade ett komplicerat förhållande, mamma och jag. Det blev lite bättre med tiden. När mamma hade gått bort förstod jag plötsligt hur det är att stå ensam i världen, utan familj. Att inte ens kunna ringa och berätta nåt eller bara säga hej… Det är ingen som svarar på mammas telefon.

Du var min mamma, mamma, och du är älskad, saknad men aldrig glömd.

Idag tände jag två ljus bredvid varandra, den ena för mamma och det andra för pappa som skulle ha fyllt år på söndag. Ja, oktober är sorgens månad för mig… Men en tröst ända sen 2016 har varit att jag känner inuti att de är hos varandra. Alltid tillsammans. De är inte ensamma nån av dem.

Tända ljus i Domkyrkans ljusträd för mamma o pappa okt 2025

Ett ljus för mamma, ett ljus för pappa. Bredvid varandra står de. Alltid tillsammans.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag kväll den 11 oktober och söndagen den 12 oktober 2025: Om morgondagen vet ingen

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det här var ju inte bra. Ja asså, gårdagen var bra, jag trodde att bara skiten hade brutit ut skulle det vända och jag skulle inte bara må bättre utan tillfriskna. I helvete heller. I natt kom bakslaget med jobbig hosta och förkylning, med allt vad det innebär (inga detaljer). 

Det blev en bra lördag, jag orkade göra massor – och sen tog jag väl bara slut. För frisk är jag inte, utan idag mår jag sämre igen. Nåja, jag får väl glädja mig åt gårdagen och vara nöjd att jag klarade av en massa saker, tycka att det är skönt att jag slapp bekymra mig om saker idag. Men jag borde vid min ålder ha lärt mig att en inte ska ta ut sig när en är sjuk. En ska vila och ta det lugnt. Less på att vila, feberfri och aningen rastlös efter allt vilande var jag igår. Idag har jag varit yr, kallsvettig, eländig, orkeslös… Ja ja, gnäll gnäll. Det kan ju vara så att de två avsnitt av Färjan jag såg igår kväll är orsaken till bakslaget. Jag svimmar nämligen vid åsynen av blod. Och det var två mycket blodiga och läskiga delar jag såg…

Blodigt i Färjan på TVn

Mycket blodigt Färjan igår kväll…

∼ ♦ ∼

Idag hade jag tack och lov inte mycket som jag måste göra. Jag är så tacksam att Anna hjälpte mig i fredags, men precis som hon vill jag klara mig själv helst av allt, inte be andra. Nu behövde jag handla tunga saker och det görs lättast med bil. Nämen, du tror väl inte att jag åker bil i centrala Uppsala, det är ju fan omöjligt numera?! Jag skulle till City Gross i Norra Gränbystaden där också ett apotek finns.

Jag vaknade sent och jag lät mig ta den tid jag behövde med läsning och kaffe på sängen (jag mådde inte illa i alla fall). När jag började läsa var jag kanske halvvägs i Rester av döden, i skrivande stund har jag läst typ två tredjedelar.

Det fick bli fil med banan, bär, magpulver och kanel till frukost, för det verkar funka bäst för min mage. Filen är dessutom så härligt svalkande i en rivig hals.

Filfrukost vid soligt köksbord med Hopptisarna o Rester av döden

Filfrukost vid ett soligt köksbord med Hopptisarna, fortfarande på avstånd, och Rester av döden.


Jag tog en dusch, rörde mig myket långsamt för att inte tuppa av.
Klädde mig sen, tog bilnyckeln och ryggsäcken och åkte ner i garaget. Där träffade jag en arbetskamrat från en annan avdelning med familj. Skrämde nog livet av ”familjen” med min basröst…

Det gick bra både att köra bil och handla, men jisses så tungt det var! Viktigast var nog att få hem en del från apoteket, fast givetvis också kaffe, fil, bär och andra förnödenheter. Jag köpte till exempel en burk mandlar med havssalt, jättenödvändigt.

Hemkommen fick jag in alla varor och fördelade veckans medicin i dosetten medan jag ändå var i köket. Jag upptäckte att en av mina mediciner hade delvis blivit krossad, men jag lyckades nog få till rätt bitar i rätt fack.


Och efter att ha skrivit det här rostade jag ett par mackor
och tog en kaffe, ingen Noisette, alltså, innan jag la mig för att vila en stund på soffan. Huruvida det blir jobb för mig i morrn eller inte är fortfarande oklart. Jag känner mig matt och medtagen just nu.

Jag tillbringade resten av eftermiddagen i horisontalläge och läste. Det blev faktiskt bokbyte i kväll. Nu ska jag läsa en av böckerna jag fick av vännen FEM, boken som sägs avsluta Hoffmann- och Grensserien. Vi får se på det… Recensionen av Rester av döden kommer här på bloggen på onsdag morgon den 15 oktober 2025, som är bokens första recensionsdag. Håll ut!

Böckerna Rester av döden och Djävulens bästa trick

Det blev bokbyte i kväll. Nu ska jag läsa sista (?) delen i Hoffman- och Grensserien!

∼ ♦ ∼

När det närmade sig middagsdags mådde jag illa som fan, men grillade tre kycklingkorvar och serverade med bröd, bostongurka och räksallad på finaste helgporslinet, med silvergaffel till. Det blev i alla fall lite substans, kanske inte så nyttigt. Att tvinga sig själv att äta när man mår illa är tufft, fast det går. Jag åt väääldigt lååångsamt och jag åt upp alla tre. Ibland mår man faktiskt lite bättre när man har ätit. Jag mådde… siså där. Noisette är inte aktuellt idag, det får bli nåt smaskens till i morrn.

Tre kycklingkorvar med bröd tända ljus Hopptisarna och Rester av döden

Söndagsmiddag på finaste helgporslinet och med silvergaffel.


Nu väntar en lugn kväll och, som sagt,
jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska gå till jobbet i morrn, jobba över huvud taget eller fortsätta vara sjuk. Läkarintyg behöver jag först från tisdag. Det finns starka skäl att jag vill gå till jobbet i morrn. To be continued…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… om morgondagen vet ingen. Men om kärlek säger en av karaktärerna i Rester av döden så här:

”[…] Hon gjorde en paus. ‘Men en del känslor, som kärlek, är antagligen irrationella.’
Han drog efter andan. ‘Vad menar du?’
‘Det är obegripligt när man tänker på saken. Att älska en person mer än alla andra – att investera alla sina förhoppningar och all sin lycka i en enda människa som när som helst kan ge sig av eller dö och ta alltihop med sig.’ […]

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 10 oktober och lördagen den 11 oktober 2025: Pressad sjukling med lyckat resultat, men Uppsala kommuns arbete är inte färdigt än

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Först och främt vill jag säga följande: de senaste dagarna, så även idag, har jag skrivit samtliga inlägg utan något slags synhjälpmedel. Jag har inte linserna i eftersom jag har sovit så mycket och mina gamla glasögon korrigerar bara min närsynthet. Det gör att mina nya glasögon inte går att använda utan kontaktlinser bakom. Så om det är många korrfel i mina inlägg hoppas jag att du ursäktar mig, kära dagbok.

∼ ♦ ∼

På soffan i vardagsrummet med TVn på filt o bok i knäet

Igår kväll lämnade jag sovrummet och sängen för vardagsrummet och soffan.

Skiten har nu brutit ut ordentligt. Kort sagt: jag låter skitsjuk, jätteförkyld, hostig etc. Men jag mår bättre. Igår kväll hade jag bestämt mig för att lämna sovrummet och sängen för vardagsrummet och soffan. Där låg jag med en filt över mig. Jag såg en gammal brittisk kriminalserie på TV, Lynley, och läste en ny under reklampauserna. Sov ingenting. Det är kul med Lynley, för jag hade inte sett gårdagens avsnitt. Jag tror att jag en gång slutade titta på serien för att jag retade ihjäl mig på hans fru Helen. Nu är hon död i serien, så det känns bättre för mig, elakt nog. 

Givetvis hade jag svårt att sova i natt sen. Det handlade nog mest om att jag har sovit för mycket de senaste dagarna. Därför bestämde jag mig för att försöka hålla mig vaken idag så länge det går. Vila, ja, men inte sova, varken under dan eller för tidigt. Det får inte bli nåt vändande på dygnet. På måndag ska jag gå till jobbet, enligt min plan.

Därför gjorde jag några få planer för dagen och morgondagen. Men jag tog det lugnt till att börja med och läste och drack kaffe på sängen fram till klockan tio. Sen klev jag upp, försiktigt för att inte tuppa av igen (det var läskigt!) och gick ut i köket för att äta filfrukost. Magen har reagerat negativt på att den inte har fått i sig nåt med substans och inte heller den medicin som ska förbättra detta. Idag blev det därför fil med banan, bär, äpplemos, kanel och magmedicin.

En plan för idag var att ta en liten promenad. Igår var det en sån fin höstdag och jag låg inne hela dan. Idag var det… en inte riktigt lika fin dag, men OK. Och visst är det fint att se på växtligheten inomhus. Här nedan Busk-Margit, min tomatplanta, som har flers små gröna tomater. Men jag är livrädd för propp och stroke och jag behövde röra på mig. Hjärnan skrek efter ljus och luft. Så jag bäddade, blaskade av mig, borstade tanden och klädde på mig. Jeansen jag köpte för en vecka sen hänger rejält nu, men jag har ett inte bara snyggt utan bra bälte i dem. Det blev en kort höstpromenad i blåsten neråt gatan.

Och självklart gick promenaden ner till Butiken på hörnet! Jag var ärligt talat helt slut och fick stanna några gånger, men jag lyckades bära hem en påse med två gröna Noisette, en till i eftermiddag och en till i morrn. Egentligen är inte det viktiga att jag får i mig, utan att jag orkade gå och köpa.

För att ännu mera pressa mig (den som inte arbetar… etc etc…) promenerade jag med dammvippan. Sen promenerade jag med dammsugaren. Så pressade jag (mig) lite till – med strykjärnet. Efter det var jag törstig, yr, flåsig och trött, men… Jag gjorde det! Belöningen blev en Noisette. Hela Noisetten åt jag upp trots att jag inte känner så mycket smak. Jag kände dock att den är väldigt söt… Oavsett, jag njöt av den och framför allt av vad jag åstadkommit idag. Sen kunde jag vila och ligga på soffan och läsa med gott samvete. (Varför jag pressar mig? Därför att jag räknar med att vara i tjänst igen på måndag, så klart.)

Vilan blev ett par timmar lång. Sen var det dags för middag – och den var ju bara att plocka upp ur en låda och ställa fram. Halva smörgåstårtbiten från igår och ett glas vitt slank ner fint, jag mådde inte illa.

En halv bit smörgåstårta vitt vin Hopptisarna Rester av döden tända ljus

Halva smörgåstårtbiten från igår slank ner fint med ett glas vitt.

∼ ♦ ∼

I kväll tror jag inte att jag orkar mer än att slöglo på TV. Och vila. Jag är nöjd med dagens insatser och glad att jag håller på att bli frisk (även om det låter tvärtom). I morrn ska jag försöka ta mig ut och köra bil för att handla tunga saker.

Solnedgång 11 okt 2025

Nu vilar vi!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Hur lång tid tar det normalt när man ska göra en ny busshållplats och ta bort en gammal??? Uppsala kommuns entreprenör har nu hållit på i fyra veckor och är fortfarande inte färdig. För mig är det usla Uppsala kommun i ett nötskal! Man har flyttat en bänk och en stolpe och asfalterat samt lagt vita plattor som blir snorhala på vintern. Det har tagit en månad och arbetet är som synes inte avslutat. Notera dessutom att ingen har tillfrågat oss boende om vi ens vill ha eller behöver en busshållplats utanför huset.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 10 oktober 2025: En vacker höstdag

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det artar sig! Igår kväll lyckades jag äntligen läsa ut tvilling-boken och kasta mig över en bok om AI, tro det eller ej. Det var inte så att I’ll be you var nån dålig bok. Jag var mest förbannad för att jag inte orkade läsa. Jag hade redan skrivit det mesta om boken i ett utkast till ett inlägg, så sen var det bara att komplettera med några rader och ett omdöme. Boken jag läser nu har jag fått för recension och första recensionsdag är den 15 oktober 2025.

Böckerna Ill be you och Rester av döden

Bokbyte igår, från en bok om tvillingar till en bok om AI.

∼ ♦ ∼

Fil med banan bär äpplemos honung Rester av döden och Hopptisarna

Fil med banan, bär, äpplemos och honung och en stunds läsning medan Hopptisarna håller avstånd.

Jo tackar som frågar (inte många), jag mår lite, lite bättre idag. Så pass att jag tog mod till mig och messade Anna i morse och frågade om hon möjligen skulle till Korgtassen. Hon svarade direkt och undrade om jag ville ha en bit smörgåstårta. Rätt svar! Även om vi inte längre är tillsammans var vi tillsammans i knappt 17 år. Då känner man varandra ganska väl. Hon åtog sig att fixa plus att handla ytterligare ett par saker till mig. För egen del tvingade jag i mig fil med banan, bär, äpplemos och honung tillsammans med Hopptisarna och Rester av döden. Som synes på bilden höll Hopptisarna rejält med avstånd. Efter att ha fått i mig all fil tog jag en dusch och tvättade håret. Jag var lite svag och kallsvettig, men tuppade inte av i badrummet idag. Gick sen och la mig igen och sov ett par, tre timmar.

Anna dök upp vid lunchtid med bland annat den här lådan. Det var en lagom bit i lådan, men… Samtidigt, helgen är ju lång… Hon ville givetvis inte komma in i smittboningen, betalt har hon fått via swish. Några ord fick jag i alla fall prata med en levande människa. Det var några dar sen sist. Jag får gottgöra den goda handlingen vid annat tillfälle, kanske om hon behöver hjälp nån gång. Sen gick jag och la mig igen och sov nån timme eller två.

En låda med en bit smörgåstårta från Korgtassen

En låda smörgåstårta till i kväll.


På eftermiddagen klev jag upp och gjorde kaffe.
Till kaffet intog jag två rostade mackor. Jag mår illa större delen av tiden, men igår gick det bra med rostat bröd. Det gjorde det idag också, trots att magen blev alldeles upprörd. Fem kilo hade jag gått ner visade vågen i morse sen i söndags, när jag vägde mig sist. Jag rekommenderar dock inte min åkomma som bantningsmetod. För övrigt har jag rejält att ta av efter en viktuppgång på 20 kilo sen i maj 2024, så jag är inte på nåt vis mager. En mindre trevlig biverkning av en av medicinerna. Sen blev det sängen igen och där har jag legat och läst lite under eftermiddagen, tog med en halv mugg kaffe in, och slumrat lite däremellan. Det känns som om jag inte har nån feber nu. Jag torrhostar lite och snorar en aning, men det är överkomligt. Det som var läskigt var att jag hade svårt att andas och det har inte nu.

∼ ♦ ∼

Framåt aftonen dukade jag fram… du vet vad… Ja ja för dig som inte vet, smörgåstårtbiten från Korgtassen. Det var en alldeles lagom stor bit Anna hade köpt. Men se idag fick jag bara ner halva. Resten la jag i en burk, så nu har jag middag även till i morron. Ett halvt glas vitt gjorde ingen skada, men nån mer alkohol blir det inte i kväll. Jag mådde ganska illa efter maten, kallsvettades och fick lite ont i magen. Hade dock bestämt mig för att inte lägga mig i sängen igen förrän till natten. I kväll blir det soffan och en filt, kanske med TV:n på. Reclinerfåtöljen är, som bekant, inte funktionell just nu för mig eftersom jag behöver ligga ner.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… det har varit en vacker höstdag idag. Tyvärr har jag bara upplevt den genom fönstret, men jag är tacksam för att jag har fått lite mer ork och kanske är på bättringsvägen. Jag beundrar mina blommor i köksfönstret, de blommar för fullt och har fått vatten äntligen idag, men mest av allt tycker jag om björken utanför. Idag såg jag att den helt klart är mer gul än grön.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

I’ll be you

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en psykologisk thriller om ett tvillingpar.



Janelle Browns bok I'll be youEn bok som funnits ganska länge på min inköpslista 
är Janelle Browns psykologiska thriller I’ll be you. För ett par år sen hittade jag en annan bok av samma författare, köpte den och läste. Men i september 2025 kom den bok jag ursprungligen ville läsa hem till mig i postboxen. Jag läste den på originalspråket amerikansk engelska.

Sam och Elli var en gång ett bedårande tvillingpar som blev Hollywoodstjärnor som barn. Men som vuxna blev deras liv annorlunda. Elli bestämde sig för att bli hemmafru, men Sam kom aldrig över sin misslyckade karriär – och inte heller missbruket som följde med den. Så hör deras pappa plötsligt av sig till Sam och berättar att Ellis liv har gått sönder. Hennes man är borta och själv har hon checkat in på ett mystiskt spa. Sam undrar om hennes syster ägnar sig åt nån sorts återhämtning eller om hon har riktiga problem. När Sam börjar undersöka det hela inser hon att bandet dem emellan är mer komplicerat än hon kunnat ana.

Det är intressant, det där med enäggstvillingar, tycker både författaren och jag. För enäggstvillingar är precis det Elli och Sam är. De vet vad den andra tänker, ungefär. Men när de kommer in i tonåren blir de olika. Elli vill bli en vanlig skoltjej, medan Sam vill fortsätta med skådespeleriet. De löser det genom att Sam låtsas vara Elli – och jobbar dubbelt så mycket. Och med det kom missbruket för att orka. Detta känns väldigt realistiskt skildrat. Sam ställer upp på sin syrra, men blir drogberoende på grund av det och därmed familjens svarta får. Men när Elli, nybliven mamma till den adopterade flickan Charlotte, plötsligt försvinner är det Sam som får rycka in. Igen. Karaktärerna är också i sig realistiskt skildrade – utom Elli först. Hon är ju försvunnen (eller på nån sorts retreat). Tjejernas föräldrar känns väldigt svaga. Mamman ägnar sig lite flummigt åt en massa alternativa rörelser, medan pappan är en blek figur.

Det är ett klassiskt grepp, men… Mitt i boken, ungefär, tar berättelsen en ny vändning. Jag hickar till. Bokens berättarperspektiv var ursprungligen Sams, men det växlar till Elli och så tillbaka till Sam. Det blir riktigt spännande! Mina sympatier för vissa karaktärer förstärks inte direkt och de minskar för andra karaktärer. Författaren har en förmåga att ganska skissartat beskriva sina karaktärer, fast det räcker. Det blir så bra, faktiskt. Och frågan är vad som är värst – missbruk eller att fastna i en sekt. Eller är det som att jämföra pest med kolera?

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

En annan bok av Janelle Brown som jag har läst är:

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 9 oktober 2025: Hösten är här!

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Fil med banan o blåbär

Tvingade i mig fil med banan och blåbär.

Nej, jag kom inte iväg på mitt vårdbesök. Mina onda fötter får fortsätta vara onda. Jag tuppade nämligen av. Två gånger. Och då kände jag att jag nog inte skulle ge mig ut på promenad. Troligen var det för att jag inte hade fått i mig nåt ätbart på nästan ett dygn. Det gillar inte mina mediciner. Jag blev så där yr och svimfärdig som i början när jag skulle ställa in medicinen. Fick tvinga i mig fil med blåbär och banan. Det var inte ett dugg gott och svalkande idag. Och sen fick jag skicka sms och avboka min tid jättesent trots att jag till och med hade duschat, väldigt försiktigt, för att inte svimma i badkaret. Jag skäms, för jag satte vårdgivaren på pottan, men jag hade intentionen att gå iväg.

Rostad macka med bett i

Rostat bröd vid lunchtid.

Och efter det gick jag och la mig igen och sov några timmar. Jag brukar aldrig ligga i sängen och sova när jag är sjuk, möjligen på soffan, men nu är det så illa att jag inte orkar vara uppe längre stunder, typ tio minuter, en kvart är max. Lite bättre gick det vid lunchtid för då fick jag i mig rostat bröd och en mugg kaffe. Visserligen i sängen, men ändå. Jag blir starkare om jag äter.

Anna hörde av sig igår kväll och erbjöd hjälp ifall jag till exempel behöver få nåt hemhandlat, men jag har nog så jag klarar mig ett tag till, jag äter ju mest flytande – fil, Pro Viva, tranbärsjuice.

Illaluktande sopor i hallen

Sopberget måste ut idag…

Svampsoppan är kvar att äta i kväll och nu måste jag nog äta den innan den får slängas. Flera andra har hört av sig också, men jag har mobilen på ljudlöst för att jag vill sova. Det är fint med alla krya-på-dig-hälsningar, fast de hjälper inte mig om det här blir långvarigt. Så jag svarar bara på såna som jag tycker är väsentliga. Jag tycker att det är väldigt snällt av Anna som erbjuder praktisk hjälp. Det känns tryggt.

Och på tal om att slängas… Jag har ett sopberg i hallen som jag måste gå ut med idag. Det luktar inte gott. Det får bli dagens lilla promenad (mest hiss). Jag behöver ändå kolla postboxen också.

Nu måste jag lägga mig igen, mår väldigt illa, men har passat på att släppa in frisk luft i sovrummet medan jag skrev det här.

∼ ♦ ∼

Ett par timmar senare: jag har varit ut med sopberget, jag har ätit svampsoppa och jag har diskat. Och jag är helt slut. Dessutom har jag plötsligt blivit förkyld också. Så nu ska jag sova en stund innan jag ska försöka läsa ut I’ll be you.  För övrigt har jag inte hört talas om årets Nobelpristagare i litteratur heller, László Krasznahorkai. Jag är väl obildad.

Skogssvampsoppa o mjölk Hopptisarna och Ill be you

Skogssvampsoppa och mjölk med Hopptisarna och I’ll be you.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… det har blivit höst på riktigt utomhus. För exakt nio år sen tillbringade jag de sista dagarna i mammas liv på en stol bredvid hennes sjuksäng. Nu kommer jag på mig med att sakna att inte kunna ringa henne och gnälla för att jag är ”lite sjuk”.

Gul björk utanför fönstret mot St Olofsgatan

Björken utanför har blivit mer gul än grön. Det är höst.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 8 oktober 2025: Who will be me, Toffle?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Ja jag blev ju sjuk då. Det har yttrat sig i svårigheter att andas, torrhosta, feber och ont i muskler och leder. Jag har mest sovit sen 21.30 igår kväll. Kanske hoppas jag på att inte vakna mer och somna in i sömnen, så att säga. Nä. Jag har inte glömt dessa tankar. De blir än mer tydliga när jag inser vad ensamheten innebär. Vid ett sånt här tillfälle är det delvis skönt att vara ensam också, för i princip bara sover jag och går på toa. Det hade varit bra med en fungerande reclinerfåtölj nu eftersom jag har svårt med andningen. Men skit samma, sängen är bra och jag pallrar upp med kuddar så att jag ska komma så nära sittliggandet som möjligt. Ibland. Fast mest sover jag. Då ligger jag ner, med två ganska höga kuddar under skallen.

Selfie sjuk

Jag är sjuk. Nån som vill byta?


Jag var uppe i morse en kvart i sju och sjukanmälde mig,
skrev ett mejl till mina kollegor och chefen, la in ett autosvar i mejlboxen och kontaktade växeln. Sen fick jag jobba en stund också, men det var försumbart. Efter detta gick jag och la mig och sov till klockan 11.30. Fixade en skål med fil och kaffe då. Filen var svalkande och god i halsen, kaffet sisådär och läsa orkade jag inte riktigt. Efter ytterligare ett par timmars sömn värmde jag på kaffet och tog in en mugg för att dricka på sängen. Då läste jag i en kvart i alla fall.


Vid 15-tiden var jag upp och skrev de här raderna
plus betalade en räkning. Det finns soppa och mackor till middag om jag vill. Ett annat mål för kvällen är att försöka ta mig ner och ut med sopor. Jag har massor och det luktar inte precis parfym om dem.

Värre är det med morgondagens mål: jag har en bokad tid för att få hjälp med mina fötter. Planen är att jag ska försöka gå upp till Skolgatan, långsamt, för nu är det försent att avboka.

∼ ♦ ∼

Och nu när jag har sovit resten av eftermiddagen inser jag att det vare sig blir soppa eller soprum utan sängen. Igen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndag kväll den 6 oktober och tisdagen den 7 oktober 2025: Hem och höst i Uppsala

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Igår kväll fick jag veta att universitetsförvaltningen får besök på måndag av bland andra en bekant till mig. Jag hoppas att vi hittar ett tillfälle att ses. Trots att vi träffas då och då i andra sammanhang blir det lite speciellt när det handlar om arbetet.

Om gårdagskvällen finns inte mer att säga än att jag kollade på Vem bor här?, gissade och hade ett (1) rätt… Kul ändå, för programmet var från Uppsala.

∼ ♦ ∼

Jag var som sagt astrött igår och när jag vaknade i morse kände jag en kyla i bröstkorgen och antydan till hosta. Vi får se om det var nåt tillfälligt eller om det rentav är en liten förkylning på gång. Det är ju trots allt ett och ett halvt år sen sist. Vidare har jag mer ont i vänsterhälen och fortfarande ont i höger hand. Jag sov med mina hårda handledsstöd i natt och det onda har släppt lite grann på ovansidan av handen. Nu är det tummen som är värst. Det gör det svårt att skriva och hantera datormusen plus att jag har svårt att greppa saker med högerhanden utan att tappa dem. Det innebär att jag får tänka mig för ordentligt innan jag lyfter varma saker såsom en mugg med kaffe… Allt gick emellertid bra vid frukostbordet i morse. Jag spillde inte alls. Men jag blev tvungen att tända kökslampan, för som synes var morgonen väldigt mörk. De levande ljusen räckte inte för att läsa I’ll be you, fast de fick vara tända ändå för mysighetens skull.

Frukost med Ill be you levande ljus Hopptisarna

Lite för mörkt för att läsa vid levande ljus.

 

Rödgula löv

Det är höst och naturens färger slår om till gult och rött.

Det var mulet idag, men ganska varmt när jag gick till jobbet, nästan tio grader. Jag packade ändå på mig både tröja och jacka och en gammal snusnäsduk. Det är lite för tidigt för min fina julklappshalsduk och handskar behövde jag inte idag.

Men det är verkligen höst ute. Naturens färger börjar slå om från grönt, via gult till rött – eller tvärtom. Det är så vackert. Jag önskar att jag hade ork att vara utomhus och fota, men jag orkade inte ens besöka höstmarknaden som var igår och idag på Vaksala torg, fem minuter från mitt hem. Ja ja, så är det när en har ett hjärta som inte vill vara med. Anna hörde av sig per sms på seneftermiddagen om marknaden, men bara för att meddela att hon inte skulle dit. Jag hade inte tänkt ens att hon ville gå dit med mig i år. Vi jobbar väldigt olika tider och jag har noll koll på hennes. Sen tänker jag att hon umgås med sin familj när hon inte jobbar och dit hör inte jag.

Hela dan har jag känt mig hängig. Det hjälpte inte ens med skrivbordslunch och en stunds läsning.

Tisdagsskrivbordslunch med Ill be you

Fantasifull och variationsrik skrivbordslunch. Men boken tog en spännande vändning!

 

Rött träd

En annan nyans höstfärger, men också den i Uppsala.

Arbetsdagen var ganska lugn för min del, trots att det idag var universitetets födelsedag. Eller årshögtid, som dan numera kallas. Allt annat än lugnt firande blir det om två år när det är 550-årsjubileum. Eller vi och vi… de som jobbar och lever här då, förstås. Inte säkert att jag är med.

Jag ägnade mig mest åt att skriva och korrläsa idag. Det var bara ett möte, kors i taket. På eftermiddagen fick jag min artikel i retur efter att den intervjuade hade fakta- och citatgranskat texten. Jag fixade vissa mindre korrigeringar och skickade en förfrågan om översättning. Och sen var det i princip dags att gå hem genom ett mulet, lite blåsigt, men höstfärgat Uppsala.

Jag fick lägga mig på soffan direkt när jag kom hem och försöka vila, men när jag låg ner hade jag svårt att andas, så det var lika bra att sätta sig vid datorn och skriva det här. Det hade varit toppen med en fungerande reclinerfåtölj nu, men det har jag inte. Dessutom får jag konstiga samtal precis när jag försöker vila. Numren är inte registrerade, vilket gör att jag blockar alla som jag inte känner igen. Jobbigt i mitt läge eftersom jag väntar på en operationstid.

∼ ♦ ∼

I kväll orkade jag inte ställa mig vid spisen. Det fick bli micrad skogssvampsoppa och mackor och det blev så bra så. Hoppas den gav mig energi nog att strutta runt i hemmet och vattna krukväxterna. Att åka ner med sopor är inte att tänka på trots att det luktar saatana under diskbänken. Det ska bli intressant att se om jag kommer iväg till jobbet i morrn…

Skogssvampsoppa o mackor med Hopptisarna och Ill be you tända ljus

Skogssvampsoppa och mackor med Hopptisarna och I’ll be there blev det till middag i kväll.

Jag fick ett mejl från Tom i England i kväll. Han skriver om sina barnbarn och barnbarnsbarn till mig som inte har nån familj och som definitivt inte är nån barnmänniska. Ändå blev jag glad för hans mejl och jag ska skriva några rader till svar. Han är inte min familj, men han är en av få levande släktingar på min pappas sida.

Sen ska jag försöka sittligga och läsa alternativt bara försöka sova.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag har bett Fonus att tända ljus på mina gravar till allhelgonaDet blir totalt fyra ljus på två kyrkogårdar i Östergötland. Vilken otroligt fin tjänst, Fonus. Tusen tack!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar