OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, nej det är inget skämt…

På två kryckor, men lever.

…att gå på kryckor. Det är irriterande och besvärligt. Ingen dans, precis. Det är först nu, när jag hoppar fram på ett par som jag inser hur ofta man går för att hämta eller göra nåt som kräver åtminstone en hand. Då blir det i alla fall så att jag ställer ifrån mig den ena kryckan och använder endast en. Därmed snedbelastar jag höfterna. Det blir väl nästa krämpa i den här eländes eländelistan.

Ja ja, nu har jag klagat och det hjälper inte ett skit. Dessutom är det värre med den här isoleringen. Igår kväll chattade jag med en arbetskamrat och klagade min nöd. Arbetskamraten är ledig och njuter av det. Bra! Jag själv kan inte ens gå ut och ta en nypa frisk luft eller få lite sol på nosen. Fast det tänker jag göra i morrn. Först tar jag bilen till laserbehandlingen som jag har klockan tolv. Sen åker jag hem och jobbar till klockan 14. Därpå ger jag mig ut – med en krycka – för att handla. Hittills har jag bara varit nere i entrén och vittjat postboxen. Jag tog hissen, givetvis. Iförd pyjamasbyxor som behöver tvättas och fläckig t-shirt öppnade jag boxen. Det var inte ett skit i den. Det var gårdagens lilla utflykt.

∼ ♦ ∼

Mötesonsdag

Idag har det varit onsdag hela dan och det är alltid mötesdag på jobbet. Jag grundade med filfrukost och läsning ihop med Hopptisarna. Blodland är otäck och realistisk, men bra. Det är mest såna böcker jag läser. Det blev väldigt tydligt när jag sammanställde marsböckerna…

I filen hade jag jordgubbar. Innan jag kunde stoppa ner dem där fick jag rensa plastbyttan på mögliga bär. Hälften gick i komposthinken, tyvärr. Varför håller sig inte bären bättre? Jag köpte dem i söndags på City Gross…

Onsdagsfrukost med Hopptisarna och Blodland – och med jordgubbar som inte var mögliga i filen.

Det var väldigt få arbetskamrater som var på plats på jobbet. En del är lediga, andra gör som jag, jobbar hemifrån. Jag hade alla mina möten på Zoom. På så vis fick jag träffa folk ändå och både lyssna och prata. Det var i alla fall två bra diskussionsmöten, men jag känner att det hade varit bättre om vi allihopa hade varit på plats. Jag fick naturligtvis berätta att jag går på kryckor och att jag troligen sjukskriver mig själv nästa vecka. Detta gav i förlängningen att jag kontaktade en person jag skulle ha intervjuat nästa vecka och skickade över de frågor jag tänkte ställa. Vi hade en dialog och jag tror att det funkar. Samordnaren sa vid mötet också att jag kan få uppgifter som går att göra på distans. Men givetvis måste jag kolla med min chef som nu är på semester och inte i tjänst igen förrän i slutet på nästa vecka.

Rast blev det egentligen först till lunch. Och lunchen blev lika upphetsande som igår – rostat bröd, kokt ägg och kaffe.

Ingen upphetsande lunch, men jag säger som igår: boken är bra.

Dagens bensträckare och mikropauser ägnade jag åt att besöka toa eller hämta vatten i köket under förmiddagen. På eftermiddagen försökte jag gå med dammvippan i ena handen och en krycka i den andra. Jag tog två rum, lite drygt, åt gången. För hur det än är behöver jag röra på mig så att jag inte får propp etc. Det blev väl inte världsabra dammat, men bättre än inte alls. Jag blev väldigt trött i ryggen och öm i handen (den som jag aldrig opererade eftersom den andra handen blev sämre efter operationen…) som höll kryckan. Däremot känns hälsporren bättre, så förhoppningsvis gör laserbehandlingen nytta.

∼ ♦ ∼

Efter klockan 16

Dammat och dammsuget!

Även idag loggade jag ut klockan 16. Det var skönt, för jag kände mig mycket trött. Gissningsvis är det smärtan och orörligheten som gör mig trött och säkert bristen på meningsfullhet utanför jobbet. Men envis är jag och dammsugningen tog jag tag i efter jobbet, även den etappvis. Det gick bättre än förväntat med en krycka i ena handen och dammsugaren i den andra. På vissa ställen kunde jag sitta ner och dammsuga under möbler. Det var skönast, trots att jag sitter så mycket. Jag är faktiskt rädd att ryggen ska börja krångla igen. Då fan ger jag upp!

På tre etapper klarade jag i vart fall av att dammsuga mitt hem. Inte heller det jättenoga, utan good enough. Och mellan etapperna säkerhetskopierade och rensade jag förra månadens bilder. Jag är nöjd även om städningen inte precis gick som en dans…

I morrn på skärtorsdagen finns också en agenda. Förutom jobb och laserbehandling ska jag hämta sillen och handla på Korgtassen, även det med endast en krycka. Och så ska jag bädda rent. Tar jag det bara lugnt och metodiskt och inte gör för mycket åt gången går det nog bra. Det måste det göra. Vissa tider har jag att passa – kl 12 (laserbehandling), kl 14 (sluta jobba) och eftermiddag (hämta beställd sill etc) – men det ska nog gå. Jag är mest orolig för att jag inte ska kunna gå…

Kring middagstid hade jag en dialog om bland annat en person som berörda inte riktigt visste var h*n befann sig. Nu är det utrett, men hur Sjukstugen i Backen beter sig är fullkomligt makalöst. Jag vet inte om jag vill gå dit nåt mer, ärligt talat. Det är skrämmande!

Sen åt jag de tre kycklingkorvar jag hade grillat i ugnen. Korvbröd fanns, liksom bostongurka och en klick räksallad. Jag blev mätt.

Onsdagsmiddagen blev tre grillade kycklingkorvar med bröd.

I kväll blir det ingen mer dans vare sig med dammsugaren eller på egen hand. Foten är svullen och gör ont så det blir läsning med fossingen i högläge.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag har inte sett nåt aprilskämt i media idag, men å andra sidan har jag inte precis surfat runt och letat efter det. Är väl inte direkt på nåt skojhumör…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.